Enligt de lokala nyheterna på Radio Stockholm, kom våren till Stockholm i förra veckan. Temperaturen har ett visst antal dagar i följd leget över en viss dygnsmedeltemperatur. Detta är extremt tidigt för trakten. Vilket vissa tycker är bra och vissa tycker är dåligt. Varmt och skönt eller ett tecken på att vår värld förstörs. Som med det mesta. Som med alla åsikter på så kallade sociala medier. Alla gillar inte allt vad som skrivs i bloggar och på forum. Andra ser mer positivt på att åsikter dryftas. För att få en debatt. Vissa känner sig per autmatique utpekade. Utan att namn nämnts. Om alla tyckte lika alltid skulle ingen utveckling ske i någonting.
Matte och hundarna begav sig på fredagen ut i skogen i dimman och fukten. Utan att fundera det minsta över klimatförändringar eller inte. Möjligtvis över att det föreföll mer höst än vårlikt. Till och med doften av svamp fanns där bitvis! I övrigt var det blött och mjukt för kroppen att ta sig fram genom den gamla granskogen. Som vanligt fick Aili springa lös under kontroll och med krav på kontakt. Som belönades rikligt! Násti och Modji gick i koppel. Aili skall lära sig att hålla sig till flocken. Matte använde visselpipan när Aili befann sig på gränsen till tillåtet avstånd. Hon blir alltmer självständig och gränser måste sättas och regler befästas. Villket hade varit omöjligt med tre lösa hundar samtidigt. De vuxna hundarna fungerar som träningsredskap och hjälpredor till Matte, genom att hela tiden hålla ihop flocken. Ange hur man uppför sig i skogen.
Det blev en behaglig tur, med många stopp för nosande och grävande. Tyst och stilla, totalt utan vind. Myren med spridda små spretiga tallar höljda i dimma var fantastiskt vacker! Aili gillade som vanligt allt vatten och var som småbarn är mest. Måste stanna och plaska lite. Att hon och hennes syskon allihop lyckades ramla ner i bäcken på tomten under olika omständigheter, tycks inte ha avskräckt dem från vatten. Nyfikenheten och lusten att plaska finns kvar.
Utan isande kall vind, kändes de två plusgraderna riktigt behagliga. Matte och hundarna dröjde sig kvar ute på tomten under eftermiddagen. Hundarna fick något att tugga på och Matte tog en trappfika. Verandatrappen är nog den bästa sittplatsen för en fika.
En gräns är nådd. Matte måste slå ner rumpan allt oftare och vila högerbenet/höften. Det går inte att låtsas som om allt är som vanligt längre. För det är det inte. Höften är nu helt utsliten. Enligt röntgen. Inget brosk är kvar och det knakar hörbart i den och är väldigt stelt. Matte tog sig samman och erkände detta för sig själv, varpå kontakt togs med den som kan ge Matte en reservdel. Ö-höft.
Men Matte har ju inte tid att bli karvad i! Det går ändå att gå. Men med svårighet och smärta. Det är inte lätt att ge upp. Men Matte kan inte gå med strumpa på bara vänsterfoten och byxlös. Vilket snart är en nödvändighet. Men det är ju vår! Snart sommar! Inga kläder behövs när det blir jättevarmt varenda dag. Matte klarar sig nog till hösten. Kön är lång.