Tisdag och vardag igen. Matte plockade ner påskfjädrarna ur den lilla björken vid lekstugan. Påskliljorna har slagit ut på slänten mot bäcken, som porlar så vackert över stenarna och både hörs och glittrar.
Vardag betyder att många av stugorna åter är tomma och antalet hundar minskat i området. Matte tog med sig Lapsktrion upp till sjön och lät dem vara lösa tillsammans, väl förberedd med visselpipa runt halsen och smågodis i fickan för god kontakt. Modji var badsugen och hundarna skuttade glatt iväg över klipporna. För att Aili skall lära sig fördelarna med vatten och hur kul det är att simma, fick Modji hoppa i och simma efter ett antal kastade pinnar. Trots att det blev väldigt skälligt från två upphetsade hundar. Násti föredrog att skrota omkring längs stränderna. Modji upptäckte att de stenar som "försvunnit" faktiskt fanns kvar strax under vattenytan och så sprang hon ut på dem för att nå sin pinne. Precis som Matte planerat. Vattnet var iskallt och det blåste en kraftig pålandsvind. Det kändes onödigt att bllöta ner hela Modji.
Vid den lilla sandstranden kände sig Aili mer hågad att följa sin mamma ut i vattnet ett stycke. Här kändes nog vattnet varmare, inne i viken och med den långgrunda stranden, så nu gav sig Modji till att simma lite extra. Aili gick så långt att vattnet nådde magen. Där stannade hon och inväntade sin simmande mamma. Násti gick fortfarande i strandkanten och en bit upp och nosade omkring. Här och där fann hon något ätbart tydligen. Modji ville aldrig sluta springa ut i vattnet och hämta in pinnar. Hon börjar blir bättre på att faktiskt komma ända in med dem, för att ge Matte en chans att låta henne simma ut ännu en gång.
Matte bröt badandet och lät hundarna vara på stranden och i dess närhet. Modji blev nyfiken på en liten hög med ihopsamlat fjolårsgräs och nosade lite närmare. Plötslig kastade hon sig rakt åt sidan och gick i en stor båge runt gräshögen. Matte fick alla tre hundarna att sitta i grupp och inte röra sig ur flläcken. Arbetslydnad. Matte ville inte ha någon nyfiken hund i närheten när hon skulle undersöka högen. Med en lång pinne slog Matte på gräset och stack sedan in pinnen. Inget för Matte synligt djur kom ut därifrån. En orm/snok kan ha slingrat iväg mot skogen på bortsidan från Matte. Men högen var genomsökt och hundarna fick vara fria igen. Dock inte nära gräshögen. Så det fick bli lite badande igen, vilket Modji och Aili inte tackade nej till.
På hemvägen hade främst Modji, men även Aili ett stort intresse upp mot skogen längs sjön. Ett litet skogsparti mellan sjö och hus. För att inte Aili skulle lära sig duheter av Modji, som gick på tå med sträckt hals, kopplades både Modji och Aili. De skulle inte få en chans att pipa iväg tillsammans! Násti föreföll inte det minsta intresserad av vad det nu var och fick gå lös. Så snart intresset in mot skogen avtog, släpptes Modji och Aili lösa igen, men under hård kontroll det första stycket. Att hunden i det läget gör en tvärvändning och drar har Matte varit med om förr. Blåst....
Efter en timme lösa på stranden och i vattnet var det dags att gå hem igen. Det är en stor fördel att ha sjön på bara 500 meters avstånd från huset. En skogssjö utan vägar och hus helt nära stränderna.
Eftermiddagen ägnade hundarna åt att vila och torka upp i solen till en början. Matte fick fart och plockade lite i trädgården efter att ha vilat sig hon också. Njutit av att komma till en plats där det inte blåste så hårt som vid sjön.
På kvällen tog Matte en promenad med hundarna runt kvarteret. Uppför berget och nerför berget. Ännu ett hus skall säljas. Ägarna har själva byggt huset för drygt 40 år sedan och måste nu med sorg lämna det när orken tryter för att hålla tomten i ordning. Liksom ett hus alldeles i närheten. Ytterligare hus kommer snart att säljas i Lapskfamiljens omedelbara närhet. Ett skifte är på gång. Unga par flyttar in permanent ofta och blir kvar till dess familjen växer. Då flyttar man ner till tätorten och nya flyttar in. Man hinner aldrig lära känna dem. Eller så gör man just det och så är det dags för dem att dra vidare. Lite ledsamt blir det när det hela tiden kommer nytt folk i husen. En del av husen har bytt ägare tre gånger på tio år.
På sena eftermiddagen kom ett akutlarm om en försvunnen person. Fara för livet. Husse avvaktade ytterligare information medan han klöv ved. Söket avblåstes sedan. Personen var funnen tack vare efterlysningen på FB. Någon kände igen. Så skönt.