Måndag.
En dag som kom att bli intensiv och lång.
Matte har en kompis som hon känt i 71 år. Samma dansskola som fyraåringar. Samma lekskola och samma klass i skolan från början till slut. Med studentexamen på Latinlinjen samma dag 1968. Samma dag som några kungakompisar - då kronprinskompisar i samma plugg. En helt annan värld än Mattes och hennes kompis. En kompis som inte är jätteförtjust i hundar... Denna kompis kom på besök och färden gick till Äppellunden i Kårsta. 4 H - klubben med god mat och supergoda tårtor! Inte långt från stationen och kopplade hundar är välkomna! Nu fick Aili och Dima trots detta stanna i bilen för matrons skull.
Mätta och belåtna tog de två tanterna en härlig hundpromenad tillsammans i skogen längs med sjön. Något var dock inte som det skulle tyvärr. Vattnet i strandlinjen var intensivt blågrönt! Dessutom fullt med våta vita fjädrar?
Knappast några blommande blågröna alger så här års! Utsläpp i den lilla sjön men av vad? Giftigt? Här går många med hundar. Kom fjädrarna från döda fåglar? Som låg var? Frågorna staplades på varandra. Frågor och foton är nu skickade till Vallentuna Kommun.
Efter den trots allt sköna promenaden samlades flocken framför en brasa i stugan och inte bara Aili, även Dima sålde in sig hos den i viss mån hundrädda kompisen! Som upptäckte att hon hade redskap för att hålla Dima ifrån sig när han blev väl närgången och påträngande! Ett bestämt "NEJ" och en stoppande hand fick den signalsäkra och signalkänsliga intensiva och explosiva unghunden att visa respekt. Han klev bakåt, lämnade utrymme och tittade mycket intensivt på den nya bekantskapen. När han flyttade in för ett år sedan beskrevs han som "reserverad mot främmande människor". Det är han inte längre. Dima och kompisen fann varandra i att de kunde kommunicera. Fint! Ömsesidig respekt för varandra. Båda lärde sig snabbt varandras kroppsspråk och fikastunden framför brasan var lugn och trivsam.
Lugnet bröts hastigt när ett sms kom med önskan om tillsyn av en lite hastigt lämnad katt. Ett oplanerat uppbrott i kattfamiljen på förmiddagen krävde en biltur i den nu mörka och regniga oktoberkvällen. Kompisen avlämnades vid busshållplatsen för färd hem till Stockholm och Matte körde sedan vidare genom skogen till kattreviret. En hungrig och sällskapstörstande kisse blev överlycklig och åt glupskt sin försenade middag. Nybakta bullar fanns i skåpet och dricka medförde Matte för något i de egna magarna. En timme tillbringades med den ensamma katten och hundarna fick vänta i bilen utanför. Kisse behövde lugn och ro inför en möjlig ensam natt. Kisse behövde vila.
Matte körde tillbaka hem genom skogen och somnade sedan framför teven.