Tisdag - onsdag.
På tisdagen var alla de fyra knytten på inskolning på sitt dagis! Ett dagis på gångavstånd med mycket ljusa lokaler och naturligt buller och mingel. Här har deras mamma tillbringat dagarna med sina syskon från samma ålder och hon har godkänt både lokalen och personalen. De har alltså fått vistas några timmar i det lilla arbetsköket med tillhörande glasrum/matrum, där ljuset flödar och det finns en hel del växter. I den lilla stugan som är ett fritidshus där flocken bor permanent, finns inga jättestora ytor att avsätta som valprum, inget stort härligt lantkök eller tomt extrarum. Men där finns det liv och rörelse tätt inpå dem med flockens vardagsliv konstant pågående i valprummet. Radion står på, det slamras med kastruller och fläkten används. Där går rådjur utanför de stora glasdörrarna ut mot en altan och där går även grannens katter. Ena väggen är glasdörrar som går ner till golvet. Knytten föds in i vardagslivet i stugan och vet inget annat när de väl flyttar. Livet i köket mitt i huset är deras vardag och vad de präglas på. Inte ett avlägset utrymme förskonat från allt vad vardagen erbjuder i form av ljud, lukter och oväntade besök. Ytterdörren är rakt fram och ut från köket och alla avstånd är små. Ytterdörren mot tomten och vägen står öppen dagarna i ända. Ibland går Arlandaflyget rätt lågt och rakt över stugan och mycket helikoptertrafik med ambulanshelikopter ut i skärgården passerar över taket på låg höjd. De tvingas från början lära sig att koppla av och sova, trots att de inte är isolerade från ljud och rörelser runt omkring. Ännu en tid kommer de att få lämna dagis vid läggdags, för att sova i lådan i Mattes sovrum, tillsammans med sin mamma och Matte. Någon dörr finns inte till köket i en öppen planlösning, utan i öppningen finns en låg boardskiva som de rätt snart kommer att kunna se över, om de reser sig på bakbenen. Lagom till när de fyller åtta veckor, eller lite innan, kommer den att behöva kmpletteras med ett galler. Så att knytten inte hamnar ute på tomten där bäcken är en farlighet för dem.
Buskul tyckte knytten! När de fick börja på dagis. Nya ytor! Mycket att titta på och utforska! Inte minst vattenskålen! Den stora i keramik för Modji och Aili. Bordsben och stolsben och nyfina till tusen var de! De skuttade fram i glädjeyra och greppade mjuka leksaker och kastade dem och de puttade rullande prylar långt bort över golvet! Till slut slocknade de i en hög på fällen framför diskmaskinen.
På onsdagen var det tidig uppstigning med matning av knytt med valpfoder, bara symbolisk frukost för Aili med ris och fisk för att kunna ge henne Fortiflora och medicin. Modji åt sin mat och Aili blev avundsjuk. Rastning av hundarna och sedan avfärd till Djursjukhuset Albano för ny kontroll och uppföljning av Aili. Den raktigenom fantastiska veterinär som ansvarat för Aili i helgen hade utsett särskild personal för Ailis undersökning! En veterinär som var fena på att kolla ultraljud. Samt en djurskötare som var en veterinärstudent och mycket kompetent. Ailis valpar är beroende av att deras mamma mår bra! Varför man pressat in ett besök på en tid som egentligen inte fanns. Vilket "kunde innebära viss väntan". SJÄLVKLART kunde Aili och henns knytt vänta. De hade ju redan bott in sig under de många timmarna i helgen och när Aili kom in genom ytterdörren och Matte anmälde hennes ankomst i receptionen, klev Aili oombedd upp på vågen bredvid! Rutiner sätter sig snabbt! Aili hade tappat åtta hekto sedan lördagen. Hon hade börjat spy igen på tidageftermiddagen efter att magen förefallit må bra under måndagen och halva tisdagen. Lite dietburkmat hade serverats för tidigt.
Så lång väntan blev det inte. Prover togs omedelbart för att hinna analyseras och Aili sträckte rutinerat fram benet för att bli stucken. Det var en historia mellan henne och djurskötaren som jobbade på golvnivå. Varken Husses eller Mattes assistans behövdes. Aili satt där helt stilla och lät sig bli stucken och sedan bandagerad. Ultraljudsveterinären såg en livmoder i läkning. På väg åt rätt håll. Fortfarande är väggen förtjockad, men ingen vätska. Men tarmen och magen är irriterade och mår inte bra. Matte frågade om magkatarrsmedicin och fick medhåll. En bra idé för att skydda slemhinnan. Samma som för människor. Varför Aili ordinerades sådan behandling en timme före måltid och tre gånger dagligen. Men inte närmare antibiotikaintag än två timmar och fortfarande många mycket små måltider med skonkost utspridda över dagen. Varför Matte nu håller klockan i ett stadigt grepp och styrs helt av Ailis måltider och mediciner. Men det är så det måste vara nu. En sjuk livmoder genererar ofta en dålig mage och antibiotikan har som angiven biverkan just kräkningar.
Provsvaren hade kommit och de var "mycket bättre än i lördags!" Vita blodkroppar - lägre och röda blodkrppar - högre och sänka bättre. Att pulsen var oväntat låg berodde nog på att man är van vid ett stresspåslag på djuren på djursjukhuset och Aili var lugn. Så då var pulsen lugn, tänkte man. Hjärta och lungor var ju fina.
Hem kom flocken på tidiga eftermiddagen och nu var alla rätt trötta. Inte minst Aili. Som var vrålhungrig och ylade i köket när Matte aldrig kom och gav henne mer än lite ris och kokt fisk. Utsvulten på riktigt med så tom mage att hon inte skitit på ett dygn. Men magen måste vila. Därför skyndar Matte på avvänjningen för att skona Aili rakt av. Magen, näringsbristen blir för stor när valparna tar sitt och hon inte får äta vad som går åt och tuttarna som fått fukteksem. Matte kör tutt-spa med tvätt och insmörjninge med Idomin efter varje digivning. Aili vill inte gärna släppa fram knytten heller, när hon sargas av deras vassa tänder utöver de vassa klorna nu. Dags för deras tredje kloklippning.
Aili behöver vila och ständigt hungrig har hon lite svårt att koppla av om Matte inte sitter still. "Nu kanske hon skall ut i köket och fixa min mat?!" Hoppet tänds och Aili flyger upp när Matte reser sig eller rör sig mot köket. Där valparna just nu sover sött. Radion står på och ytterdörren är öppen. Men kommer Aili i närheten kännde de doften och hoppas på ett mellanmål för egen del. Men tuttarna behöver luftas och vila även de.
Tyvärr fungerar det inte just nu med besök, då Aili i sitt påverkade tillstånd förefaller mer alert på hot mot knytten. Månne hon förstår att hon är en dålig försvarare i dagsläget? Men snart hoppas vi att hon kan återgå till en kost som låter henne återfå förlorad vikt. Samt orken och lusten till besök av er valpköpare.
Klicka för större bild.
