Fredag.
Dima har visat att han gillar vatten. Matte har sett filmer på Dima från i somras, när han rusade ut i vattnet och upp på stranden igen i vild glädje och springlust. Matte hade dock ingen aning huruvida Dima brukade simma, när hon fick se en blänkare om en "provapådag" på hunsimmet. Dima bokades in och efter frukosten bar det av norrut. Samma plats där Modji skulle rehabiliteras och fick simma tillsammans med Aili i somras. Det var med blandade känslor som Matte återvände, då det var efter simträning Modji eventuellt förtog sig. En arbetshund som inte kände efter så mycket, utan kämpade på och följde sin flock. Värmeböljan tog också hårt på henne och när kortisonet fasats ut orkade inte Modjis kropp mer. Även om Modji själv mentalt inte gav upp. Hon ville så mycket! Som sagt. Minnena sköljde över Matte, som nu skulle fokusera på Dima. Skuldkänslor är förfärliga att kämpa med. Matte är hård mot sig själv. Vad blev fel och vad skulle ha gjorts annorlunda?
Dima hälsades välkommen och då det var en ny ägare till simmet var det lättare att göra en omstart på platsen. Situationen och platsen var helt nya för Dima, som följde med instruktören in i duschen för en avspolning. Instruktören gick sedan med Dima bort till flytvästarna och provade ut en lämplig sådan. Dima följde snällt med. Han fick sedan gå uppför rampen till bassängkanten, där han nyfiket blev stående, blickande ut över vattnet.
Klicka för större bilder.
Där fick han stå ett tag och fundera. Så småningom lockade instruktören Dima mot trappen ner i vattnet. Med ljusets brytning i vattnet kan det vara svårt för hunden att bedöma hur det ser ut under vattnet och Dima vet ju inte att det finns trappsteg att gå på. Till slut lyftes han försiktigt ner i vattnet och hölls i ett stadigt grepp i handtaget på flytvästen. Han var kopplad och instruktören jobbade fint med honom. Det dröjde inte länge förrän Dima simmade fritt.
Instruktören jobbade fint med Dima, som tog för sig allt mer och vågade simma utan stöd.
Så småningom visade Dima att han började bli trött och kröp upp i famnen på instruktören. Där hängde han huvudet över hennes axel och vilade med halvslutna ögon. Dima förefaller vara en hund med stor tillit till människor.
Alldeles ensam och sittande under en bil som en två månader gammal valp hittades han och togs omhand. Han lärde sig tidigt att människor är snälla och bra att ha. Han har troligtvis bara positiva erfarenheter från det hundhem där han bodde under två månader innan flytten till Sverig. Fyra månader gammal fick han ett mycket bra hem i Sverige med mycket kärlek och uppmärksamhet. Dima har bara gott att säga om sina erfarenheter av människor hittills vad det verkar. Han tycks vara en trygg och tillitsfull hund. Hans stora nyfikenhet tar honom fram genom livet, vid konfontrationer med för honom helt nya situationer.
Simstunden var slut och Dima duschades åter av och torkades ordentligt med handduk. Han hanterades hela tiden av siminstruktören och Matte och Husse var bara åskådare. Detta gav mersmak och tanken är att Dima skall få fortsätta att simma. Dima är en kille som gärna springer hur mycket som helst. Räddningssökträningen ställer krav på hela kroppen. Det är mycket klättrande och klängande och en hel del hoppande. De egenuppfödda valparna har från födseln vants vid att leva på icke släta och identiska plana underlag. De har alla tidigt fått bekanta sig med ojämnheter och hinder på sin väg framåt i livet. De har alla haft olika varianter på valphagar, som varit som äventyrslekplatser. Vilket låtit hela kroppen jobba med många olika muskelgrupper. De har dessutom på så sätt tränats i balans och koordination från det de har börjat kunna gå. Dima har inte fått den biten så tidigt. Han behöver träna balans och koordination för säkra sök i räddningssökmiljön. Simträning tror Matte helt allmänt kan vara bra för att bygga upp hans kropp. Bra för självförtroendet. Ettåriga hundar är som tvåbenta tonåringar. De behöver meningsfull sysselsättning, ramar och uppstagning förenat med mycket kärlek, stöttning och gränssättande. För att bli ansvarsfulla och välfungerande vuxna individer. Tonåringar är sökande efter sin plats i tillvaron och Dima är som de flesta andra tonåringar. Matte gör så gott hon kan för att hjälpa Dima att skaffa sig erfarenheter, som kan bidra till en dräglig tonårsperiod för honom. Där han växer som individ och kanske är simning något som är bra för honom.