Lapskfamiljen hade planerat en båttur ut till Möja, som ligger längst ut i den mellersta skärgården. En ö med flera olika byar och Mattes familj seglade hit och handlade under några veckors vistelse i segelbåt varje sommar. Men nu är det lite drygt femtio år sedan Matte var här senast. En efterlängtad nostalgiresa.
Under dessa segelsemestrar var Möja en viktig plats. Där fanns handelsbod, bageri och telefon.
På måndagen begav sig familjen till Vaxholm för att äntra en passagerarbåt. Det visade sig att det skulle en förfärlig massa andra människor också. Första problemet var att få plats på långtidsparkeringen ett par kilometer från hamnen. Sedan för Matte att gå fort nog för att hinna till båten. Blev stoppad ett par gånger av människor som var mycket nyfikna på de tre bruna hundarna. Det var på håret, men båten var turligt nog försenad. Det var en himmelens massa människor som skulle på båten i Stockholm.
Lapskfamiljen manglades ombord och föstes mot aktern. Där blev det stopp. På akterdäck var det igenkorkat. Matte hade svårt att stå på ett värkande ben och lyckades halvsitta på yttersta kanten av en trapp. Hundarna hade endast plats att sitta. Tätt, tätt ihoptryckta med varandra och andra. Husse blev snart trött i kroppen även han och hukade med hundarna. Sittande i grupp. Tre Lapska och Husse. Folk ville förbi. Omöjligt. Matte ångrade djupt den korkade idén att över huvud taget gå ombord på denna knökfulla båt. Men det var ju för sent, då reträtten var helt igenkorkad. Hundarna flåsade. Luften stod stilla och det var 28 grader. Inte en enda gnällde eller visade sura miner för att tre hundar tog plats och var i vägen. Lika mycket som övriga passagerare. Här på aktererdäck var det i alla fall skugga! Gilla läget. Coola Modji tryckte sig trots allt ner till slut och rullade ihop sig mycket hårt. Kopplade av totalt. Násti ville sitta i brist på utrymme och protesterade inte, men tyckte inte att detta var vad hon drömt om. Tonåringen Aili anpassade sig och uppförde sig lugnt och vuxet i en för henne ny situation. Några som stod tryckta ihop med Lapskfamiljen kommenterade hundarnas lugna uppträdande. Frågade om rasen.
Så snart båten lagt ut med tre tutningar liktydigt med "min maskin går full fart back" började det i alla fall fläkta lite. Solen nådde inte in till Lapskfamiljen mitt på akterdäck. Båten satte fart och några människor klev av här och där. Vid Grinda med uthyrningsstugor och vandrarhem klev väldigt många av båten och det blev möjligt att röra sig! Husse och Matte fick sittplatser och hundarna liggutrymme. Sedan blev det bara bättre och bättre. Möja ligger långt ute och båten blev allt tommare och tommare. Efter två och en halv timme klev Lapskfamiljen av i Berg på Möja. Det gjorde även en Engelsk Mastiff och en svart Mops. Nu var det dags för lite mat och efter rastning bands hundarna upp i skuggan av en bergknalle och ett staket utanför hamnkrogen. Här låg de på svalt gräs i vinddraget från Norrfjärden utanför och kunde studera hamnlivet när Husse och Matte åt.
Familjen skrotade sedan omkring ett tag och besökte även Kyrkhamnen där Matte kände väl igen sig. De gamla bryggorna och fiskebodarna fanns kvar. Men längst ut i hamnen fanns en ny lång brygga där det var knökfullt med segelbåtar sida vid sida. En del motorbåtar fanns där också. Kaffe och äppelpaj intogs i skuggan av stora gamla träd vid Möja Värdshus. Mitt emot det gamla bageriet, som levererade allt bröd. Här fanns fler hundar och vatten serverades hundarna i stora plastskålar vid borden. Även här på ön väckte hundarna uppmärksamhet och Matte fick informera om rasen. Märkligt nog stötte Husse ihop med en arbetskamrat som just anlänt med familjen i egen båt! Världen kan vara liten.
Efter några timmar på Möja var det dags för tillbakafärd till Vaxholm. Med annat bolag och annan båt och en mycket längre resa! Denna båt stannade vid en mängd småbryggor på små öar och färden kom att ta närmare fyra timmar. I jämförelse med utfärden som tog dryga två timmar.
Mopsen och Mastiffen skulle också tillbaka och det blev mycket hundar på liten yta i väntan på bryggan. Modji blev helt uppslukad av allt som skedde i vattnet! Hon lutade sig till slut så långt ut över vattnet, med tassarna på kanten, att Matte befarade att Modjji skulle hoppa ner i vattnet! Kopplad med en Matte flygande efter.... Modji tittade på tångruskor och småfisk. Aili tittade på alla båtar som kom och for för att tanka eller släppa av eller på folk. Násti väntade på båten.
På återfärden fick Lapskfamiljen gott om plats för vila, då denna båt var försedd med öppet däck längs båda sidorna. Hundarna var trötta och sträckte ut sig i skuggan. Så småningom kom fler människor ombord vid alla de angjorda bryggorna och viss trafik uppstod på däcket. Hundarna sov och reagerade inte när fötter trampade över och runt dem. Flera stannade upp och undrade vad det var för ras och ville veta mera. Imponerades av att hundarna var så lugna och som mest höjde ett ögonbryn när trafiken över dem blev som intensivast.
Ett par från Birmingham hade sett de tre Lapska redan när de klev på båten i Vaxholm och varit nyfikna på rasen. Nu hamnade paret bredvid Lapskfamiljen och mycket hundsnack blev det! De tillbringade mycket ledig tid med att runt om i världen bo hemma hos folk för att ta hand om hem och husdjur, när djurägarna var bortresta. På så vis fick de bo gratis i olika länder och fick lära känna många olika hundraser. De hade själva inte längre hund av förklarliga skäl. Nu bodde de i Hammarby Sjöstad och skulle passa en fyra måndader gammal Labrador, när ägarna snart skulle åka bort.
Matte fick deras kort om någon skulle vara intresserad.
Tillbaka i Vaxholm klockan åtta på kvällen, dröjde sig familjen kvar på kajen och åt en sen middag. En mycket varm kväll med mycket folk och hundar i rörelse på kajen. De Lapska uppförde sig väl. Iakttog allt som hände runt dem. Utvilade och pigga när temperaturen sjunkit till nitton grader.
Sammanfattning av dagen:
Hundarna avböjde i stort sett varenda erbjudande om vatten. Aili drack lite vid ett enda tillfälle. Husse och Matte hade med vatten och vattenskål och vatten erbjöds i skålar på Möja. Matte had vätskat upp hundarna genom att låta torrfodret svälla i stora mängder vatten på morgonen. Som alla varma dagar. Då dricker de väldigt sällan under dagen.
Inte vid något enda tillfälle väckte tre hundar i flock irritation. Bara positiva reaktoner och stor nyfikenhet på rasen. De två mörkbruna imponerade med sin färg. Nástis frånvaro av ett öga väcke nyfikenhet. Många frågade om de fick klappa. Ett litet barn, sittande i pappas knä, räckte fram handen till Aili. Som hövligt räckte fram sin tass och lade den i det lilla barnets lilla hand. Där satt de och tittade på varandra. Niomånaderstjejen som annars gärna kastar sig över folk! Rörande!
Hundarna gjorde god PR för rasen hela måndagen. Även utom landets gränser. Kul!