Onsdag.
Det gäller att passa på när allt stämmer. Mycket träning blev det på onsdagen.
Matte tog med sig en liten saltströare innehållande en bit tops med en droppe eucalyptushydralat och gömde den i skogskanten tvärs över vägen. En mindre ruta vallades av och sedan stoppade Matte burken helt dold mellan två halvruttna björkstammar, tätt ihop på marken. Där fick den ligga till sig en kvart innan Aili sattes i arbete. Matte tänkte ta Aili som på en promenad och sätta henne i arbete där den avvallade rutan började. Så blev det inte. Direkt vid grinden tog Aili Mattes spår och drog iväg över spången och in i skogen. Där vinklade hon strax höger och spårade klockrent bortöver ett stycke, för att vinkla höger igen och sedan höger och när rutan var inringad satte hon upp nosen och fyndade omedelbart doftburken och stirrade Matte i ögonen! Markerat! Klockrent och snabbt! Sedan puttade Aili undan näverbiten över burken och visade Matte på nytt att där låg doften - mera minifrolic! Samt klang och jubelföreställning med MYCKET social belöning och tokfnatt fick en lycklig Aili! Matte kände att hon gjorde rätt som tog sommarpaus och startade om luktträningen helt utan kartonger. I stället användes en "docka" och detta förefaller ha varit ett mycket klokt beslut. Kartongerna skall nog komma in på slutet i stället, då den träningen inte är tillnärmelsevis lika lekfull och ställer mycket högre krav på hunden. Att lära in något nytt med lek, för att successivt öka svårigheten och kraven känns naturligare, än att börja bakifrån med millimeterprecission och godis i alla hörn i en liten kartong och koppelsök.
Att få hunden intresserad av en tidigare okänd doft förefaller enklare om man gör det med lek och kravlöst. Som söket efter människor, där man börjar med vindstigar och hittaövningar. Inte med koppelsök och markeringar. Tänker Matte och Husse håller med. Hur gjorde Modji då? Hon fick samma uppgift att lösa och gjorde exakt som sin dotter! Spårade från grinden, ringade in rutan med nosen i backen för att sedan höja nosen och fynda doftburken. Även hon stirrade på Matte vid fynd och puttade sedan undan det som dolde burken för tydligare markering. Matte kände sig nöjd och hundarna var glada.
På kvällen väntade ett nytt träningsområde på två Lapska tikar och två Lapska hanar samt en Springertik. Lapskgruppens mycket duktiga hemvärnsmaskot! Det gamla kommunalhuset i Täby där Husse jobbade, håller på att rivas och nu kunde träningsgruppen träna nere i källaren.
I några rum fanns belysning, men i övrigt var det pannlampor som gällde. Hundarna bands upp i rör som fanns kvar längs väggarna i ett av rummen och samtliga gick i viloläge och var knäpp tysta när de lämnades ensamma. Ett stort lugn präglar gruppen av uppbundna hundar, även när de är på helt nya platser och lämnas ensamma. Förarna begav sig ut i korridorerna för att planera träningen och hitta kluriga gömställen. Klurigast av alla var nog det lilla skåpet under en diskbänk där, mot alla odds, den längsta i gruppen knölade in sig som ett foster i en livmoder! Två gånger dessutom! Det var aningen svårt att lita på hunden som stod och skallmarkerade mot det lilla utrymmet! Att trassla ut armar och ben och var inte helt enkelt för figuranten, som skall ha ett stort TACK för sin uppoffrande insats för sina träningskamrater!
Utifrån vars och ens behov lades de olika söken upp och här fanns stora möjligheter att låta hundarna få söka både i koppel och fritt långt ut från föraren, i mörka utrymmen och långa korridorer. Det var inte helt enkelt för förarna att hålla koll på var de varit och vad som var avsökt respektive oavsökt. I en del av korridorsystemet var betonggolvet täckt av vatten och här nere fanns stora tunga plåtdörrar och trädörrar som visade sig släppa igenom mycket små mängder doft från människan gömd bakom.
Matte var mycket nöjd med Aili, som inte hade några som helst problem med att ensam ge sig av långt bort från Matte i en helt mörk korridor, delvis med vatten på golvet där hon aldrig tidigare hade varit. Aili fyndade figgen i skåpet utan problem, men befann sig så långt bort från sin lomhörda Matte vid skallmarkeringen, så Matte hade lite svårt att orientera sig fram till sin duktiga hund ljudvägen i skenet av en liten pannlampa. Men Aili gav sig inte och stod envist kvar och skällde ända till dess Matte hittat fram! Så som en räddningshund måste kunna göra.
Husse ville köra ett kopplat sök med Modji för att träna hundläsning. Under lång tid har det mest varit Matte som tränat både Aili och Modji, men nu när Násti lämnat flocken blir det Husse och Modji som jobbar ihop. Det var Matte som grundutbildade Modji, Husse som gick räddningskurs med henne och sedan återtog Matte Modji när Gázzi lämnade flocken. Modji bryr sig inte mycket om vem hon samarbetar med. Hon gör jobbet oavsett vem som hänger efter. Även med för henne helt nya bekantskaper. En trevlig inställning! Aili blir mer och mer säker på sig själv och fungerar även hon med andra förare än Matte. Modji skötte sig med den äran tillsammans med en mycket nöjd Husse!
Tack allihop för en rolig träningskväll på ett nytt ställe!