Lördag.
Familjen for till det skärgårdsnära torpet och vädret var perfekt för målning! Den nya verandan ser nu ut som inne i Mattes huvud, när snickaren satte sågen i väggen och tog hål i ytterväggen och vände huset och gjorde baksidan till framsida. Med gamla munblåsta fönsterglas på sidorna, spjälor och små bänkar på vardera sidan. Stenläggningen framför är klar, med en blandning av gamla stenplattor och naturstenar. Befintliga och ditburna/rullade. Stora stenar rullade Matte från andra ställen på tomten. Krypande. Matte gick med busksaxen och röjde sly som växer i raketfart där träd är nertagna. Rotskott skjuter i höjden och dem måste man ta när de är mjuka och lätthanterliga. Många alltför husnära myror har äntligen försvunnit och vitt liger ett Myrrstråk som en kvardröjande snörand. Vad som skall ske med de stora vattenfyllda latrinkomposteringskärlen har Husse och Matte ännu inte kommit på. Locken har inte varit tätslutande uppenbarligen och förra ägarens skit flyter äckligt omkring. Om än luktfritt. Hur få ur skiten? Förslag emottages tacksamt. Att få vattnet att avdunsta har inte fungerat.
Hundarna upptäckte snabbt att större delen av tomten nu dignar av stora och mogna blåbär! De koncentrerade sig till en början på att dra nytta av den fria tillgången på något ätbart som är gott, nyttigt och tillåtet. Hundarna åt och åt och de hade olika tekniker. Násti var ganska stationär och insåg att det fanns så mycket bär att hon kunde bli kvar på samma fläck och äta och äta. Då och då måste hon rotera lite. Modji åt lite här och lite där vartefter hon trampade ner det som var däremellan.
Matte gjorde sina hundar sällskap och tog för sig med välbehag. En sluttning mot söder nedanför ett berg. Idealiska förhållanden. Fukt och lagrad värme från berget och sol. Stora bär blir resultatet. Så småningom visade sig hundarnas olika karaktärer mycket tydligt. Násti och Modji i ett nötskal! Modji placerade sig uppe på en stor sten och kunde överblicka hela tomten och lite till. Intill sin intensivt blåbärsätande mamma och Matte. Vakthunden. "Ät ni i lugn och ro så håller jag koll."
Matte övergick lite diskret till att äta av de mängder smultron, som nu mognat i det gamla stenpartiet med borstnejlikor och en pion. Det dröjde inte länge alls förrän Násti upptäckte smultronen till förmån för blåbären. En tävling blev det! Matte hade en klar fördel i synintrycken av de röda bären i det gröna. Brädade alltså Násti och fick flest smultron. Násti hittade dock dem som Matte missade lite skymda under blad och tappade. Modji kom efter, men höll sig till blåbären. Hallonsnår finns överallt och hallon var något hundarna älskade förra sommaren. Inget blev kvar till Matte! Snart mognar de.
Att få äta sig mätt på blåbär och smultron är få förunnat. Matte känner sig priviligierad och njuter.
Denna tomt är först och främst till för hundarna. En stor hundgård av ett stycke naturlig natur. De skall få leva fritt och ha det bra under sina vistelser där. På lördagen visade Modji att hon gärna sökte sig inomhus i korsdraget under köksbordet. De börjar känna sig hemma även inomhus.
Innan hemfärden till Mysjkin fick hundarna som vanligt en promenad. Lösa på traktorvägen och nere på den gamla bandyplanen. Med mycket klättrande på stenmuren. Bra träning för Násti. Mycket spring på planen. Bra för humöret och konditionen.
Hemma satt Mysjkin innanför ytterdörren och väntade. "Dags att komma nu?" Klockan i magen är pålitlig. Vid en viss tidpunkt skall Husse och Matte vara hemma. Tycker Mysjkin efter att under arton år ha skaffat sig vanor och rutiner.