Onsdag.
Ännu en kväll kunde alla i träningsgruppen hinna med att köra stora frisök i miljö, innan det blev för mörkt. Området i bergtäkten/bergkrossen erbjuder både ett hörn med "byggskrot", ett "braåhaförråd" vad det verkar, samt många stora sten och grushögar förbundna med stora öppna ytor. Stora ytor mycket lämpliga för långa vittringsvägar och vindstigar, för tagande av vittring på mycket långt håll. Samt stora frisök över stora ytor sammantaget. Man kan alltså få ut väldigt mycket på olika sätt när man tränar här. Men - viss verksamhet pågår även kvällstid och fordon kan passera genom området i hög fart från en separat verksamhet längst bort i området. Bilar som passerar rakt igenom, okunniga om att här även förekommer hundträning och ibland annan verksamhet. Två separata verksamheter finns här. Varför mörkerträning bara fungerar på begränsade platser, med mindre sökuppgifter för hundarna. Nu går det fort och kvällarna blir kortare för var vecka. Gruppen samlas redan halv sex och med lite ordning och reda och struktur på träningen kunde samtliga ekipage få till bra sökuppgifter för sina hundar även denna kväll.
Tränade gjorde två Lapska tikar och två Lapska hanhundar, tre av dem ingår i Lag "Gátchis med flera" som tävlar om en dryg månad. Samt en ung Jaktlabbetik som också ingår i laget och hennes lekkompis den unga Springertiken. Tillbaka efter ett sommaruppehåll var även den duktiga Jack Russelkillen! Kvällen inleddes med en uppgift där just ordning och reda var ledordet. Vid ordergivning på skarpa sök såväl som på övningar och tävlingar, måste hundekipagen kunna uppföra sig samlat och under tystnad. I samlad grupp kontaktar man insatsansvarig för information om uppdragets art. Detta tränades med gruppen uppdelad på två. En som var ordergivare utan hundar och stod myndigt och bredbent, för att ta emot den insatsberedda gruppen som anlände med hundar. Roller växlades och alla fick vara både ordergivare och ordermottagare. Dessutom skulle en hund i varje grupp efter ordergivningen skickas ut på en mindre sökuppgift inför övriga hundar. Hundarna blir i dylika situationer lätt exalterade och går upp i skall, i positiv förväntan inför kommande arbetsuppgifter och stämningen har en tendens att smitta av sig hundarna emellan. Modji och Aili var i olika grupper och båda skötte sig fint när det var deras tur att närma sig de sammanbitna ordergivarna. De är rätt luttrade av att ha varit med om detta åtskilliga gånger tidigare. Modji även från skarpa sökuppgifter med polis och mycket människor närvarande i olika miljöer. I centrala Stockholm med sök från båt och i stora parker såväl som i skogen.
Klicka för större bilder.
På onsdagkvällens träning fick Modji göra ett frisök i skrotområdet och där tog hon alla chanser att springa mycket och fort och att klättra på det som inspirerade henne att klättra på. Samtliga Lapska som ingått i flocken har varit veritabla klätterapor i miljö och ibland har avsaknaden av rädsla fått åskådarna att tappa andan. Lite självbevarelsedrift kan ju faktiskt vara bra att ha. Det hade Modji som riktigt ung, till skillnad mot sin mor och mormor, men det växte bort rätt snabbt. Som snart trettonåring måste Modji få viss hjälp med att begränsa möjligheterna till att klättra för högt och hoppa för långt genom ett genomtänkt sätt att placera figuranterna. Vittringen får inte locka den äldre damen till dumheter och felval på grund av ren och skär arbetslust och mycket stor arbetsmotor.
Aili fick gå en kopplad vindstig för att söka vittringen från en figurant gömd längs bergtäktens ena sida, flera hundra meter ifrån starten för söket. Matte förde Aili kopplad i ett slalomsök, med stora slag i en rörelse framåt mot vindriktningen och de höga branterna vid täktens ena slutpunkt. Ett par hundra meter ifrån figuranten, gömd på en plats okänd för Matte, började Aili fokusera med blicken mot rätt kant. På nästa slag blev hon säkrare och nästa slag igen kom hon till skall och visade snart vart hon ville dra iväg för att avsluta söket framme hos figuranten. Matte och Aili befann sig då ungefär hundra meter från figuranten som visade sig ligga gömd nere i en grop omgiven av stora stenar. Aili släpptes lös och drog iväg ensam långt före Matte. Hon hann stå och skälla figuranten rakt i ansiktet länge, innan Matte, trots raskt gående, hade kommit fram och kunde be figuranten belöna Aili så att det blev tyst. Hunden måste kunna stå och skallmarkera oupphörligt för att vägleda föraren fram till den funna figuranten.
Just som alla i träningsgruppen var klara med sina sökuppgifter tittade en magiskt stor och varmgul måne upp över skogsranden uppe på det omgivande berget och mörkret föll snabbt.