Söndag.
På FB kunde Husse och Matte läsa att flera vittnade om isgator i området och att de halkat omkull på hundpromenader där även hunden halkat omkull. Ännu tyckte inte vägfogden att det var dags att sanda annat än i backar. Varpå någon påpekade att de själva hade måst sanda för att komma hem till sig; inkludernande en allmän backe. Kontentan av diskussionen blev att det inte var sandat som man kunde förvänta sig för att sopbilar och slambilar skulle kunna ta sig fram i området. Inte ens fotgängare tydligen. Varför Matte bara gick en kortare promenad med sina hundar denna dag. Runt kvarteret, vilket med barmark och i rask takt tar en kvart. Nu tog det tio minuter längre och nej, backen var inte alls sandad. Inte heller T-korsningarna där några ibland fortsätter rakt fram och ner i bäcken. Ovanpå all denna is lade sig under eftermiddagen och kvällen ett snötäcke.
Dessförinnan ägnade sig Matte åt lite träning med Dima i stugan. Korta inkallningar med fina ingångar och sedan lite fritt följ. Därefter blev det kongletande i stugan för Aili och Dima. En flisa på en halv gånger en centimeter i en liten påsklämma används och Dima som nyligen börjat leta kongbitar är lika bra på detta som Aili, som letat små kongbitar i ett par år. Aili har fina frysmarkeringar, men det är något som Dima håller på att lära sig. Dima har en bra nos och han vet att använda den! Han har förstått nu att detta inte är en apporteringsövning, men vill plocka fram påsklämman när han hittar den. Påsklämman tillkom när Dima hittat en liten kongflisa som han ville ge Matte, men den var väldigt svår att spotta ut. Aili mormors mor Gázzi var väldigt bra på att bära saker till Matte. Det minsta föremål hon kunde plocka upp och ge Matte var en fjärdedels tändsticka. En gång tappade Matte bort kroken till ett örhänge bredvid sängen. Den hittade Gázzi och gav den till Matte.
Dima är en väldigt positiv hund att ha att göra med i största allmänhet och han lär sig gärna nya saker. Han är van från sitt tidigare hem att få lära sig olika små konster och för honom spelar det nog inte så stor roll vad man gör tillsammans med honom, bara man gör något. Han är nyfiken och vill lära sig saker, samarbeta, men precis som en Lapsk Vallhund ledsnar han om det blir för stereotyp och enahanda träning. Vilket nog gäller för väldigt många raser egentligen. Om man tar hänsyn till vad hundarna själva vill och tycker. Alla gör inte det. Man skaffar en hund och bestämmer att den hunden skall bli räddningshund, viltspårchampion eller bästa agilityhunden på klubben. Vilket inte sällan innebär att man jobbar mot hunden i stället för med hunden. Fler än en har skaffat en Lapsk Vallhund, men vill inte ha en lättskallad hund med relativt stort viltintresse och självständighet. Eller söker en Lapsk med dessa egenskaper. Utan att ha tagit noga reda på rasens ursprung och nutida användningsområde inom renskötseln. De vill ha en hund som ser ut som en Lapsk Vallhund - men inte beter sig som en sådan. Tyvärr.
I helgen har ännu ett renvallningsläger hållits i Jokkmokk, för de Lapskägare som vill testa renvallningsanlagen hos sina hundar. Med i bagaget får deltagarna även kunskaper om samisk historioa och samisk kultur. Idel nöjda deltagare vad Matte kan förstå! Är någon intresserad så är det Leila Nutti som arrangerar dessa läger.
Dagen avslutades med ett par timmars utevistelse på tomten. Hundarna tuggade på pinnar och lekte med varandra, eller skrotade omkring och hade koll på Matte. Hon beskar ett lite för högvuxet gullregn och en för volyminös snöbärsbuske, samt såg över staketet och lagade lite här och där.
När Matte drog sig mot ytterdörren dök två snöiga hundar upp och ville in. Nu fick det räcka med snöande och utomhusvistelse.
På FB kunde man läsa att en krock med flera bilar inblandade skett i närheten. Snö på osandade isgator är inte bra.