När det gäller datorer har Matte rejält oflyt just nu!!! Av någon anledning kopplas nätanslutningen ner med jämna mellanrum och skriven text försvinner, det går inte att spara, det går inte att redigera...... Bitvis bryts alltså möjligheterna att skriva färdigt texten, om någon undrar varför det verkar som om Matte somnat mitt under skrivandet rätt som det är. Så vet ni nu!
På måndagen for Lihkkus båda mattar på en shoppingrunda och Matte hade glädjen att få vara extramatte till den långväga besökerskan! Hon har flutit lika bra in i familjen som vid tidigare besök och det är märkligt att se henne med mormor Gázzi! De är otroligt lika varandra! Både i utseende och till sättet. Två damer med bestämda åsikter! De fyra hundarna hanterar situationer som uppstår på ett balanserat sätt och försöker undvika konflikter. Men naturligtvis uttrycks åsikter lite då och då. Som när Gázzi tycker att favoritplatsen under Mattes trädgårdsstol är bara hennes och Lihkku tycker att samma plats är hennes när hennes matte sitter i samma stol! Fullt förståeligt och en viss uppmärksamhet och lyhördhet krävs av mattarna. De båda damerna vill naturligtvis försvara vad de anser vara deras plats, men det är intressant att se att det egentligen bara är ordväxling. Ingen vill skada och det finns mycket nackskinn att grabba tag i och sära grinkärringarna. Att börja hålla damerna isär kontinuerligt är inget alternativ. De får lov att acceptera reglerna i familjen där slagsmål är förbjudna, dock inte åsiktsutbyten. Två mattar som vet vad de vill bjuder ett visst motstånd! Reglerna är entydiga.
Matte tog med sig de fyra Lapskdamerna på en lång tur i skogen. Härligt! En lagom varm/sval dag för en långpromenad. Till en början grabbade Matte tag i den ena Lapskfamiljen i vänster hand och Lihkku fick hålla sig för sig själv på högerkanten. Allt för att hundarna skulle få vänja sig vid att tvingas gå mycket tätt samman i koppel, intrasslade i varandra när terrängen tvingade samman flocken på mycket smala stigar.
Många djur hade uppenbarligen rört sig i skogen nyligen, för det var ett ständigt nosande överallt! Blåbären glömdes bort helt och hållet! Nya vargrapporter har inkommit, som tyder på att de två kvarvarande vargarna nu rör sig i denna del av reviret. Fler vildsvin har dragit sig hit och en hästägare har börjat promenera med sin häst längs sträckan.
Så småningom kom Matte och hundarna fram vid golfbanan intill Gamla Norrtäljevägen och hundarna visade nyfikenhet inför ett ljud framöver. Matte lät dem kolla och de kunde konstatera att det var en gigantisk gräsklippare som for omkring där ute. Därefter gjorde gänget helt om och då gick proppen ur Modji! Fullständigt! Hon regredierade till en ålder av åtta veckor och grabbade tag i kopplet, som hon snodde ett varv runt nosen och drog! Modji morrade och stirrade på Matte, samtidigt som hon slet kopplet hit och dit och uppförde sig som den clown hon är! Gázzi och Násti visste vad som gällde och tog skydd bakom Matte. Lihkku blev totalställd! Vad gööööööör hon?????? Fast på holländska. Lihkku tittade på Matte och på de andra hundarna och funderade och funderade. Med ens fattade hon! Lihkku gjorde det hon brukar göra när promenaden leder tillbaka hem. Hon grabbade första bästa pinne och började leva runt med den! Men den pinnen var för kort, så vartefter bytte Lihkku pinne några gånger, till dess hon hittat en som var lång nog på drygt två meter.....
Eftersom Matte gillar glada och livliga och lite "stökiga" hundar som det är full fart på, fick de yra unga tjejerna hållas. Matte anpassade sig och tog de kampglada tillsammans på högersidan och de pigga pensionärerna på vänstersidan. Men av ren självbevarelsedrift drog sig Penschisarna i skydd bakom Matte. En tredjedel av vägen hem gick Matte alltså med Modji morrande och slitande i kopplet åt olika håll, inklusive bakåt! Samt med Lihkku slängande omkring en tvåmeters tunn gren. Samt med ett brett leende på läpparna och då och då ett skratt åt cirkusen där ute i skogen. I visshet om att lugnet kunde återställas när som helst utan problem.
Rätt som det var stannade lekarna av som på ett givet tecken, vilket var vad Matte hade förväntat sig. När vittringen av all älgpäls träffade nosarna, blev alla fyra hundarna inriktade bara på detta. Allt som återstår av den vargrivna älgkalven från förra vintern är nu mängder med päls och några benrester, samt någon klöv. Detta ligger bara några meter från stigen och på bortvägen låg inte vinden så att de fick vittringen lika tydligt. Nu kom vinden rakt emot hundarna och förde med sig synnerligen intressanta dofter för Lihkku! Som inte tidigare varit i närkontakt med älglukt. Varför Matte gav Lihkku på den möjligheten när den bjöds. Lihkku nosade mycket intresserat på både päls och benrester och på alla spår från djur runt omkring. Hon föreföll uppskatta möjligheten till nya erfarenheter. De övriga tre hundarna har följt älgkalvens gradvisa förintande och var nyfikna men på ett lite annat sätt.
Kort efteråt hörde både Matte och hundarna hur någon kvist knäcktes framöver längs stigen och en grå skugga for hastigt förbi där framme bakom allt sly. Modji och Lihkku kastade sig med ett ryck framåt och Mattes högerarm skiljdes nästan från axeln. Kändes det som. Men Matte är alltid beredd och håller alla koppel, alltid, först runt handleden som säkring. Gázzi och Násti reagerade också, men inte med samma hänsynslösa ryck i kopplet. Märkligt nog skällde ingen av hundarna. De två unga tjejerna drog sedan våldsamt i sina koppel och visade ett mycket stort intresse för den vittring som låt längs med den korsande stigen. Matte kunde inte tyda några spårstämplar på den bärrisbevuxna och hårda marken. Det var i viket fall vare sig älg eller rådjur. Troligtvis vildsvin, men kan lika gärna ha varit varg.
Efter nästan två timmar återvände Matte hem med hundflocken och fyra nöjda hundar slappade sedan resten av dagen i frihet på tomten.
På kvällen fick Gázzi göra dotterdottern med sin matte sällskap på en liten promenad, vilket Gázzi uppskattade väldigt mycket!