Med råge. Ursula van der Leyen, när hon för ett år sedan ansåg att vi skulle få leva med isolering och avståndstagande i Coronapandemin året ut.Vilket då lät fullständigt orimligt. Ett år har gått sedan Mattes yngste son i inledningen av pandemin firades utomhus, en mycket kall och blåsig kväll efter jobbet. I lä från vinden från Mälaren av ett slånbuskage blev det en snabbfika innan fingrarna stelnade och så var det födelsedagsfirandet över. Nu är det dags att planera för födelsedag och Påsk och även i år blir det bara möjligt att mötas utomhus. Matte är ett år äldre även hon och av den gemensamma resan till Wales med sönerna blev det ingenting i somras. Den 93 åring som skulle besökas är även hon ett år äldre. Resan blir nog aldrig av.
Låter det dystert? Ja. Vissa dagar går det inte att undvika att känna sig dyster. När man överallt i Sverige har börjat vaccinera äldre. Men inte i Stockholm. De äldre man skulle värna om körs förbi, gång efter gång och det finns alltid förklaringar till varför. Varför chefers familjer får vaccindoser när inga andra får. Men vi över sjuttio är ju så vana vid att isolera oss så då kan vi göra det ett tag till! Verkar många tycka.
Men Matte är less på att lyssna på floskler om att de äldre skall man vara rädd om. Livet rinner iväg mellan fingrarna. Mycket kommer aldrig att bli.
På torsdagen drog snöstormen in över Lapskreviret. Efter att ha gått en hundpromenad på förmiddagen ägnade sig Matte åt att besöka två vintertomma grannfastigheter, för att kolla så att inget löst kunde orsaka skador. Samma koll gjordes hemma. Vindriktningen var rakt emot husets frramsida och snart friskade vinden i än mer. De två Lapskdamerna satt på trappen och väntade. Till slut tröttnade Aili. Hon satte i stystem att gå efter Matte och så snart Matte gick i riktning mot trappen rusade Aili före och visade att det var IN Matte skulle gå! Ingen annan stans!
Men Husse ville ta en skogspromenad med hundarna och gjorde det. Trots att Matte oroade sig för fallande grenar och träd. En onödig oro uppenbarligen, då alla tre återvände välbehållna efter en halvtimme. Just som snön började falla och piskade rakt mot fönstren mot väster. Inne i stugan var vatten upphällt i en stor dunk och mobilerna var laddade och i kaminen brann en brasa. Vinden ven som på många andra håll och ett snötäcke byggdes snabbt upp igen. Det var väldigt vackert tyckte Matte, när snön kom som i stora sjok på tvärs.
Det är aldrig så mysigt att sitta vid en braskamin i en liten stuga i skogen, som när snön vräker ner och vinden viner.