GRATTIS till Ailis dotter Gátchis Åtså Násste med matte!
Násste blev på torsdagen den 26.9 VILTSPÅRCHAMPION!
Tisdag.
Husse for glad i hågen tillbaka till sjukhuset med taxi, för att få de många stygnen som höll ihop det ovanligt långa såret över hans knä borttagna. En komplicerad operation var det, på grund av fyra gamla skruvar som sattes dit när Husse spelade fotboll för mycket länge sedan. Bara två av dem gick att få bort och Husse har längtat efter denna knäoperation, då artros gjort att han haft svårt att gå och framför allt - allt ondare under sommaren. Oskuret är bäst och läkaren har velat vänta med operationen så länge som möjligt. På tisdagen hade det gått lång tid efter operationen den fjärde septempber och äntligen skulle stygnen bort, vilket skulle ge bättre rörlighet. Men doktorn ville inte ta bort några stygn. Detta på grund av att ett sår uppstått på foten och risken för infektion var stor. Doktorn ansåg även att det eventuellt kan finnas en propp i benet. Husse skulle hålla koll på utveckligen.
Det är inte enkelt att åldras.
Matte åkte och tränade med hundarna på onsdagen, tillsammans med träningsgruppen som vanligt. Husse valde att stanna hemma, då han vet med sig att han inte kan låta blir att gå runt och titta på alla hundar när de jobbar. Olämligt när underlaget är mycket ojämnt och risken är stor att kliva snett på stenar. Även om man går stödd på två kryckor. Han var även rätt trött. En ovan situation.
Aili fick gå som första hund av åtta som tränade denna kväll (fyra Lapska Vallhundar inklusive Ailis son Sumo och morbror Lime) och tre figuranter gömdes på för Matte hemliga platser. Området som skulle sökas av var rätt stort och bestod av lite av varje som blivit över vid olika typer av byggen. Strax intill var det full aktivitet med mycket oväsen, när berg krossades till grus på övertid i bergtäkten. Aili satte fart in i området och hittade direkt sin första figurant, i början av området. Mycket snygg skallmarkering och så snart hon belönats av figuranten ville hon vidare. Hon försvann i fjärran mot mitten av området i den kraftiga vinden. Matte hörde Aili skälla ihållande och vägledande och kom så småningom fram till ett högt tvådelat cementrör. Där stod Aili och skallmarkerade, osynligt bakom en stor pressening. Aili pekade med nosen upp mot röret och fick till slut belöningen från den hittade figuranten. Utan att Matte behövde göra något vände sig Aili sedan om och hoppade in under några staplade betongbalkar och skallmarkerade nästa figurant några meter bort. Färdigt! Detta sök klarade Aili av som en ren uppvisning och som om hon redan innan hon började visste exakt var de tre figuranterna var gömda. Matte kunde inte vara mer nöjd med sin snart elvaåriga arbetsmaskin till hund! Sååå himla säker och duktig hade hon varit. Kort film finns på Instagram och FB/Lapsk Vallhund.
Till slut var det Dimas tur och tanken var att han skulle ha samma upplägg på sitt sök som Aili hade haft. Tre figuranter gömda på samma ställen som de varit gömda för Aili. Dima fick söka i lina och tanken var att han skulle skallmarkera funna figuranter. Han hittade den första figgen och skällde mycket bra! Han sökte sedan vidare och hittade figuranten under balkarna och skallmarkerade fint även här. Dima hade vittringen från röret, men föreföll tröttna på att söka där och inte kom det någon skallmarkering heller. Matte blev brydd och tittade ner i röret. Tomt!? Den som skulle vara facit syntes inte till. Matte ropade och frågade vart figgen tagit vägen! Jo, några ville inte ha figgar så nära varandre så man hade bytt gömställe. Men glömt informera Matte. Nåväl, Matte fick veta att det nya gömstället var mycket långt därifrån och precis i slutet av sökområdet. Varför Matte lät Dima jobba vidare och så klart hittade han den tredje figuranten snabbt och skallmarkerade fint.
Summa summarum blev det ett mycket bra upplägg för Dima! Han hittade två figuranter snabbt och var sedan mycket noga och nosade av koncentrerat och omsorgsfullt där en person nyss hade varit gömd. Han förstod att ingen var gömd där för närvarande. Gammal vittring. Mycket nära inpå där han nyss hittat en figurant. Han förstod säkert inte varför Matte envisades med att dröja kvar där gömstället nu var tomt. Han visade inte en tillstymmelse till skallansats! Knäpp tyst jobbade han på den gamla vittringen. Det hade han nog inte gjort om han hade varit en Lapsk. Matte gjorde ju sitt bästa för att prvovocera fram en blindmarkering! Lättskallade Aili hade nog skällt för att inte missa chansen att få en godisbelöning - litande på sin okunniga Matte. Dima litade på sig själv och ville jobba vidare och var knäpp tyst. Matte borde ha litat mer på Dima än vad hon gjorde. Hon var ju tvungen att titta efter om röret verkligen var tomt.....
Dima missade inte att det fanns två olika vittringar mycket nära varandra. Han missade inte heller att en av vittringarna var färsk och en var gammal - men inte så värst gammal! Här har Matte avlat på bra arbetsegenskaper och tycker att hon lyckats rätt bra med det. Så kommer en rysk hittehund med helt okänd bakgrund och visar sig vara minst lika bra. Utan annan avel än det naturliga urvalet förmodligen. Han var bara två månader gammal när han hittades under en bil i ett snöigt Volgograd i december 2021.