Fredagen blev väldigt mycket DAGEN INNAN. Dagen innan Manni skulle flyga till Norge och sitt nya hem.
Matte tog med hundarna ner till byn och handlade mat och på hemvägen gjordes ett stopp vid gofbanan. Alla hundarna fick springa fritt i en knapp timme. Nåja, inte helt fritt. Matte var med och höll kontakt via godisfickan. Vilket inte lyckades helt.... De två vuxna skötte sig som de skulle, men när flera skidåkare dök upp på rad fick Busfröna tunnelseende! Varken Matte eller godisficka existerade längre. Matte visslade och ropade och sprang iväg med de vuxna hundarna. Då vaknade Aili till sans och följde efter. Manni fortsatte lite till och vände sedan mot flocken. Men halvvägs tillbaka vände han åter och satte efter en skidåkare igen! Att han slog med stavarna mot Manni gjorde leken ännu roligare...... Matte visslade så det skummade ur visselpipan. Men skidåkaren övergavs till slut av Manni, som för tillfället var rätt billig.
Klicka för större bild.
På lördagen hade han åter stigit till det ursprungliga värdet. När hans nya Matte E. kom för att hämta Manni.
Husse hämtade henne på Arlanda på morgonkvisten. Matte var ute med hundflocken och lät dem leka av sig och röra på sig ordentligt inför Mannis flygresa. Ett par timmar hann tillbringas tillsammans och sedan var det dags för avfärd. Den jättestora flygburen placerades i vardagsrummet och bäddades med Mannis egen fäll och några kända saker stoppades in som sällskap. Sedan kastade Matte en näve godis rakt in i buren åt busfröna, för avdramatisering av den. Det fungerade bra.
På Arlanda fann sig Manni väl tillrätta med sin nya matte. Han kissade snällt i snön i planteringen vid entrén och han tittade nyfiket på allt som hände runt om. Hälsade på personal och föreföll ta det hela med ro. Både Matte och nya matte hade med alla medel försökt få tillåtelse att transportera Manni i kabinen. Men han var aningen för stor. Närmare bestämt två kilo och tjugo centimeter i mankhöjd. Bur i lastrummet ett måste. Tyvärr.
Husse, Matte och nya matte fick vara med ända fram till hissen ner till lastningen. Först där skulle Manni stängas in i buren. 40 minuter innan avgång. En personal tryckte upp hissen och dörren öppnades. Med ett förskräckt rop kom personaltjejen ut igen.
I hissen stod en mycket liten bur. I den satt en rödklädd och apatisk Chihuahua utan vatten. På buren fanns en lapp som angav att hunden skulle till Teheran. Det planet hade gått för länge sedan......
Personaltjejen hade just gått på sitt arbetspass och blev minst lika upprörd som de två Lapskmattarna. Som absolut inte ville skicka en hund så här. Personalen på lastningen hade glömt att ta ut hunden ur hissen. Där hade den förmodligen suttit i flera timmar enligt personaltjejen.
Den lilla rädda hunden försågs med vatten av Mannis nya matte och buren plockades åt sidan. Därefter tvingades Mannis gamla och nya familj att stänga in honom i buren och se på när hissdörrarna stängdes. Manni satt innanför gallergrinden och stirrade ut när hissdörren stängdes. Aj, aj, aj. Ont gjorde det i de båda mattarnas hjärtan. Den nya matten hade inte sovit en blund natten innan och drömt mardrömmar om en vält bur i planet. Skulle Manni bli kvar utanför planet nu?
På hemväg från Arlanda fick Matte ett foto av Mannis bur stående utanför planet på en vagn. Han var i alla fall inte kvar i hissen. Hans nya matte satt i planet såg honom lastas.
Aldrig att Matte efter detta skulle våga skicka en ensam hund med flyg. Någonstans.
Oavsett hur mycket man från flygplatsen än bedyrar att sådant inte sker. Det är noggrann kontroll. Jovisst. Men en apatisk Chihuahua utan vatten satt ensam i en hiss i timmar när planet sedan länge var i luften utan en av sina passagerare. Den hade någon glömt kvar i hissen. Som inte nyttjades annat än ganska sällan. Det mesta skickades ner på transportbandet.
Det som inte kunde / fick hända. Hände på lördageftermiddagen med en lite ensam hund. Som gav upp och blev apatisk. Personalen skulle ta ut den och rasta den och kolla hur den mådde.
Hur det gick för den bortglömda Teheranresenären, undrar de två Lapskmattarna. Den undran kommer att dröja kvar länge.
Klockan 18 kom det efterlängtade telefonsamtalet! Manni och nya matte var på hotellrummet och en hungrig lillkille kastade sig över maten! Han hade imponerat på busschauffören med sin coola attityd och nya matte var en mycket glad matte.
I morgon bitti flyger Manni vidare till Kirkenes.
Manni, som på en samisk dialekt betyder "en som vandrar" / "vandrare". På en annan samisk dialekt, hans nya mattes, betyder ägg.......
Manni måste få ett nytt namn.