Måndagen randades med stark kyla. Såsom alla morgnar den senaste tiden. Men nu orsakad av en kombination av åtta minusgrader och en mycket kraftig vind! Vilket kändes värre än femton minusgrader och vindstilla. Matte försökte få veden att brinna, men det gick dåligt och värmen i huset låg kvar på blygsamma femton grader. Efter två timmars slit med att få till det fick Matte se att den nedre ventilen i luckan var öppen. Det skall den endast vara vid pelletseldning. Här eldas inga pellets! Luckan stängdes och i stället för miljöfarlig pyreld och igensotad glaslucka dansade nu stora och klara lågor i kaminen. Full förbränning med fin rök ur skorstenen. Hur ventilen hamnat i öppet läge är en gåta.
Matte drog på sig ryssmössan och tog med hundarna på långpromenad. Vinden svepte ner all snö från träden i stora snöbyar och den vita världen blev nu en mindre romantisk och mer prosaisk vit och grön värld. Strösslad med skräpiga kvistar och torra barr. Men minnet av den totalvita lördagen lever i kameran, vars minne räcker längre än Mattes. I byarna var vindstyrkan så stor att Matte garderade sig med att hälla upp vatten i kannor i köket. I händelse av fallna träd och elavbrott.
Efter promenaden slog Matte sig ner på bänken vid vedboden. Mot söderväggen. En klart lysande sol fick det att se varmt och inbjudande ut. Det var det inte. Då både sol och vind låg på från söder.... När Matte till slut gav upp, tackade nakenhunden Modji och följde med in. Men inte Gázzi. Hon har en otroligt tjock och tät päls som fick henne att ligga kvar i solskenet, när urfällda Modji hade bråttom in. Násti var lite smått ambivalent, men när hon inte fick äta solrosfrön under fågelbordet kunde hon lika gjärna komma med in.
Sedan for Matte till Norrtälje. Den nya och avancerade hörapparaten hade äntligen fått alla delar sammanfogade och var klar att hämta. Men tji. Det visade sig att pluppen i örat inte hamnade i läge. Matte var inte skapad för den sortens pluppar. Större öron måste till! K I varje fall hörselgångar. Denna apparat hade annorlunda pluppar än den standardmodell Matte nu bär. Matte föreslog andra modeller som lösning på problemet. Tji där också. Mattes hörselskada kallas "sudden deaf" och är inte åldersrelaterad. Skadan har uppstått mycket plötsligt och ensidigt. Både bas och diskant (endast diskanten försämras vid åldersrelaterad hörselnedsättning) har försvagats mycket kraftigt och hörseln är nästan borta på ett öra. Då återstår endast ett fåtal, typ två, modeller att välja emellan.... Gilla läget. Ny apparat beställdes och ny tid bokades.
När Matte hade ett femtiotal meter kvar till motorvägen på väg från Norrtälje ringde audionomen. Matte ombads vända tillbaka då en ny avgjutning av örat måste göras. Så Matte tog ett ärevarv i rondellen och återvände in till stan. Nytt letande efter P-plats. När allt var klart hade denna resa dragit ut på tiden alldeles väldigt och Matte körde söderut igen. Mötande alla pendlare på väg norrut från Stockholm. Vinden hade polerat vägbanan och halt var det! Vilket inte hindrade en del från att blåsa på som vore det sommarväglag. I backen ner mot golfbanan hemmavid, hade en vit skåpbil fortsatt rakt fram i kurvan. En stolpe stoppade dess ytterligare framfart. Den var mycket väl nerkörd och stod plant, helt och hållet längst nere i det djupa diket i åkerkanten. Utgörande en extra stor och blank snödriva! Till Husses glädje! Då denna bil varje morgon framförts på ett för övriga trafikanter livsfarligt sätt, sedan en lång tid tillbaka.
Det är ju kul när hut går hem och skadeglädje är den enda sanna. Bilen såg hel ut så när som på en buckla på ena flygeln. Matte önskar ingen människa att bli skadad. En bucklig bil är bra pris. Samt kanske ett brutet ben..... så Husse kan färdas tryggare under läkningsperioden.