Onsdag.
Hela flocken gjorde en utflykt på grund av enorma parkeringsproblem kring resterna av ett fungerande KS. Kanske inte så mycket tack vare. Matte var kallad till mammografi och upplystes återigen om de stoooora problem man har med parkeringsmöjligheter kring det som en gång var ett fungerande sjukhus. "Unvik egen bil" var uppmaningen i kallelsen. Som nu fortfarande är en gigantisk byggarbetsplats. Skall Matte från norr om stan med kollektivtrafik ta sig till nämnda sjukhus, innebär det buss in till stan. Ny buss ända till Västermalm och där byte i en vägkorsning (!) med ett stycke promenerande till en annan buss. För färd genom Sibirien till Solna och så småningom anländade via världens omväg till den del som är det gamla hederliga KS. En resa på ett par timmar enkel väg. En resa på 4-5 mil och mindre än halva tiden med egen bil. Närmare bestämt 45 minuter!
Besöket gick jättesnabbt och hundarna hann få en promenad på en halvtimme med Husse på den intilliggande kyrkogården. Sedan åt Husse och Matte vegetarisk buffé i Ulriksdals trädgårdscafé, där Bo Rappne byggt upp en verksamhet värd att besöka!
Efter lite utevistelse på tomten efter hemkomsten, var det snart dags att bege sig till en för gruppen ny träningsplats på Lidingö. Nya platser är alltid välkomna, med nya utmaningar och okända gömställen. Området var väl inhägnat, centralt beläget med trafik och fotgängare runt om, samt väl upplyst! Kan det vara bättre?!
Närboende träningskompisar hade gjort ett fynd och välkomnade med varsitt sök för de ännu "vilsna" kompisarna. En figge var utlagd på en okänd plats och under väntan på sin tur fick ingen tjuvtitta! Matte valde att söka längs kanterna med Aili och kommen till den högra kortsidan fick Aili aningen av vittring och fortsatte sitt sök bakom en lång barack. Matte såg den lilla gröna lampan på Ailis rygg guppa fram mellan plintarna bakom byggnaden. Så satte hon fart och hade spikat vittringskällan längst upp i det bortersta hörnet bakom mängder med bråte utspritt på marken. Matte gjorde det bekvämt för sig och kallade in sin hund med visselpipa, efter väl utförd markering. Snyggt och självständigt jobbat av Aili!
Vilket man kanske inte kan kalla hennes nästa frisök. Jo självständigt var det ju.... Matte hade valt att bjuda Aili på lite svårigheter. I en liten bod fick tre figuranter gömma sig. Bakom boden gömde sig en person. Strax framför boden gömde sig en person liggande på marken mellan låga staplar med metallrör. Tanken var att vittringarna skulle slå i varandra och Aili skulle tränas i återsök/kontrollsök.
Det började bra! Aili fyndade en person i boden och skallmarkerade fint utanför dörren! Den föste slank ut utan att Aili fick chansen att se övriga. Aili jobbade vidare och fyndade den som var bakom boden. Mitt framför näsan på den väktare som just anlänt och blivit nyfiken på hundverksamheten! Duktig Aili! Men sedan spårade Ailis sök ur en aning. Hon låste sig på en grusyta utanför boden och cirklade runt, intensivt nosande. På vad??? Hon återvände gång efter gång trots Mattes tjat om att hon skulle jobba. Aili fyndade ytterligare två personer i boden, men däremellan måste denna förbenade grusfläck gås igenom minutiöst! I sök efter vad? Då kom en av dem som varit gömda i boden på något. "Jag lade ifrån mig mina handskar där en stund". Och?! "Jo men de luktade ju så starkt av den torkade fisken jag gav Aili som belöning." Ridå. Matte hade använt nytt och uppenbarligen oerhört attraktivt godis i form av torkad torsk i fyrkantiga bitar. Så kan det bli. En splittrad Aili blev det. Som inte fick vittringen från figgen på marken mellan rören. Hon sökte både en figurant och eventuella microsmulor som fanns inbakade i doftpartiklarna i gruset på marken intill.
Så här gick det ju inte att hålla på hur länge som helst. Matte satte Aili ner för koncentration! Ett mönster måste brytas. Fokus på uppgiften tack!
Aili behövde inte sitta ner många sekunder innan hon fick vittringen från figgen ett stycke framför henne. Men hon vägrade tydligen tro på sin näsa! Hon gick långsamt fram, ställde sig intill rören och lutade sig med böjd svanhals framåt och stirrade på byltet som låg där orörligt! Om någon bara hade haft möjlighet att fota detta! En Lapsk svan, eller en Lapsk giraff! Som vägrade tro på sina sinnen! Hon bytte plats och ställde sig med lika lång och böjd hals vid sidan av rörhögen längs med figgen och nästan nosade direkt på honom! DÅ först fattade hon! "Min figge! Jag har hittat honom!" Varpå hon snabbt hoppade över rörhögen och landade på magen på den ryggliggande figgen.... Som vänligt bad Aili att kliva av för utdelande av mer torkad fisk.
Aili stod för underhållningen denna kväll! Man måste ju som sagt skratta när man tränar också och det var väl det Aili hade i tankarna.
Tack alla för bra träning!
