"Hundgruppen är nerlagd" upplystes Husse och Matte om i veckan. Den hundgrupp som familjen tillhört i flera år och vars syfte har varit att hjälpa anhöriga att återfinna sina saknade nära och kära. Där Modji och Násti gjort ett fantastiskt arbete vid ett flertal tillfällen, som när Modji i våras hittade en saknad person efter närmare en vecka på drygt fyra meters djup vid sök från en båt.
"I Stockholm behövs ingen hundgrupp" var motiveringen. Man har i stället ordnat det så att i princip den som vill komma och söka med sin hund är välkommen. Samtidigt erbjuds en kurs i spårning! Alltså där människor skall spåra människor. Även en specifik person! ID-spår således. Enligt rutmönster och åt vilket håll personen rört sig i naturen. Den kursen tillhandahålls av "Trackern Conny" och kostar "bara 1.200 kronor - ett specialpris". Klicka på namnet och läs mera.
Husse och Matte fattar inte mycket. Undrar hur detta upplevs av den som just nu saknar en anhörig. Där det finns väldigt mycket vatten. Skallgång? I vattnet? Hundgruppen som funnits i flera år bestod av välutbildade hundar, företrädesvis tjänstehundekipage.
Lördag.
Lapskflocken for till torpet och där hängde en mindre gran fast i en betydligt större gran. Matte hade misslyckats vid fällningen och nu skulle den ner åt rätt håll. Inte över huset. För Husse som är både längre och starkare var det en pinsamt enkel match att bara trycka ner den med handkraft.... Matte kändes sig oerhört liten och svag där hon stod bredvid och tittade på.
Husse fortsatte sedan att kapa det som Matte tidigare fällt och tog ner ytterligare några mindre granar som han kapade upp. Hundarna njöt av vistelsen och växlade mellan blåbärsätande, studerande av Husses och Mattes aktiviteter och vila i solen på lillstugealtanen och gårdstunet.
Matte försökte vara lite aktiv även hon och förflyttade kapade stammar till en hög där de kunde lastas på släpet senare. Det gick till så att Matte bar med en hand och höll balansen flaxande med den andra. Det gick, men inte gick det fort. Matte höll sig i alla fall i rörelse då det blev många vändor. Tyngre bitar ställde Matte på högkant och lät falla framåt, på så vis förflyttande sig ett fall i taget. Stocken gav ett visst stöd i en balansstörd tillvaro.
Pausade för en macka och fika gjorde familjen och njöt av det härliga vädret. Här var det dessutom betydligt mer lä än hemma och vid kusten hade höstfärgerna ännu inte blivit lika tydliga som vid stugan i skogen, endast en knapp timme med bil härifrån.
Tiden gick och när familjen var redo att fara hem lockade inte matlagning det minsta! Varför ett stopp gjordes på sjökrogen vid stranden i Östanå färjeläge. Bland finklädda gäster och med brutna vita servetter slog sig Husse och Matte ner i samma kläder de jobbat i under dagen. Lika vänligt bemötta som övriga gäster. "Det blir så där ibland" kommenterade tjejen som tog emot och hälsade välkommen.
I skymningen anlände familjen hem och när hundmiddagen serverats slocknade en påtagligt trött Aili i Mattes knä framför brasa och TV. Aili drömde. Det ryckte överallt i henne och troligtvis drömde hon om alla de vittringar som under dagen hållit henne sysselsatt. Något/några djur hade uppehållit sig på hygget intill staketet och Aili hade haft fullt sjå att hålla koll på detta.