Torsdag.
Det har nu gått en vecka sedan Násti drabbades av yrsel med kräkningar och en balansrubbning. Hon har sedan i lördags stadigt blivit bättre. Det är fortfarande omöjligt att säga vad hon drabbats av, men fler än Husse och Matte ser likheter med de symptom Matte hade tidigare i höstas. Vilket med stor sannolikhet var en åkomma som drabbat innerörat och balansen och är övergående. Men det kan ta lite tid innan balansen är normal igen. För Mattes del så kände hon sig lätt "balansrubbad" i flera veckor efteråt.
Under torsdagen visade Násti i stort sett samma symptom som dagen innan. Hon kan vingla till, men hon kan också gå stadigt rakt fram långa sträckor. Trappen till ytterdörren vållar henne inga problem. Hon rör sig lös på tomten, men har sele på om hon skulle ta ett snedsteg och falla i bäcken. Det hjälper Matte att hjälpa Násti upp, men vattendjupet är inte så stort för närvarande. Bäckkanterna är däremot branta och då kan det vara bra med ett handtag på Nástis rygg. Hon äter med mycket god aptit! Beter sig precis som innan hon drabbades av denna balansrubbning. På de hala golven inne har hon allt mindre problem. Hon kan vända runt mycket snyggt och snävt på bakdelen igen. Under en period har hon valt att gå runt i en vidare cirkel när hon vänt om. En snedhet med huvudet lite vänsterlutat finns kvar och det kan enligt veterinär dröja flera veckor innan den försvinner. Den kan bli bestående. Ingen vet. Men för Nástis del verkar detta inte bekymra henne. Hennes högeröga, det enda, hamnar i ett bra läge och Násti tar för sig och hoppar över små hinder som fallna trädstammar liggande på marken, när hon går i skogskanten.
Vad Husse och Matte kan bedöma av det de ser, så mår Násti alldeles utmärkt för närvarande. Det känns helt rätt att ha gett henne chansen trots allt. När ett beslut om avslutande av hennes liv av barmhärtighetsskäl snubblande nära fattades i lördags. Hade Matte fått tag i en "hemvette" på fredagen så hade Násti nu inte legat här framför brasan, dagen före Julafton.
I dessa situatoner är det sannerligen inte lätt att veta om man fattar rätt beslut eller inte. I en liknande situation för många år sedan valde Matte fel väg. Avvaktade lite. Det var inte rätt den gången och hunden borde ha fått slippa det sista dygnet.
Det skall fan till att vara djurägare när det kommer till dessa svåra beslut. Man känner även en press från omgiviningen att inte anklagas för att låta sitt djur lida av egoistiska skäl.
En dag i sänder. Om i morgon vet vi inget. Just i dag mår Násti mycket bra. Hur hon mår på Julafton vet vi inte. Hon har i alla fall upplevt några bra dagar med god mat och utevistelse både lös på tomten och i koppel på kortare promenader.
Matte ägnar Násti mycket uppmärksamhet och tid. Mycket extrakel. Hon städade också hela torsdagen. När kvällen kom var hela stugan julstädad, alla de tre hundarna mådde bra, Husse slog in julklappar och Matte var trött men nöjd. Satte i sig en påse Twist och tittade på Ernst, samt tog ett glas rött. Efter att ha sopat ner Herr Luther från axeln.... Dåligt samvete? Icke då.... Avslutade dagen med att baka en mandelmassekaka med apelsin. Julfavorit!
Här är en annan julfavorit! Ailis kullsyster Adji på rymmen! Varken första eller sista gången! Julafton 2013. En julhelg familjen sällan glömmer. Det var lite rörigt minst sagt, men roligt! Syskonen Manni/"Runne" och Aili tittar förundrade på. Två valpar var på julkollo när deras familjer var på resande fot.
Klicka för större bild.
