Måndagmorgonen var frisk och en kylig vind blåste från sjön, när Matte och hundarna tog en promenad längs med stranden. Gázzi behöver gå en stund för att komma igång. Krstallsjukan har nämnts och visst förefaller hon lite yrslig. En granne har varit drabbad i månader och det är obehagligt att känna sig snurrig. Men mest är det nog det som veterinären kallar "gammal hund syndrom". Lite samlande så där på den yrslighet och bensvaghet som drabbar även oss tvåbeningar, om vi får leva och bli närmare hundra år. Eller vad nu nästan femton år på en hund motsvarar på en människa. Små proppar och blödningar kan inträffa och påverka lite i taget. Att bli gammal är ingen sjukdom. En dag i sänder.
Älgjakten började på måndagen och skogen i övrigt är olämplig att vandra omkring i. Remsan mellan husen och sjön får duga en tid framöver, om man inte vill vandra på grusvägarna i området. Någon sköt inte alltför långt borta, under förmiddagen.
Cykelturerna har varit inställda en tid. Vägarna är väldigt sönderregnade och med de farter, långt över 30km/t som råder i området, är groparna nu många och djupa. Anläggning av nya avlopp pågår på många ställen och den tunga trafiken har varit påtaglig. Bitvis ligger gropar som band över vägen på sämre vägavsnitt. Cykelturerna blev allt mer obehagliga. Matte får ta bilen och leta nya sträckningar, där det är lättare att ta sig fram med cykel. Men här är väldigt backigt och Mattes cykelslinga var någorlunda fri från branta backar. Inga åtgärder förefaller vara på gång. Rörelsefriheten känns aningen begränsad för närvarande.
Matte och hundarna tillbringade hela dagen ute på tomten. Matte klippte gräset på den kulle som ugör infiltration. Där var det äntligen så torrt att det långa gräset kunde förkortas. Här är väldränerat och en populär liggplats för hundarna. Gázzi låg i Mattes närhet hela tiden. Gräset på gräsmattan framför huset växer lite ojämnt. Bitvis var det rejält långt och Matte lyckades få av det på en mindre yta. Marken är en före detta sjöbotten och här har vattnet blivit stående så man slirar i leran när man går här. Gräset håller inte att gå på och risk finns att buskar kan drunkna. Att träna rally här, är en omöjlighet för närvarande.
Rätt som det var reagerade hundarna och Matte tittade upp. En joggare kom med två hundar efter sig. Något var fel. Denne man har inga hundar. Han kommer förbi dagligen två gånger, när han springer sin långa runda två varv. När han passerade tomten bredvid hände något. Matte kunde inte se vad. Men mannen röt ett högt "nej" och Matte tittade upp. Han och hundarna befann sig plötsligt i det djupa diket! Han kravlade sig upp och sprang vidare. Hundarna stoppade upp på grund av Lapsknärvaron innanför staketet. En hund som liknade en varg, mer än någon hund som Matte någonsin sett. Den hade ett hundhalsband och befann sig i sällskap av en svartvit Borderkorsning (?) som Matte sett i koppel dagen innan, en bit neråt vägen. Denna storvuxna och mycket varglika hund, hade Matte tagit för en varg om den saknat halsband och hundsällskap. Definitivt! Det var inte en Husky, Malmut eller Grönländare. Ett mycket vackert djur med färg som en ren, inte så gul som vargtiken som levde här i ett par år. Små, triangelformade öron, mycket kraftig päls. tjock hängande svans. En blick som inte stod vargens efter! Helt klart en varg! Men ändå så solklart en hund. Det är inte lätt att se skillnaden alla gånger. De två hundarna kom ända in mot grinden och Lapskgänget stod instängda på verandan och protesterade. Matte visade att hon fixade att få bort inkräktarna själv. Lapskgänget behövde inte lägga sig i. Där gick nog åsikterna isär lite, av ljudet att döma. Hur som helst så stack inte hundparet vidare efter joggaren, utan i motsatt riktning.
Vems hundarna är vet inte Matte. De hör knappast ihop. Några kilometer bort, bor en familj med några Tjeckiska Varghundar. En hane på rymmen som hittat en tjej kanske? Sedan vargreviret bildats har de dock varit mycket noggrannare med att hålla hundarna hemma. Men vad skulle det annars ha varit? Matte tipsade Länsstyrelsens rovdjursavdelning för att förvarna om eventuella vargrapporter från området. Vad hundarna gjorde med joggaren har Matte ingen aning om, då en buske skymde sikten. Men någon varg skall inte drabbas av några anklagelser om att vara närgången mot människor!
Om det nu är som Matte kunde misstänka angående att dessa hundar sprang i par, kan tikägaren vänta sig en rejäl överraskning. Köparna av valparna kommer att bli milt sagt överraskade, när de upptäcker vad de fått i sitt hem. Att köpa en blandras med okänd fader har sina risker.