I en tid då minnesrunor duggar tätt över med både Matte och Husse jämnåriga gummor och gubbar, tänker man tankar man kanske inte tidigare tänkt på samma sätt. Kring åldrande liv och död. När man läser den ena texten efter den andra om hur prioriteringar måste göras i vården. Att sådana gjorts även tidigare har inte varit lika tydligt uttalat. Vilka är det ekonomiskt mest försvarbart att lägga resurserna på - helt enkelt och krasst ekonomikst. Ja inte på dem som förväntas ha kortast tid kvar att leva oavsett och inte på dem som inte är produktiva. De närande behövs för samhällets överlevnad - inte de tärande. De gamla är de tärande, de som kostar och nu håller de på att ta slut. På ett äldreboende i Solna har en tredjedel av de boende nu avlidit i Covid-19. Självklart väcker det tankar hos dem som är 70+ och att läsa en av krönikorna i DN skrämmer. Äldre som visar sig i butiker och på stan trakasseras av yngre - som vore det den gruppen som är hotet och de stora SMITTSPRIDARNA! Äntligen har man uppmärksammat att de som håller sig i karantän drabbas av sjukdomar relaterade till ensamhet och en känsla av att vara bortsorterad från samhället, utstötta. Depressioner och fysiska åkommor relaterade till ensamhet och åldrande.
Inom loppet av ett dygn fick Matte och Husse två upplevelser som stärkte livsandarna och gjorde dem varma inombords. Att få höra värmande och positiva ord och omdömen på sin begravning är ju lite sent i livet. Hörseln är lite risig vid den tidpunkten, men det kan ju glädja eventuella anhöriga. Att få höra/läsa värmande och positiva ord och omdömen innan begravning och dödsrunor ger betydligt mer! Ett varmt tack till er som hörde av er nyligen! Det känns fantastiskt att få veta att man kunnat bidra med lite erfarenhet från hunderiet under så många år med hundar helt allmänt, hundar i räddningssökträning och inte minst Lapska Vallhundar i räddningssökträning och annat. Ett "Koronapakke" med "tröst" under karantäntillvaron låg i brevlådan mycket överraskande och Matte blev djupt rörd och berörd över att någon orkar bry sig så mycket om någon annan i dessa tider. När var och en har nog av sitt eget. TACK.
På fredagen tog Matte en varierad promenad med hundarna i området. Ömsom powerwalk och ömsom promenadtempo och någon intervallvila med nosande för hundarna. Solen sken och björkarna höll på att slå ut. Matte njöt av livet, av förmågan att åter kunna ta långa promenader med hundarna med väl fungerande höftproteser och av att bo så väldigt lämpligt i rådande läge. Att ha två stugor nära varandra och båda liggande "ute på landet" ger helt andra förutsättningar till ett omväxlande liv i karantän än en lägenhet inne i stan. Matte ser både sig och Husse som lyckligt lottade, nu när stugor på landet går som smör i solsken. Man skall inte bo för tätt ihop, det har många blivit varse denna vår. Man vill både köpa och hyra stugor lantligt.
Väldigt lantligt blev det när Matte och hundarna mycket överraskande stötte på fyra hönor och en tupp i en trädgård, där inga fjäderfän bott tidigare. Däremot har sådana funnits i en hönsgård några hus bortåt vägen. Var det samma flock som nu var på rymmen? Där de borde befinna sig var det tyst och öde. Måtte inte deras ägare ha insjuknat. Nu tjänstgjorde de som vakthundar tydligen! En skylt på staketet varnade!
Klicka för större bild.
Modji och Aili visade mycket stor behärskning/stabilitet när Matte hukande fotade från olika platser, vartefter hönsen flyttade sig längs staketet, för en bra bild. Matte bad hundarna sitta stilla och inte röra hönorna och där satt Modji och Aili blick stilla med sina koppel liggande på marken.
Lördagen ägnades åt en tur lite västerut för att fira Mattes äldste sons födelsedag i frisk luft och med en arbetsinsats. Ett husbygge är på gång och nu skulle en plan yta besås med vallfrö. En uppgift som Matte gärna tog på sig. Solen sken och värmde gott! Hundarna bands upp i markskruvar intill bilen för fritt väljande mellan sol och skugga. Likt den gamle odalmannen gick Matte sedan med hinken och bredsådde vallfrö så noga och jämnt det gick i det vindutsatta läget med byiga vindar. På åkern nedanför åkte en traktor fram och tillbaka i ett dammoln och sådde mer professionellt och i jämna, fina rader.
En härlig stund tillsammans blev det med en enkel måltid, bland enar och stora bekväma sittstenar, bestående av mat via drive in hos ChopChop. Kaffe och Ballerinakex. Matte bjöd på födelsedagskalas á la karantän med minimala matinköpsmöjligheter och social distansering. Tre personer hade inte så svårt att hålla säkerhetsavstånd sins emellan.
Innan Lapskflocken bröt upp slogs vattnet på efter vinteravstängningen. Direkt ur marken levererades vattnet via vattenslang för drickande i det fria. Iskallt, kristallklart och jättegott!
Nu hoppas Matte att hon kan stå för resultatet när gräsfröna börjar gro. Inga kala fläckar vill hon se!
Var rädda om er och varandra och ta vara på livet medan ni har det!
Vänta inte med de värmande orden till begravningen. Kristina Lugn, jämnårig med Matte och Husse avled på lördagen.