Nu har det snart gått två veckor sedan Aili plötsligt blev väldigt dålig i magen och spydde blodblandad vätska i en svart pöl på golvet. Mycket skrämmande! Men - Aili visade inga som helst tecken på att må dåligt. Som tur var.
Efter att ha hållit henne på en mycket strikt och skonsam diet under flera dagar, hade Aili tappat mycket i vikt. Hon såg för erbarmerlig ut den lilla tjejen! Matte har nu jobbat på att få Aili i fysisk form igen och det har gått bra. Mer mat i form av större portioner och torrfodret har blötts upp i rätt mycket uppvärmt vatten, för maximal absorbering. Mer lättsmält som gröt! Ailis promenader med Dima har gradvis ökat i längd och i fart och avföringen har varit normal. På veckans träning i onsdags fick Aili vara med som vanligt och hon fick göra två olika sökuppgifter. Först fick hon ett sök där uppgiften var att hitta fyra gömda figuranter och skallmarkera dem inom ett begränsat område. Som avslutning på kvällens träning fick Aili söka rätt på en figurant gömd långt borta och högt uppe på en mycket stor grushög. Hon löste uppgiften lika fint som sin sambo Dima och sin fjortonåriga morbror Lime! Aili mår bra nu.
Matte har jobbat några timmar varje dag med sitt lilla altanbygge vid lekstugan. En bild har funnits i skallen av hur det skulle se ut och en plan har funnits för hur det hela skulle genomföras. När den tjocka bädden av stenkross packats med hjälp av regn och bevattning, där stenmjölet sjunkit ner mellan stenarna i olika storlek upp till sexton millimeter, var det dags att lägga på sättsand. Därefter skulle de stora profilerade granitplattorna, skänkta av en granne, läggas som ett golv - men med den kraftigt och ojämnt profilerade ytan neråt. Vilket blev svårt, då profilen på varje enskild platta var specifik för den plattan. Höjden på profilen varierade mycket! Matte fick krafsa bort en massa sand och grus och sedan lägga varje platta på en för respektive platta utformad yta. Svårt att förklara men mycket tungt och tidsödande, då varje stenplatta väger tjugo kilo. Väldigt många lyft och enskild passning blev det! De fyra tjockaste plattorna fick ligga längs högerkanten med profilen uppåt som ett mer naturanpassat inslag. Det blev helt enkelt för svårt att passa in dem så att de låg plant och i nivå med de lägre plattorna. Men det blev bra ändå. Skam den som ger sig och envis är Matte när hon har ett mål.
Medan Matte jobbade på några timmar varje dag, kom Dima och inspekterade med jämna mellanrum. Aili var måttligt intresserad. Hon är van vid Mattes alla projekt! Matte tänkte på hur det var under pandemin, när alla gamla som fyllt sjuttio automatiskt var "gamla och SVAGA". Man fick en stämpel i pannan som "gammal och svag"! Det gjorde något med människor. En sjuttioplussare på promenad nere i samhället blev tillsagd av ett par tonårskillar att hon skulle gå hem! "Du får inte vara ute! Du skall vara inne för du är gammal och svag." Det hade de hört. En man som tränade för Vätternrundan och en som tränade för maraton - båda kring åttio och de förvägrades adekvat vård för sin covid. Endast palliativ vård skulle ges på grund av deras ålder. Yngre behövde behandlingsplatserna bättre. Gamla prioriterades bort. Matte var sjuttio plus redan då och är ännu äldre nu. Förvisso en gammal kärring - men banne mig inte svag! Men stämpeln i pannan är svår att tvätta bort.
I fredags kväll firade Matte att den lilla stenaltanen på drygt två kvadratmeter var färdig. Ett glas bubbel i sällskap av hundarna passade fint, i den raskt nedgående solen.
Bygget har inneburit en massa tunga lyft av bergkross 5-600 kilo, två säckar sättsand på 20 kilo var, 10 murstenblock på vardera 23 kilo och 12 fasadstenplattor på 20 kilo styck. Totalt lite över 1 ton sten i olika former alltså. Gammal - men inte svag. Kanske stämpeln i pannan släpper nu. Matte har bevisat för sig själv att hon kan.
Klicka för större bilder. 
