Tisdag.
Förmiddagen gick åt till att lyssna på fotbollsmatchen och samtidigt försöka göra någon nytta; därför sopade Matte golven rena från Ailis päls som, trots flitigt kammande, låg i drivor i hörnen och vid korsdrag tittade fram ur vrårna. Ailis solblekta orangetonade och matta päls ersätts nu i rask takt med en blank fin mörkbrun päls. Matte är djupt tacksam för att hon slogs med näbbar och klor för att kunna bevara Ailis livmoder efter förlossningen med kejsarsnitt för fyra år sedan. Åtskilliga kostsamma ultraljud fastslog till slut att hennes livmoder inte alls måste plockas bort. Så som veterinärerna så gärna ville. Modji blev av med sin livmoder när Aili föddes och det var på grund av en lite väl snabb veterinär, som utgick från att Matte uppskattade att få den bortplockad på försäkringsbolagets bekostnad. Det uppskattade Matte inte och efter det blev Modjis päls ödelagd. Grov och matt och aldrig mer så fint mörkbrun som den var innan.
När matchen var slut gick Matte ut med hundarna på tomten och nu fick de vistas tillsammans utomhus. Dima har inga som helst problem med sitt bakben och skulle hundarna vilja leka så fick de så göra. Det ville de inte. Matte greppade trimmern och putsade efter Husse som kört gräsklipparen på måndagen. Efter att ha städat stugan ren från hundhår och sedan städat ute med trimmern under en timme fortsatte Matte av bara farten. Mer regn väntades och bäckfåran hade krympt under torrperioden i juni. Växter hade etablerat sig för långt ner längs med bäckens kanter och även ner på bäckens botten. De utgör nu ett hinder för vattenflödet och måste bort.
När en krympt Hans svepte över nejden föll en hel del regn och vattennivån i bäckfåran låg nästan i nivå med gräsmattan. Vattnet har nu sjunkit undan såpass att Matte kunde ta sig an rensandet, vadande barfota med kortbyxor i vattnet. Matte klev, till Dimas stora förvåning, ner i vattnet och efter lite funderande följde Dima efter. Det skulle bli för trångt för Matte för att kunna röra sig fritt längs bäckfåran att ha Dima runt fötterna och han tvingades stanna på den lilla bryggan.
Bäckfåran var långt ifrån torrlagd, vattendjupet varierade, men nådde mellan mitt på vaden och strax över knät på Matte. Matte gick framåtlutad och rycke bort överhängande grönska längs kanterna och framför allt alla växter på botten. Ett antal stenar från kanterna hade rasat ner och de måste tryckas tillbaka längs kanterna, där de förstärker bäckfåran mot gräsmattan. Dima försökte få göra Matte sällskap några gånger men gav till slut upp och lät Matte leka i vattnet ensam. Timmarna gick och långsamt rensade sig Matte tvärs över tomten och skapade mängder med högar av bortrensade vattenväxter och högt älggräs längs kanterna. Mörka moln hopades och Matte ville få bäcken färdigrensad innan hon skulle bli blöt även från ovan.
I bäcken bor många och de höll sig i stort sett undan när Matte, mot deras vilja, rensade upp. Djurlivet i bäcken trivs med många växter att gömma sig bland. En liten paddunge skyndade raskt undan och någon törnade mot Mattes ben under vattnet. Av snokarna syntes inte ett spår och Matte var tacksam för det. Lusten att få en skrämd snok i handen ihop med gräset från botten var inte så stor. Men iglarna är de Matte helst av allt vill slippa konfronteras med! Vattnet var så grumligt när Matte rensade att de inte syntes, även om de fanns runt Mattes ben. Det man inte ser finns inte.
När Matte hade rensat klart och det hade börjat dugga tackade Dima så mycket och hoppade ner i bäcken, när Matte klev upp ur den. Mattes fötter och händer var vitskrynkliga efter många timmar i vattnet. Ingen igel hade bitit sig fast i Matte. När Dima kom ur det omrörda och sandbemängda vattnet var hans päls inte att känna igen..... Husse kom just hem från Friskis och Svettis och när han och Matte gick in och fikade fick Dima stanna kvar i uterummet och torka upp.