Fredag.
Hálle fungerar jättefint i flocken helt allmänt. Han har anpassat sig mycket bra och har funnit trygghet hos sin reservmatte, som han bara träffat vid ett par tillfällen tidigare med stort avstånd. Den som ställer ner matskålen på golvet är den man skall ty sig till. Så funkar de flesta hundar. I olika flockar gäller olika regler och naturligtvis måste han testa sig fram för att upptäcka vad som gäller i den lilla stugan i skogen. Han har stor respekt för och ser upp till de två vuxna tikarna och lär sig om det sociala samspelet i en hundgrupp varenda minut i flocken. Både Modji och Aili är mycket trevliga mot honom och han uppför sig enligt dem precis så som han skall. Är de aktiva så är han aktiv. Vilar de så vilar han.
På förmiddagen satt Matte vid datorn med ryggen mot braskaminen. Hálle låg och vilade vid Mattes sida och Modji låg och sov djupt på sälskinnet framför kaminen. Matte hörde att Modji drömde. Små pip och gläfs omväxlande och benen småsprang i drömmen. Hálle som lever som ensamhund ryckte till. Spetsade öronen! Låg och studerade sin Farmor och reste sig mycket sakta och tvekande. Hálle smög fram lågställd och tyst och stod ett stycke ifrån den drömmande Modji. Han såg mycket fundersam ut. Så dristade han sig att sträcka fram nosen för att kolla läget för Farmor Modji lite närmare. Vilket Modji kände och rörde lite på huvudet för att se vad som var på gång. Modji rörde sig inte mycket alls, men ATT hon rörde sig fick den fiolsträngspända sonsonen att vettskrämd kasta sig undan rakt i sidled! Modji somnade genast om. Men Hálle hade inte tid för något mer studerande av drömmande gamla tanter och liten som en Pommeranian slank han in under Mattes stol för säkerhets skull. Lektion nummer två i umgänget i vardagslivet i en hundflock var avklarad.
Mycket snabbt fann Hálle utrymmet mellan sex ben för trångt och han återtog platsen på mattan bredvid Matte. Stor dramatik upplevde han och allt var över på mindre än två minuter. Självklart reagerar man om man tror att någon ligger i djup sömn eller inte lever och den individen oavsett djurslag plötsligt lyfter på huvudet och tittar på en! Konstigt vore det annars. Matte glömmer aldrig första besöket på Madame Tussauds vaxkabinett i London, sexton år gammal. När en förväntat icke levande vakt bara spelade besökarna spratt och skrämde vettet ur bland andra en ung och oerfaren Matte.
Man är ibland snabb att döma en hund som reagerar instinktivt med rädsla och kastar sig undan en förmodad fara. En vallhund som skall tampas med hornförsedda och klövförsedda djur många gånger större än dem själva, MÅSTE kunna reagera snabbt och instinktivt. Annars vore de lätta offer för att bli både stångade och sparkade av renar, boskap eller får. En jakthund löper stor risk att bli dödad av älgar och vildsvin som de är släppta att jaga. En älg dödade en kvinna genom att sparka ihjäl henne för några år sedan. Hennes hund var den som irriterade älgen och drog den inpå sin matte när den själv försökte komma undan. Älgar sparkar framåt med knivskarpa klövar. Därför vore det korkat av en hund att INTE kasta sig undan när den anar fara! Det är därefter man först kan bedöma graden av rädsla hos en hund. Hur lång tid tar det för den att avreagera? Att åter andas normalt och lägga det otäcka bakom sig? Att återgå till vad den höll på med.
Här anser Matte och Husse att just kampande med en hund är ett dumt sätt att mäta hur fort en hund avreagerar. Alla raser, alla hundar är inte intressrade av kamp på uppmaning av någon annan. Resultaten blir här missvisande. Att testa skott som på ett BPH säger en större del av sanningen om en hund än vad ett MH gör. Tycker både Matte och Husse. Som anser BPH passar de Lapska Vallhundarna mycket bättre än vad MH gör.
Att bara läsa ett protokoll eller ett spindeldiagram blir ockå fel om man vill bedöma en hunds prestation. Man bör läsa det skrivna ordet som i text beskriver hundens reaktioner mer noga! För att förstå hunden. Genom hela momentet! Alla moment.