Onsdag.
Dagarna blir påtagligt längre varje vecka, vilket blir tydligt när man tränar vid samma tidpunkt, vecka efter vecka året runt. Det börjar med att man kan konstatera att "det är första gången i år vi kör till träningen när det inte är helt mörkt!" För att sedan bli ett glatt konstaterande att "vi hinner i alla fall köra en hund innan det blir mörkt!" Till denna onsdagträning for flocken i dagsljus! Flera av hundarna hann köra sina frisök på industritomten i dagsljus! En gåva när det tränats i mörker i månader. Inte totalt bäcksvart mörker som tur är, då det funnits ett bakgrundsljus från samhället omkring och från några glest placerade stora belysningsstolpar i sökområdet. Icke förty så har det varit mörkt nog ställvis, för att kräva pannlampor.
Tränade denna kväll gjorde två Lapsktikar, två Lapskhanar, en Jaktlabbehane och en Jack Russelhane. Aili löper ännu på sluttampen och även Modji luktar löptik och naturligtvis skall hanarna i gruppen fungera även när en löptik gått i området strax innan! Men det är en tid då "alla tikar löper" i killarnas egna revir och då ingen tävling eller prov väntar, finns det ingen anledning att låta Aili och Modji dra igenom området, innan det är killarnas tur att söka. Inför olika test kan det däremot vara bra att upprepa tidigare information: "Löptik eller ej - du gör ditt jobb!" En räddningshund, liksom alla andra hundar som har ett jobb att sköta, måste fungera även med löpdoft i nosen. Liksom tikarna måste fungera i arbete/träning även när de löper. Man är olika som hundförare och ursäktar man mycket med "löptikar" eller "hon löper" från början, blir det svårare att höja ribban senare. Att träna "löptik" bör man göra tidigt i slynglars och slynglors liv.
Alla de fyra hanhundarna var självklart fullt medvetna om att det satt en löptik med medluktande morsa i bilen de alla passerade på väg ut på sina sök. De har vetat i veckor att de tränat ihop med en löpande tik. De har full koll och det har inte påverkat deras sökinsatser. Husse valde att överlåta åt Matte att köra Modji även denna kväll och Modji fick ett stort frisök med tre figuranter utlagda i området. Husse själv var en av dem. Modji tog sig an uppgiften med stor lust och mycket energi och farten var hög! Hon jobbade effektivt över de stora ytorna och lokaliserade de gömda figuranterna snabbt och skallmarkerade dem mycket bra. När alla tre var funna fortsatte Modji av bara farten och sökte av ytterligare ytor där figuranter varit gömda tidigare under kvällen. Men ingen var bortglömd och kvarlämnad och Modji måste till slut inse att hon måste gå tillbaka till bilen. Hennes jobb var väl utfört men nu avslutat. Modji ville jobba mera! Hon mutades tillbaka till bilen med lite godis.
Aili fick söka tomt genom delar av det område övriga hundar avsökt tidigare under kvällen, när hon körde sitt sök sist av alla. Hon visade att hon ännu hade visst intresse av att kolla var killarna pinkat längs vägen, men sökte som hon skulle och skvättandet var påtagligt mycket mindre än för en vecka sedan. Aili jobbade i hög fart med näsan påkopplad och i den friska vinden fick hon vittringen av båda sina gömda figuranter samtidigt. Vittringarna slog i varandra så som Matte hade hoppats vid planeringen av söket. En figurant stod mycket högt uppe på en fast stege mot en liten balkong, en våning upp på en byggnad. Ytterligare en figurant låg gömd på ett lastbilflak nedanför. Att vittringarna slog i varandra syntes tydligt, när Aili ställde sig mitt emellan och skallmarkerade endera åt sidan mot flaket och endera uppåt mot balkongen! En mycket tydllig och lättläst markering av en säker hund. Men en i taget skall markeras och avslutas och Aili valde att ställa sig rakt under stegen och skälla uppåt. Vilket resulterade i röstbelöning av en nerklättrande figge och sedan godisbelöning. Aili avslutade själv och ringade in figuranten på flaket, samt valde den optimala vittringsplatsen för att nöjda sig och skälla rakt upp mot flaket. En tydlig markering även här. Godisbelöningen blev lite annorlunda. Godiset i form av pyttesmå kulor hade runnit ut ur fickan på figgen och ut över flaket! Aili lyftes upp och fick avslutningsvis leta godis och städa lastbilsflaket. Vilket hon inte alls hade något emot.
Den av hundarna som åkt längst för att få "jobba lite", fick avsluta kvällen med ett andra frisök över en del av området. Liten men naggande god! Matte satt gömd lite högt och kunde studera hur en Jack Russel kan ta sig fram mycket enkelt under en massa bråte, där övriga hundar måste klättra eller hoppa! Energibesparande och effektivt.
Tack alla för en mycket givande träningskväll!