I går kväll, tisdag kväll, kunde vi hämta hem Modji som gick lite stelt med vänster bakben, men var glad och gärna åt godis! Även lite middag slank ner utan problem, trots att hon nyss ätit på djursjukhuset.
Vägen dit, sedan söndag kväll, har känts väldigt lång, orolig och oviss. Ovissheten är inte över. Men Modji är hemma och hon gillar att vara hemma! Hon äter och hon strosar omkring på tomten och hon kissar och bajsar. Hon fungerar. Men ett bakben är stelt när hon skall resa sig och komma igång.
Vart tog åren vägen?
Ibland går livet alldeles för fort och den senaste veckan har Matte inte alls hunnit med känslomässigt. I dag, onsdag, är det på dagen en vecka sedan Modji gjorde ett fint frisök i hög fart i en stor fordonshall och hon hittade Matte bakom en skopa. Modji flög över en järnbalk och kom till skallmarkering direkt. En träningskväll som alla andra. Modji visade varken tecken på skada eller sjukdom. Allt var som vanligt och Modji sprang fort och hoppade över hinder i hennes väg.
Morgonen efter var något galet när hon hoppade ner från favoritstolen. Höger framfot vek sig. Matte kände igenom Modji och en böld/svullnad hittades strax framför skuldrorna. På fredagsmorgonen kontaktades veterinär. Smärtlindrande och inflammationsdämpande medicin skrevs ut. Lördagen och söndagen flöt på med vila för Modji, men på söndagskvällen vek sig vänster bakfot. Matte ringde Albano djursjukhus och Modji skrevs in.
Efter en första kontakt med veterinär på måndagseftermiddagen underrättades Matte om vad som gjorts i form av cellprovtagning från svullnaden, som övergått i en knöl liknande ett plommon, samt ett ultraljud. Ultraljudet visade på en fast nybildning, inte vätskefylld. Flera veterinärer var inkopplade. Modji verkade ledsen. Medicinerades med både ett morfinbaserat preparat och annan smärtlindring. Hon blev som kraftigt berusad av morfinet. Ostadig och yr. Matte frågade om nattpermis hemma kunde vara bra för Modji mentalt, men veterinären hade helst Modji kvar för tillgänglighet tidigt dagen efter. För en neuroloogisk undersökning först och främst. Vid ett senare samtal på måndageftermiddagen fanns ett nytt problem. Modji hade inte kissat sedan hon skrevs in och blåsan var ganska välfylld. Veterinären höll med om att hemgång över natten med möjlighet att kissa hemma på tomten okopplad var en bra idé. Alltså anlände Modji hem till reviret klockan sju på måndagkvällen.
Modji gick direkt ut på gräsmattan och kissade länge när hon kom hem! Hon skrotade omkring ett tag längs staketet och gick sedan till ytterdörren. Aptiten var dålig och hon ville inte äta något. Flocken gjorde kväll och Modji fick en värktablett vid åtta och morfin vid midnatt. Hon sov lugnt på medicinerna och vaknade och gick upp och drack vid fem. Somnade om och ville inte ha frukost senare när flocken förberedde återfärd till djursjukhuset. Modji fick sina mediciner hemma innan avfärd klockan åtta och kort efter kom effekten i form av vinglighet och yrsel och benen bar inte. Modji verkade vara illamående men kräktes inte. Hon var i ett slag totalt förvandlad. Modji mådde inte alls bra! På grund av morfinet.
I det skicket överlämnades hon till veterinären på tisdagmorgonen. Matte visade filmsnuttar på hur fint Modji gått runt på gräsmattan kvällen innan och före givandet av morfinet kort innan avfärd på tisdagmorgonen. Hur dramatisk effekt denna medicin hade på Modji och beslutet fattades att sätta ut denna medicin "som kunde ha större biverkningar på en äldre hund vad det verkade". Lapska Vallhundar har visat känslighet för sedering flera gånger. Modjis mormor Gázzi slutade andas under höftledsröntgen och måste skakas igång...
Tisdagen sniglade sig fram.
Matte väntade på cellprovsvar som dröjt längre än väntat enligt veterinären och besked rörande en omfattande neurologisk undersökning. Halv fem ringde veterinären.
Många provrör var det att analysera och endast två var klara. Inget av dessa två rör innhöll annat än blod. Inga tumörceller. En fyra timmar lång neurologisk undersökning visade inget samband mellan nybildningen över ryggraden och stelheten i vänster bakben. Påverkan i fronten på torsdagmorgonen var troligtvis rent fysisk, det tog emot med en svullnad framför skuldrorna. Två olika problem. Knölen och bakbenet. ? Som kom samtidigt. ?
Veterinärens funderingar: Ett slag över ryggen hade orsakat svullnaden/knölen, en "lårkaka"? Artros i höfterna på grund av ålder? Artros i ett knä? En liten stroke har påverkar rörelseförmågan i vänster bakben? Men hon mjuknar upp när hon kommit i gång. Många frågetecken finns ännu.
Resterande cellprover skall analyseras och Matte får svar så fort veterinären fåt svar. Utan morfinet har Modji aptit och är i princip som vanligt men med vissa rörelseproblem när hon reser sig och hon hoppar inte längre upp i sin favoritstol som före helgen. Den plommonstora knölen har minskat en aning.
Modji skrevs ut med recept på samma smärtstillande/inflammationsdämpande läkemedel som initialt i fredags, att ge vid behov, Onsior. Inget annat. Vila och kopplade promenader på högst tjugo minuter. Återbesök om två veckor. Matte betalade en summa som kändes låg med tanke på allt som gjorts med Modji under två dygn. Hon har blivit mycket väl omhändertagen. Försäkringsbolaget har ställt upp. Två veterinärkliniker har samarbetat med journaler. Det gnälls mycket, men Matte känner sig väl bemött och upplever att Modji varit väl omhändertagen vid Modjis första sjukhusvistelse, under ett långt och mycket friskt liv.
Att Modji var lycklig över att få komma hem och över att inte vara drogad till kanonfylla märktes. Hon åt gärna lite mer middag när Aili fick sin middag. Ovanpå det hon fått på sjukhuset. Modji satt gärna i uterummet och höl koll i skymningen! Tisdagens kvällsrastningen fick Modji lös på tomten, för att själv välja tempo och platser.
Aili är konfunderad. Modji är förändrad. Hon har flyttat ut och flyttat in. Ut igen och så tillbaka hem. Hon är rakad lite på ryggen och man har stuckit i henne. Modji luktar annorlunda. Aili vet inte vad hon skall tro. Matte har svårt att förklara.
En dag i sänder. Modji är i alla fall hemma och mår mer bra än dåligt. Tuggpinnar är gott och ute är det skönt att vara och på tomten är det mysigt att skrota runt!
Foto taget i söndags den 10.4.2022.
Klicka för större bild.
