På onsdagmorgonen rapporterade alla nyhetssändningar att vargjakt tillåts och inleds redan "i morgon". Naturvårdsverket hade nu fattat beslut.
I dag, torsdagen den 31.1.2013, kommer alltså vargjakt inledas i flera län där man anser att det finns för många individer med för hög inavelsgrad. Man inriktar sig på att välja ut dessa för starkt inavlade individer. Man skall skjuta bort en i alfaparet i reviret och ytterligare en individ. Totalt skall 17 vargar dödas. Detta för att "bereda plats för genetiskt mer varierade individer att etablera sig i dessa revir". Men om den i alfaparet som dödas inte alls är starkt inavlad?! Vet man det?
Detta har beslutats helt i strid med EU-direktiven, där Sverige tidigare kritiserats och varnats. Därför ställdes vargjakten in förra året och man utökade skyddsjakten till att omfatta lika många individer som sköts legalt året innan. En genomskinlig kullerbytta.
Många frågor får inga svar. Hur vet jägaren inavelsgraden på den individ han tänker skjuta? Hur vet han flockstatus? Hur vet han att tiken inte är dräktig när man skjuter bort hanen? Man påstår att det var viktigt att jakten kunde starta omgående, då vargarna ännu inte gått in i löpperioden. Men när man skrev om vargparet här i Rialareviret stod det att "paret revirmarkerar och det finns löpblod."
Hur vet man att nya vargar kommer att slippa igenom den spärr som finns norröver, i sin vandring Österifrån. Varje år tjuvskjuts minst lika många vargar som den tidigare kvoten var vid vargjakten. Varje år tjuvskjuts i princip lika många vargar som föds. Tillväxten har legat stilla länge och nu minskar man stammen ytterligare för att ge plats för några man inte vet om de kommer. I en intervju med Naturvårdsverkets generaldirektör Maria Ågren i radio, talades det fortfarande som att utplantering av djurparksvargvalpar är vad som kommer att ske framöver "för att få en friskare vargstam". Man vet från tidigare försök att detta inte fungerat, då djurparksvargar föds senare än vilda vargar och därför varit mindre och inte klarat sig i konkurensen om födan.
Den varghane som i några år delat Mattes stigar har nu vandrat iväg till Värmland. Han härstammar från Galvenreviret och är son till en rysk invandrare. Han bedöms därför som genetisk synnerligen intressant och viktig att ha kvar. Nu har han gjort en felbedömning och bosatt sig i ett område där vargjakt skalll bedrivas från och med i dag. Hur ser man utanpå att han är genetiskt intressant?
Argumenten känns genomskinliga. Skjuter man en i alfaparet och ytterligare en individ vid den här tiden på året, så kan man förhindra en reproduktion i flocken. Man reducerar populationen ytterligare. Målet förefaller vara att gå jägarkåren till mötes och låta vargstammen bli så liten att den inte kan fortleva.
I andra länder med en väsentligen större vargpopulation, lever människor i samklang med naturen och har boskapsvaktande hundar. Men här i Sverige är det inte bönderna som argumenterar mest högljutt för att få bort vargen. Det är jägarkåren! En grupp människor som har jakt som fritidsintresse och inte vill ha konkurens. Det område i Sverige som hyser flest vargar är skogslänen i mellansverige. Inte renskötselområdet. Trafiken dödar ett vida större antal rådjur än vad vargarna gör! Trafiken och jägarna själva dödar åtskilligt fler hundar än vad vargarna gör.
Hur kommer EU att reagera / agera på Sveriges "olydnad"? Intressant.
TRÄNING
På onsdagkvällen tränade familjen i Vargmötet (!) i Vallentuna. Under tak och halkfritt, efter en dag med hällande regn på all snö.
Matte placerade ut en kasse med ett använt underlakan på ett släp med galler runt, en nätpåse med hår och tre figuranter. Modji fick ett stort frisök med människovittring på lite olika sätt. Hon fyndade underlakandet och skallmarkerade bra. Belöning från Matte. Hon hittade sedan två figuranter, som låg gömda relativt nära varandra och skallmarkerade mycket bra. Sedan fick hon vittringen från en figurant placerad mycket högt uppe och vittringen kom att slå ihop med hårlukten. Modji fick lite huvudbry, men lokaliserade hårpåsen och skallmarkerade mycket ihållande och bra. Korv från Matte. Därefter tog hon sig an den höga figgen och jobbade runt den och fann vittring lite här och där. Matte stagade upp Modji genom att koppla henne och då lokaliserade hon figgen uppe på en lastmaskin. Modji klättrade ända upp till figgen och bjöds på korv efter att skällt ut henne!
Nástisonen Epic var lysande! Matte stod gömd bakom en container, precis i början av området. Epic hittade Matte snabbt och kom till skall omedelbart! Trots att han just fått en vattendroppe i örat och hade stark slagsida! Epic skällde och skakade på huvudet samtidigt! Han låg ner, skallmarkerade och skakade på huvudet! Väldigt många hundar hade blivit utstörda och låtit bli att makera. Epic har just börjat med skallmarkeringar och han vet vad han skall göra! En kille som gillar att jobba och gör det med stor glädje! Han jobbade mycket bra även på övriga figuranter! Vilken kille!
Så var det Násti. Hon var utlånad till en valpintresserad som fick prova på att köra Lapsk Vallhund. Násti hade nyladdade batterier efter en dag inomhus och for omkring vilt skällande i rasande tempo..... Här finns det folk! Vov, vov! Hon hade buskul och fick bra motion, men särskilt bra sökarbete kan man inte påstå att hon bedrev. Smärt och fin och i lysande kondition flög den snart tioåriga arbetshunden genom sökområdet! Livsglädjen sprutade ur öronen! Den valpintresserade var inte mindre intresserad efter att ha sett Násti med dotter och son i arbete.