Söndag.
Tolv minusgrader på morgonen mildrades väsentligt till en minusgrad mitt på dagen, men en isande råkall vind fick det att kännas väldigt mycket kallare. Någon långpromenad i raskt tempo blev det inte denna dag, lite annat måste gå före. Men en stor del av eftermiddagen tillbringade Lapskflocken ändå ute på tomten. Matte strödde ut torrfoder i snön över tomten, en del av frukosten, vilket höll hundarna i rörelse utomhus ett tag. Modji var mest angelägen om att inte missa en endaste liten bit och fortsatte långt efter det att Násti och Aili slutat leta efter fler.
Matte tog med Násti på en kort tur över till en granne i ett ärende och tittade samtidigt till huset så att allt var som det skulle. Bara djurspår kring stugan indikerade att ingen obehörig besökt huset sedan Matte kollade senast. Násti visade Matte var både rådjur, räv och katt hade tassat omkring. Tillbaka hem tog Matte vägen genom det skogsparti som i bakkanten förenar husen. En glad Násti tog emot dotterns och dotterdotterns uppvaktning när hon kom tillbaka. "Var har du varit ensam med Matte?" Násti nosades noga igenom av de andra två. Lika viktigt är det för hundar som för ungar att få "egentid". Att bli sedd som individ och inte alltid en del av en flock. Nu var det Nástis tur.
Lite senare tog Husse med hundarna på en kort skogsrunda, medan Matte roddade runt lite i röran som uppstod när en hylla skulle ersättas av en annan intill ytterdörren i uterummet. Större och med plats för att hänga av sig våta kläder och diverse hundsaker utöver de dagligen använda attiraljerna. Nära till hands men inte i vägen. Även olika typer av trädgårdshandskar finns nu redo att greppa i farten när snön smält bort!
Matte fick se Husse och hundarna komma hemåt längs vägen. Något stämde inte. Násti gick orent en koppellängd bakom resten av flocken! I sträckt koppel. Matte blev orolig. Alltmer orolig när hon såg Nástis uppgivna uttryck när hon gick in genom grinden. Násti kunde inte gå ordentligt, Husse hade svårt att få med sig Násti. Matte var beredd på vad som helst. Veterinären nästa?
På en fråga svarade Husse att Násti till och från gått normalt, men däremellan hade hon haft svårt att hänga med. På trappen stod Násti väldigt egendomligt och så hängig ut, men ännu egendomligare satt hennes sele!
Násti hade fått höger framben in genom halsremmen och när och hur detta skett kunde Husse inte svara på. Möjligen när viss oro uppstod i flocken då den passerade några rådjur, som betade gräs under snön på en tomt intill vägen.
Ingen fara på taket alltså. Den här gången. Matte drog en djup suck av lättnad. Med en åldrad/sjuk familjemedlem tenderar man att vara i beredskap. Oavsett antal ben. Matte har varit lite väl mycket i beredskapsläge det senaste knappa året.
Den här bilden hittade Matte nyligen. Den är på Nástisonen Epic som opererats 5½ vecka gammal då han svalt ett föremål som fastnat i tarmen. Den gången fanns inga små fodral att köpa för att trä över bukopererade hundar som bandage och skydd. Matte uppfann då denna lilla luftiga skjorta av tubgas åt Epic att bära i sommarvärmen som skydd mot flugor och smuts. Nu kan man köpa liknande i rosa eller ljusblått har Matte upptäckt! Där missades ett patent!
Epic blev frisk och utvecklades fint. Han planeras nu bli pappa och har besök av en fin tjej från Belgien! Nu hoppas vi på att naturen fungerar som den skall och att två oerfarna hundar får till det med en kull valpar tillsammans.
Klicka för större bild.
