I dag är det fjärde advent och ännu ligger dagen oförbrukad framför Matte, när hon i ottan skriver om vad som hände i går. I kaminen sprakar en brasa, ett tänt ljus står vid datorn och resten av flocken sover. Ute är det väldigt mörkt i skogen. Inga gatlyktor, bara två hus inom synhåll från fönstret. Vått är det och snart är det jul. Som om C inte fanns.
Tandläkarbesöket på fredagen gick bra. Tandläkaren var stark i nyporna och fick ut den spräckta visdomstanden genom att borra sig in i käkbenet från sidan och sedan bända loss de båda rötterna. Matte slapp passera genom ett fredagstrångt köpcentrum, utan ledsagades via varuintaget. Garaget var redan klockan elva proppfullt. Folk överallt. Enstaka med munskydd. Allt var i stort sett som vanligt i ett köpcentrum en fredag några dagar före jul.
Kvällen flöt på hemma och Matte fick inte det djupa såret i käften att sluta blöda. Allt hungrigare blev Matte som inte ätit sedan morgonen. Räddningen blev en liten sudd blodstoppande vadd, som Matte plötsligt påminde sig ha skaffat som "braåhagrej" när man bor lite avsides. Om inte annat när en klo råkar klippas lite väl kort. Det går annars bra med potatismjöl också. Efter fem timmars envist blödande fick så Matte käften torrlagd och kunde peta i sig lite mjuk middag. Väldigt ont gjorde det inte och det var en stor lättnad. En Alvedon och en Ipren (förstärker varandra) räckte gott för att somna.
Lördag.
Flocken for österut närmare kusten, till Torpet ,för tillsyn och en stunds egentid för hundarna på den inhägnade skogstomten. Det finns alltid något att sysselsätta sig med när man har hus och tomt, varför Matte ägnade sig åt sitt och lät hundarna leva hundliv och ägna sig åt sitt. De älskar sitt andra revir, då det ligger i utkanten av byn mot berg och skog och består av en slänt i sydväst med möjligheter till många vittringar och ljud från den tätare och nyare bebyggelsen nedanför. Till och från hördes ett brus från den Södra Kustvägen, mellan Norrtälje och Åkersberga. En del av skärgården och tidigare ett stopp för skärgårdsbåtarna.
Nyligen revs allt på golvnivå i köket ut och ett nytt golv lades. Myror hade ätit upp delar av det gamla golvet. Ett nytt avloppsrör drogs samtidigt fram under stugan, för Matte att i vår gräva ner till stenkistan. Bara gråvatten rinner ut här. Nu upptäckte Matte att de stora stenar hon tidigare baxat fram för att förhindra hundar och grävlingar att gräva lyor under huset behövde justeras. Så då gjorde hon det. Lite annat plock här och där blev också gjort, medan Modji och Aili i huvudsak skrotade runt eller satt och spanade med alla sinnen, längst upp på tomten. Husse var hungrig och väntade otåligt på vidarefärd till Wira för att avhämta beställd "julplanka" på hemvägen.
Det som var det normala för Matte och Husse tidigare, att gå in var som helst och köpa vad som önskades, är numera ersatt av något annat. Sedan de stämplades som sköra och utsatta med en 70+ stämpel i pannan i mars, har de lärt sig nya beteenden. Nya sätt att förhålla sig till andra människor och vardagssituationer. Näringsidkare, butiksinnehavare har insett att skaran pensionärer som varit en del av kundunderlaget vill de inte mista! Många gånger köpstarka äldre som vill njuta av livet de har kvar. Så ock nu. Varför man varefter har anpassat sig efter denna grupp ju längre tiden har gått.
Man har, åtminstone i Lapskflockens trakter strax nordost om Stockholm, hittat olika typer av lösningar. Butikstider där riskgrupper får komma in en timme tidigare, när personal ändå är på plats och packar upp varor, är ett exempel. Att beställa varorna på nätet och även betala på nätet för att sedan hämta varor utanför butiken, är ett annat väl använt sätt att handla på. Numera. Drive in på Elgiganten och många andra butiker är det nya normala sättet att handla på. Förmodligen även på andra håll i landet? Även mindre butiker värnar om att ha kunderna kvar till ett osäkert "efter C" och nu är det nya normala sättet för Husse, Matte och många andra att handla på, att aldrig gå in i butikerna. Annat än i yttersta nödfall och då med munskydd. Inte bara äldre tänker så numera. För väldigt många lokala handlare är näthandlande ett hot och man gör vad man kan för att behålla sina kunder för att ha en framtid. Stöder man inte sina lokala butiker blir de inte kvar. Varför detta att ringa och beställa och sedan hämta utanför har gjorts till ett normalt sätt att handla på. Åtminstone för riskgrupper.
Matte ringde alltså till restaurangen vid den gamla smedjan med välbesökt restaurang och beställde julmat, för avhämtning på hemvägen. En glad överraskning fick Husse och Matte när maten överlämnades i kassar vid bilen, utanför det gamla tingshuset. Varsin mugg med het äppelglögg satt fint efter utevistelsen under eftermiddagen! Här gör man allt för att anpasa sig och för att överleva och det nya normala för många är att ringa och beställa mat för avhämtning, i stället för att trängas inomhus. Innan detta blivit allt vanligare suktade fler än Husse och Matte efter att någon enda gång få äta mat som någon annan lagat. Mars känns väldigt avlägset nu och tur var det väl att man då inte visste att det som då kändes väldigt onormalt, innan årets slut stundtals skulle kännas normalt....
Julmaten var riklig, råvarorna närproducerade till stor del och tillagade med omsorg. Husse och Matt åt och njöt och blev proppmätta. Ensamma hemma och inte som vanligt ett julbord bland många andra. Men definitivt bättre än ingenting och väldigt C-säkert. Jodå. Även hundarna fick smaka av köttbullarna! Doften i bilen hade de inte missat.