På tisdagen skyndade Matte ut i skogen med hundarna för en sväng förbi mopperamen och myren. Inga vargspår denna gång, men LST har bekräftat att en storvuxen varg, hanen som bott här i några år nu och en mindre varg fortfarande rör sig i området. Övriga vargar är försvunna härifrån. Däremot så dök det upp färska spår från en oskodd häst i den kuperade terrängen! Matte hade sett en kvinna vandra förbi på vägen med en "naken" häst under måndagkvällen. Saken fick sin förklaring när Husse kom från jobbet. Han liftade med en granne till jobbet och denna granne hade berättat att han hjälpt en promenerande dresyrryttare till rätta, när hon gått vilse genom skogen. Han hade visat henne vägen tillbaka längs med den av Matte markerade stigen, 3,5 km. rakt genom skogen till Gamla Norrtäljevägen.
Matte och hundarna for sedan till Vettershaga för att diskutera lite detaljer med snickaren. Grannflickan och hennes kompis var i skogen bakom huset och lekte. Något för hundarna helt nytt och de reagerade snabbt på rörelserna och ljudet på berget. Konstaterade vad det var och släppte det omedelbart. Taket på lillstugan är fortsatt fullt med svartmyror. Trots ett stort antal myrdosor. Snickaren öppnade en av skivorna i innertaket och det såg inte kul ut. Men det positiva är att förmodligen räcker det med att byta innertak. De har levt gott i spånskivorna..... Matte har hittat två gamla innerfönster med blåsta glas på loppis och de skall nu sättas i på sidorna av verandan, som kommer att byggas in för att bli mer ombonad och användbar.
Hem bar det sedan för vidare färd till Gillingekrossen. Husse medförde nyheter angående räddningshunderiet. Nya och hårdare regler och tydliga tecken på att gammal klokskap och erfarenhet inte är uppskattad. Inte ens i kombination med en nyutbildad och duktig hund. Framtiden känns oviss och både Husse och Matte for till träningen med synnerligen blandade känslor. Motivationen var totalt bortblåst. Händelser de senaste dagarna påverkade självklart lusten att engagera sig ytterligare i räddningsverksamheten. På alla sätt. Varför träna räddning? Varför inte sadla om helt?
Alltså ordnade Husse en övning åt Nástisönerna Epic och Lime till en början. Deras förare skulle samarbeta och försöka leta rätt på Husse och Matte som försvann för ett tag. Husse gömde sig på ett mycket krångligt ställe mitt i stora rasmassor med gigantiska sprängstenblock, på andra sidan en stor vattensamling. Matte gömde sig i Limes husses bil. Där fick hon ligga länge. Hundarna och förarna gjorde ett fantastiskt bra jobb och Husse hittades med gemensamma krafter efter ett tag! Matte blev en omöjlighet att finna, för någon som inte upplevt en liknande övning tidigare. Bakluckan stod öppen och båda hundarna hade vittring. Det kunde Husse tydligt se. Men därifrån till att som förare tänka att någon låg gömd i bilen, är det ett ganska långt steg och det har många mycket erfarna förare missat under åren! I en övning med polisen för många år sedan skulle man söka efter Husse. Hans bil stod parkerad på en parkeringsplats och den fann man. Men man tittade aldrig i bilen.... Någon hade till och med lutat sig mot bilen utan att hitta Husse. Lätt är det inte och erfarenhet från en mängd realistiska övningar har man stor nytta av om läget skulle bli skarpt. Praktisk erfarenhet är alltid värdefull! ??
Gázzi var som vanligt på hugget och fick ett kopplat sök som terapiverksamhet. Med figgarna placerade så att hon måste lämna vittringsfältet för att kunna ta sig fram till dem i den besvärliga terrängen. Problemlösning. Gázzi löste problemen uten problem och skällde lycklig ut sina tre figgar!
Násti och Modji behövde få röra sig lösa i lite krånglig miljö och fick varsitt frisök över en hyfsat stor yta med tre figuranter utlagda. De jobbade bra och markerade bra och fick god motion. De är båda mycket duktiga på det de gör! Till vilken nytta?