Nástis dotter Lihkku var på stor utställning i lördags. Hon bor i Nederländerna och var på Amsterdam Winner Show, med Juha Kares som domare på Lapsk Vallhund. Lihkku föll domaren i smaken, men blev aningen blyg när han ville kolla tänderna. Lihkku fyller nio månader på lördag och har endast varit på en utställlning tidigare. Utställningen i Amsterdam är den största i Nederländerna.
Här är kritiken: Very pleasing puppy with very nice proportions. She is a bit shy today. Very promissing head. Nice eyes. Good bone + ribcage. Well angulated behind. She moves well. A little bit confidence and she will be fine.
1 - Belovend (promissing).
Hon var den enda valpen och gick till finalringen där hon var mindre blyg. Hennes matte har gått en ringträningskurs och planerar att gå en kurs till för att ge Lihkku mer erfarenhet. Utställning var inget hon planerade att ägna sig åt, men när det gick väldigt bra på den första utställningen fick hon blodad tand! Annars är avsikten att utbilda Lihkku till räddningshund och den träningen fortskrider i Nederländerna och i Sverige.
Onsdagen blev en mycket kall dag med en temperatur som aldrig översteg -15 grader. Men solen sken och det var som på ett julkort här ute i skogen! Sååå vackert! Allt är rent och vitt och alldeles tyst! Mycket snö överallt och tjock rimfrost täcker de nakna lövträden. Fem av de sex vargarna här i reviret är nu spårade och på platsen syntes även spår av ett lodjur. Ett slaget rådjur låg där. Fåglarna flockas vid fågelbordet utanför Mattes fönster och Domherrekillarna lyser röda i snön.
Under alltför många dagar har Matte varit tvungen att hålla sig inne och i stillhet. Men nu ville Matte uuuut! Ut och röra på sig! Trots kylan. På långpromenaden runt i området var det fullständigt stilla. Inte en människa. Inte ett djur. Nu syns det tydligt vilka hus som står övergivna hela vintern. Höga och kompakta plogvallar blockerar infarterna. Här och där steg en rökpelare rakt upp ur en skorsten. Solen står lågt även mitt på dagen och här ligger många hus i skugga av berg och skog så här års. Men så är det också ett fritidshusområde.
När Matte och hundarna kom hem igen hade solens strålar letat sig förbi höga granar och belyste hela framsidan av tomten. Huset ligger nu i ständig skuggga. Alltså förmådde inte Matte att gå in, annat än för att mata elden. En kort stund fick hundarna värma tassarna innan Matte åter gick ut. Gázzi placerade sig i hundkorgen på glasverandan, Násti och Modji försökte komma åt solrosfrön på marken, när inte Matte såg.
I lördags, dagen före första advent, började Matte med att sätta fram adventstakar och ta fram ljusslingor. Här i skogen gör sig varenda liten ljuskälla mycket bra och drunknar inte i gatlyktor! Men lördagsbestyren fick avbrytas och Matte åkte till Mormor. Nu ville Matte avsluta vad som påbörjats. Till en början gick det alldeles utmärkt, men när tumvantarna blev otympliga vid elanslutningarna gick det mindre bra. Att jobba med bara händer vid femton köldgrader går bra, så länge kroppen är varm. Det har Matte gjort många gånger förr, när elstängsel skulle lagas runt hästen! Så småningom var hela Matte ganska kall av stillastående och händerna var inget undantag. En värmande kamin fick tina upp stelnade fingrar. Att det var is under snön när Matte klättrade upp på stegen var inget som Matte räknat med.... Stegen och Matte fick sig en åktur, men Matte höll sig kvar och lyckligtvis stannade stegen mot husknuten.
Sedan återstod att kontrollera att alla anslutningar fungerade och Matte hade lyckats! Varde ljus och det blev ljus! Stod det visst i bibeln och det fungerade även här i skogen. Efter många timmar ute och mycket fysiskt aktivitet mådde Matte utmärkt. Gázzi hade fått komma in lite tidigare, men Násti och Modji höll Matte sällskap ute hela tiden och när skymningen föll, lös det så fint här och där på tomten och i fönstren. Det var nästan svårt att gå in, men värmen från kaminen lockade.
Tillbaka