Fredagen fick bli en uppladdningsdag, inför lördagens skarpa insats. Dåligt väder var väntat liksom mycket pulsande i snö.
Sådan blev också lördagen!
Lapksfamiljen for iväg till Ekerö tidigt på morgonen. Det fanns ett önskemål från anhöriga och Missing People om att ett mycket brant bergsparti skulle sökas av med hund en sista gång. Hundar har sökt där tidigare och nu skulle klättrare ta sig an branterna med allehanda sprickor och skrevor. Vinden var kraftig från början och låg upp mot berget, vilket Husse ville utnyttja och tog sig upp tillsammans med Násti. Husse och Násti gick sedan uppe på bergryggen och Matte gick nedanför på vägen för kontakt och säkerhet. Vinden ökade snabbt i styrka och träden böjde sig allt mer i stormbyarna. Ett par gånger hasade Husse ner utmed sidan av berget för kontrolll av speciella platser och Násti tog sig fram simidigt som en bergsget. Hon hölls i lina för att inte riskera att braka igenom snön ner i någon stor spricka i berget. Men som vid tidigare sök med andra hundar, gjordes inget fynd.
Klättrarna förberedde sig och Husse och Matte begav sig ner till stranden för ytterligare ett kontrollsök. Medförande Násti och en säkrare. Flera hundar hade tidigare markerat ut mot vattnet, så även Násti. Nu hade isen lagt sig under veckan, men snöstormen med nollgradigt väder fick isen att ändra karaktär snabbt under dagen. Den täcktes av våt snö och i öppna partier efter en hydrokopter, rörde sig vattnet. Husse försågs med livlina och isdubbar och tog sig ut på isen med Násti i lina. Säkraren höll sig ett gott stycke efter, hårt hållande i livlinan. Matte gick ytterligare ett stycke efter och närmare land. Násti gav inga tydliga signaler denna gång. Matte fick dock se ett föremål ett gott stycke ut, där det såg ut att vara öppet vatten inom ett område. De övriga två uppmärksammades på detta, men ingen kunde se vad som fanns där ute. Att gå ut hela vägen kändes inte säkert. Alla återvände till land.
Násti fick nu vila och Modji fick komma ut och jobba i snöstormen. Matte försågs med isdubbar och livlina och traskade ut med en kopplad Modji på isen. Modji visade intresse för föremålet på olika sätt och alla återvände till land för att försöka få fram en kikare. Missing Peoples ledning ordnade detta och nu gick Husse och säkraren ut på isen. Ombytta roller. Husse blev säkrare och den andre mannen tog sig allt längre ut. Han låg till slut och ålade på isen, men måste ge upp när isen övergick i öppet vatten. Vad det var som låg där nu och som inte legat där förra helgen, gick inte att se. Alla återvände mot land och blev stående på isen för överläggningar. Då började isen knaka även där och det kändes som att den skulle braka runt om sällskapet, varför Matte och Modji snabbt förpassade sig upp på land. Gubbsen stod kvar.... Men inte brast isen inte! Torrskodda kom även herrarna upp på fast mark. Torra kläder fanns i bilen. Omifallatt.
Avslutningsvis skickades Husse, Matte och hundarna till ett nytt sökområde. En privathund/sällskapshund i en skallgångskedja hade skällt på en plats och där ville man ha avsökt igen. Modji fick vittring in bland en massa skrot och Matte valde att släppa loss Modji. Som ganska snabbt började gräva intensivt i snön och fick fram ett stort älgben.... Dagens belöning! Därefter sökte Husse med Násti och Matte med Modji längs en väg med en brant slänt ner mot en åker. Snöstormen låg på utifrån åkern och det var svårt att stå upprätt. Isnålar stack i ögonen och hundarna blev vita av snö. Matte kånkade på Modjis älgbensfynd och pulsade i den djupa snön. Men det var också det enda familjen fyndade. Tyvärr.
Anhöriga närvarade och var tacksamma över att ett femtiotal personer trotsade snöstormen och gick skallgång för att hitta en saknad famijemedlem. Det finns mycket man göra på tredje advent.
Söndag.
Upp tidigt även denna dag. Utställning i Älvsjö. "Stora Stockholm" som kommer att heta så för alltid hos dem som varit med några år. Oaktat det officiella namnet.
Inga egna hundar skulle ställas, men andra beskådas. Några mässinköp skulle åxå göras. Násti och Modji lämnades hemma i brasvärmen. Blivande Modjivalppappan Kirous kom dit för miljö och socialträning endast. Första gången i denna miljö var inget som rubbade denne coole killes cirklar! Härligt att se! Hans kullsyster, Modjiilika Tiiva (men med en perfekt skapt svans....) blev inte oväntat nästan allra bäst av de Lapska. Hon blev BIM, alltså bästa tik och näst bästa Lapska Vallhund. Slagen av snygg grabb från Finland.
Middagen står inte ens på bordet, men ett nytt larm om hundjobb kom just. Ketchupeffekten. Under hela Gázzis liv fick hon inte jobba skarpt en enda gång. Trots att hon var "yrkesverksam" under ett mycket långt liv. Modji blev fullutbildad räddningshund i slutet av oktober och helgen efter var hon på skarpt uppdrag och medverkade till att en drunknad man hittades. Sedan dess har hon varit ute skarpt flera gånger.
Missing People behövs! Välutbildade hundar behövs. Polisens resurser räcker inte till.