Måndag.
Oväder på gång! Snö eller regn var frågan. Stup i kvarten ändrades prognosen för kommande väder. I Stockholmstrakten bidde det knappt en tumme av den stora vanten. Bra var väl det. Är det någon trafik som drabbas av kaos vid "väder" så är det i och kring Stockholm, där vägar korkas igen av de många bussar och stora transportfordon som blir stående och slirar på tvärs mest överallt. Mitt på dagen var prognosen åter ändrad och lokalt skulle man slippa nederbörd.
Tulpanlökar kan man sätta sent och därför har annat fått gå före, men nu var det dags! Matte tog papperspåsen med lökar handlade i lösvikt och inte fler än tjugo. Man plockar så gärna på sig och glömmer jobbet med att få ner dem. Med åren har det blivit allt trögare och svårare att få hål på grästorven, för fin blomning för vårliga gräsytor. Vilket inte har med grästorven att göra utan med Mattes artroshänder och en felläkt handled, efter ett skarpt sök vintertid. Matte gick där med bruten handled i ett halvår, då läkaren ansåg att det var en stukning efter ett fall på is. När den aldrig slutade värka röntgades den och den borde ha opererats direkt för korrekt läkning. Nu var det för sent. Läkare kan ha en dålig dag på jobbet de också. Varför tulpanlökarna petades ner i lös jord i en nu naken upphöjd rabatt, där det vuxit rosenskära fram till rätt nyligen. Blommande gräsytor är numera ett minne blott. Men ett fint minne när krokusar och pärlhyacinter bildade mattor där påskliljorna stack upp som gula utropstecken.
Dima är en mycket nyfiken hund! Lika nyfiken nu som när han flyttade in för ett år sedan. När Matte med ett lökjärn gjorde planteringshål var Dimas nos med och kollade. Lökjärnet kollades och nosades igenom. Dima kollade lökarna nere i hålet och rätt som det var var inte bara Dimas nos utan hela Dima uppe i rabatten! Månne han var på väg att hjälpa Matte att gräva lite mer effektivt, än bara små hål.... Aili kom och tittade. Såg och vände om. Att Matte påtar i jorden är för henne fullständigt ointressant. Hennes mamma Modji dyker upp i Mattes minne varje år vid löksättandet. Matte grävde ner och Modji grävde upp. Alla lökar är giftiga - så och blomlökar. Modji åt upp några lökar, men bara små krokuslökar som tur var och inget hände.
Nåväl, Dima var nöjd med vad han sett och hängde med Aili bortöver någonstans. Matte blev klar och gick upp till stugan. Där fick hon se Dima stående vid två nya små gropar intill uteplatsen. Han tittade på Matte och han tittade ner i en av groparna. Sedan stoppade han ner nosen och ville visa Matte. I botten på båda groparna låg ett ekollon. Han blev kvar och var väldigt tydlig med att detta ville han visa upp! Han fick vederbörlig uppmärksamhet genom att Matte tog fram mobilen och fotade. Dima var väldigt nöjd! Han ställde sig bakom sina båda gropar med ett ekollon i varje och tittade stolt på Matte! Dima hade också planterat! Två ekar hade han planterat!
"To plant a garden is to believe in tomorrow!"
Klicka för större bild.
Fler bilder på Instagram.