Torsdag-Trettondedag Jul.
Ett tunt snölager och sol! Det var ett tag sedan Modji och Aili fick springa lösa på en långpromenad på den närbelägna golfbanan och nu äntligen skulle det bli av. Det finns ingen som helst vare sig ursäkt eller förklaring till varför Matte varit dålig på att bege sig dit med hundarna. Det har bara inte blivit av och Matte ber sina hundar så mycket om ursäkt.
Nåväl, nu äntligen var det dags och Husse övertalades att hänga med. Icebugs på fötterna, då parkeringen säkerligen var lika istäckt som alla andra plana ytor efter regnandet nyligen, som följdes av minusgrader. Matte ersatte gåstavarna med sina gamla skidstavar som skulle hugga bättre i underlaget och Husse, som inga skidstavar äger tog en dubbad krycka att ha som stöd på isigt underlag. Många var det som mitt på dagen gett sig ut på golfbanan och av spåren att döma hade någon gått ut på den öppna lilla banan medförande en golfvagn. Några hade spänt på sig skidorna och flera hade gett sig ut till fots medförande hundar. På långt håll syntes en grupp på tre tveksamt ta sig nerför ett långsträckt nerförslut mot klubbstugan. Det gick i etapper på det mycket tunna snölagret på högst ett par centimeter snö. Bitvis skymtade grönt gräs.
Modji och Aili gjorde som de brukar! När de tagit sig bort från den isiga parkeringsplatsen, som var som såpad under det döljande snöskiktet, begav de sig omedelbart bort till bollpilarna längs kanten. Här har många hundar pinkat och inte minst har många harar ätit och skitit intill stammarna. Där gräset blir oklippt närmast intill stammarna. Frusna harpluttar är uppenbarligen mycket smakliga för hundar. På andra sidan bäckravinen kämpade en grupp nerför på sina skidor och på väg uppför var två Lapsktanter och deras spikskoförsedda förare. Det framstod rätt snabbt varför de skidförsedda rörde sig så långsamt nerför. Under snön var det helt oväntat stora partier av frusen vattendränkt gräsmatta. De skidåkare som lämnat spår hade inte haft det helt enkelt när skidorna här och där rört sig rakt i sidled och avlägsnat sig ifrån varandra! Skidspåren ledde lite hur som helst och hit och dit med en tydlig riktning trots allt. Matte och Husse kunde konstatera att inte ens spikar under sulorna fungerade optimalt i alla lägen. Man måste sätta ner fötterna hårt för ett säkert fäste. Snön bidrog till vissa överraskningsmoment och fötterna for lite oväntat i oväntade riktningar. Hoppet stod till armstyrka och bra grepp med stavar respektive krycka. Modjis och Ailis sjätte sinnen hjälpte dem en hel del och de valde oftast den säkraste vägen över snön, där osynlig is saknades och där de fick bra grepp när de satte fart över ytorna. Så småningom blev det tydligt även för Husse och Matte var de gick säkrast, när spår av grova kängor kunde följas. I spåren skymtade vad som fanns under rätt bra för det mesta.
Det blev en härlig promenad runt den vanliga slingan på stora banan! Lite bitande vind på tillbakavägen som vanligt, i gattet ner mot Hundsjön mellan de skogklädda bergen. Solen sken maximalt strax ovan grantopparna i söder, så här mitt på dagen. En rovfågel var på jakt och här ser man allt oftare Havsörnar. Troligtvis häckar ett par här sedan några år. När Lapskflocken nådde fram till klubbstugan med den nu stängda restaurangen, började Modji sacka och dra sig upp mot byggnaden. Vad hon hade i huvudet var tämligen klart! Modji förväntade sig ett avslutande restaurangbesök! Här skämdes både hundarna, Matte och Husse bort rejält, så länge det var öppet långt in på höstkanten.
På parkeringen var det lä från den bitvis rätt bitande vinden och solen låg på, strax innan den skulle försvinna bakom skogsranden. Matte plockade fram några minibullar som hon haft med i fickan och Husse och Matte kunde njuta av lite solvärme lutade mot motorhuven. Nu anlände allt fler till parkeringen och många hade hundar med sig och gav sig ut på både den lilla och den stora golfbanan. Samtidigt som några gick ut för att spela golf på den lilla banan. Alla vet uppenbarligen inte att niohålsbanan i skogen är öppen året om och att det går bra att spela golf när det är ett tunt snölager. Det finns golfbollar i varselfärger! Röda bollar syns fint i någon centimeter snö.
Hem for Lapskflocken och Matte uppskattade att ha varit ute på banan i en timme utan något hundmöte. Modji och Aili hade kunnat röra sig fritt under ansvar och alltid inom synhåll och aldrig längre bort än att god kontakt bibehölls. Fjärrdirigering och avståndslydnad tränas det ständigt på, som ett naturligt inslag på räddningssökträningen. Lite som med vallning för de båda Lapska - polara vallhundarna Modji och Aili.