På torsdagen var det en varning utfärdad för en "snökanon" in över kusten. Mycket snö var att vänta på mycket kort tid. Solen sken på förmiddagen och när Matte fått upp värmen i huset från morgonens kyla, begav sig Matte iväg på en skogpromenad. Mopperundan, med sin delvis mycket kuperade terräng, kändes lagom lång för dagen.
Solen sken när Matte gav sig iväg med hundarna, men över granarna dök små moln upp och de skockades allt mer runt den envisa solskivan. Kommen halvvägs gav solen upp och lät sig besegras. Ett lätt snöfall tog vid. Även denna gång nosade hundarna intensivt där vargen och räven tidigare urinmarkerat. Dock inga nya vargspår. En älg hade däremot nyligen promenerat en bit på stigen och ätit lite blåbärsris längs kanterna. Hundarna nosade lite förstrött. När räven nyss passerat stigen blev det däremot fart på dem. Snyggt spårupptag! De var lite oeniga om åt vilket håll spåret gick till en början. Lite för upphetsat i flocken. Modji noterade rävens omedelbara närhet och gick länge och väl på bakbenen för att få syn på den. Inkräktare!!!
En halvtimme efter starten i fullt solsken, anlände Matte och hundarna hem. Då vräkte snön ner och det var som att ha hamnat i ett rum där en busig hund roade sig med att tugga sönder en dunkudde.... Om någon händelsevis har upplevt detta?
Matte stannade ute ett tag och hackade mera is på bäcken för fåglarnas skull. Hundarna tyckte att de fått nog och satt på glasverandan och ville in. Temperaturen låg på tolv minusgrader.
Under eftermiddagen fortsatte snön att vräka ner över skogen. Trafikrapporteringen gav vid handen att situationen på vägarna söder om Stockholm var sådan att polisen vädjade till folk att stanna inne. Sikten var stundtals en meter! När Matte blev uppringd av en inspektör från Anticimex (fyraårskontroll - ingen ohyra!) som skulle komma på eftermiddagen avrådde Matte honom från att ge sig ut i skogen utan dubbdäck. Han förstod ingenting! Vadå snöar? Det visade sig att Husse var lika oförstående några mil söderut. Snön vräkte ner söder och norr om stan, men inte däremellan? Märkligt. Södertörn och Nynäsvägen var hårt drabbade. När Husse körde hem undrade han var snön fallit egentligen. Han såg ingen. Inte förrän han befann sig sex kilometer hemifrån och svängde av vid golfbanan österut. Sedan blev det bara värre och värre.
Snacka om lokala byar!
Matte hade skottat alla småytor men lämnat planen framför garagetälten till Husse. Som nu funnit manualen till snöslungan och säkert gärna ville vara ute och leka lite efter jobbet. Matte hade rätt i sin förmodan. Hundarna valde dock att stanna inne i brasvärmen. Temperaturen sjönk raskt till femton minusgrader igen. Man måste inte älska att frysa bara för att man är en polar vallhund. Det är gott att mysa framför brasan hur polar man än är....