På måndagmorgonen fick knytten träning i att lämnas ensamma då de var vakna. Matte måste iväg en sväng och kunde inte vänta på att knytten sov. De brukar somna rätt snart efter frukosten och var väl instängda i köket bakom kompostgaller på högkant. Liggande kompostgaller är inte längre ett säkert hinder! Ett tips till er som snart tar över tre av knytten! Kompostgaller kan man klättra över om man är ett självständigt knytt med god problemlösningsförmåga! Ännu funkar stående galler. Násti och Modji var också hemma och kunde inte ta sig in till knytten. Vilket de förmodligen i vilket fall som helst hade undvikit!
Modji är inte särskilt nöjd med hur hennes liv ser ut just nu och hon kompenseras så gott det går med långpromenader och träning. När hon går in till knytten i köket för att något i ryggmärgen säger att hon skall tillbringa lite tid med dem ibland, hugger de sig fast i tuttarna hennes och uppför sig inte alls som för en kort tid sedan! Nu biter och sliter de och det gör ONT! Men viss tid uppför de sig ordentligt och får fortfarande lite modersmjölk från mor sin. Modji gör sitt bästa för att uppfostra dem och morrar allt mer högljutt om de inte lyder. Hon hade en dust med Aili, som bet sig fast i läpparna på sin mor. Modji tog hela Ailis huvud i sin mun och morrade irriterat. Aili anpassade sig lite långsamt och kände av var gränsen gick.
Knytten har fått lite valptugg för att få utlopp för det mycket stora behovet av att tugga på precis allt! Några bitar älghud och två kokta och torkade kalvöron. Samt några små tuggpinnar. Dessa skatter uppskattar de mycket! Deras mamma är en sniken tjuv som tillskansat sig ett par av dessa valptillhörigheter, så att Matte fått komplettera. I Blandaren som i åratal utgetts av teknologer på KTH i Stockholm stod i Mattes barndom, ofta citerat av hennes far, "hellre äter jag själv än ser mina barn svälta!"
Modji är utsvulten och det är faktiskt synd om henne. Som inte alls får lika mycket mat nu när knytten äter valpmat ur skålar. Det suger i Modjimagen! Dessutom säger instinkten åt henne att gå in till knytten och lägga upp sina egna måltider. Knytten låter sig väl smaka, men Modji hinner nog trots allt ta tillbaka det mesta. Från att ha ätit valpfoder fyra gånger per dag, får Modji nu vanlig Robur (gul säck - underhållsfoder) två gånger varje dag. Knytten får däremot valpfoder fyra gånger per dag. Modji är kastrerad och skall inte ge di längre. Hon måste äta mindre. Livet är tufft för en nybliven morsa som varit van att kunna äta hur mycket som helst. Matte minns hur det var för 42 år sedan. Som i går. Suget!
Násti är också kluven. När knytten slåss och piper utsatta för varandras skamgrepp med sylvassa tänder, vill Násti ingripa. Men håller sig undan eftersom hon vet att hon blir attackerad. Modji var som ett vilddjur vid samma åler och påminde mer om att ha fått in en rävunge i huset än en valp. Fulständigt söjvild! Hon har fyra barn som är mer som vilddjur som behöver tämjas än hundvalpar som skall uppfostras.....
Kul knytt!
En tanke infinner sig. Tänk om Modji bara var här på tillfälligt besök för att föda barn och vara produktiv enligt ett avtal. För att lämna sina barn i förtid och åka "hem". Hemska tanke. Även den här tiden är viktig för knytten och henne. Avvänjning från varandra på ett naturligt sätt. Som valpköpare skulle det kännas konstigt att inte få tillfälle att träffa valparnas mamma vid hämtning av sitt knytt. Alla bor inte så nära att de kan besöka sin valp innan det är dags för att få hem den. Många andra tankar kring detta att flytta runt dräktiga tikar inför valpning och vistelse i en främmande flock som nybliven mamma infinner sig. Inte hemma. Borta. Hemma är hemma oavsett vem som äger en hund.