Tisdag.
Matte lämnade flocken och for till tandläkaren. Igen. För ett år sedan rekommenderade tandläkaren att en bro skulle byggas i Mattes mun. Bra tyckte Matte. Då. Sedan fick Matte gå med tandvärk hela vintern och fram till försommaren. Med många tandläkarbesök som följd. Något hade gått snett vid brobyggandet. Gör om och gör rätt. Men det blev fel. Igen. Efter exakt ett års käftproblem förefaller brobygget kunna avslutas inom kort. Hoppas Matte. Nu! Nu skall det äntligen bli så som det var tänkt för ett år sedan!
På väg till tandläkaren lyssnade Matte på radio. Idel svarta rubriker. I Stockholmstrakten hade man försökt sätta eld på människors bostäder under natten. Villor och lägenheter hade brunnit mer eller mindre samtidigt, vilket ingen kunde tro var en slump. Adresser som i något fall nyligen utsatts för skadegörelse. Människor börjar funder på vem som är deras granne. Vem som bor på adressen och vem som är skriven där. Vem kan man lita på.
Ännu ett krig i Israel. Matte minns flera. Matte stängde av radion och äntrade tandlälkarstolen.
En snabblagning i förbifarten och nytt besök på torsdag.
Mer elände i radion på hemvägen. Kriget escalerar och bilderna som dök upp i Mattes huvud liknade dem från Ukraina. Bilderna som dök upp när en svensk tjej berättade om hur det var på den stora festen när människor mördades och levande gömde sig under döda kamrater var svåra att värja sig mot. Ja. Man kan stänga av radion. Man kan slå ifrån sig. Man måste inte följa nyhetsrapporteringen. Man kan slå sig till ro och leva på och förtränga allt hemskt som sker. Men det hemska sker ändå. Det drabbar förvisso inte just mig men det drabbar människor. Andra. Människor icke förty.
Matte kom hem med två bullar och Husse satte på fika och Matte tog sedan med sig hundarna ut på promenad. Dima verkade nöjd med att ha vunnit fotbollsmatchen mot Husse medan Matte varit frånvarande. Han tillför mycket positivt i flocken den där svarta ryssen, som inte låtit sig nerslås av en tuff start i livet! Dima ser positivt på det mesta. Han ser möjligheterna! Bokstavligt talat. Från att ha roat sig med att lyfta de skramlande kläpparna på brickbordet i hallen, har han kommit på att om han puttar till bordet lite hårdare börjar den lilla lampan på bordet gunga! Jättekul! Tycker Dima. Om man puttar till locket på klotgrillen, som nu står inställd på punschverandan där Matte hänger tvätt, skramlar det. Buskul! Om man puttar till lite hårdare har Dima upptäckt att hela grillen tippar överända! Ännu mer buskul tycker Dima! Inte Matte. Dima vill att det skall hända saker! Han har börjat knuffa på lite av varje! En kul kille!
Matte ägnade sedan eftermiddagen åt att stå i bäcken och på nytt rensa bort grästuvor som brett ut sig ner i bäcfåran när den legat torrlagd. Nu samlas nerfallande löv i kompakta brötor och stoppar flödet med översvämning som risk, när vattenmängderna i bäcken ökar. Dima klev ner i till Matte i vattnet och frågade om hon ville ha hjälp eller kanske bara behövde sällskap. Han är go den grabben! Matte klafsade runt i vattnet i sina stövlar några timmar och till och från gjorde Dima henne sällskap. Aili njöt av solvärmen på bryggan intill. Matte njöt av sina hundars sällskap och här och nu och stängde av alla eländestankar och livet utanför det egna lilla reviret. Rensade skallen på negativa tankar om domedagsprofetior och jordens undergång.
Matte är tacksam för sina hundar, sin stuga i skogen och sina höftproteser och för att kunna stå på benen och jobba med armarna. Kunna hålla igång. Tacksam för att ännu vara i livet, när så många jämnåriga och yngre runt om inte finns mer. Det är så mycket som ännu måste hinnas med! Ännu vid sjuttiofem plus!
Matte ser med spänning fram emot våren!
