Lördag.
Matte vaknade och kollade mobilen i ottan. Det visade sig att en nära anhörig messat just som Lapskflocken släckte ner på fredagkvällen. En timme efter ett mess om jobbig arbetsvecka skickades nästa. Skjutning högst 100 meter från balkongen, mängder med blåljus, polispatruller, hundpatruller och helikopter. På en strandpromenad mellan huset och Mälaren. Misstänkt mordförsök enligt Aftonbladet. En övergiven moppe på gångvägen. En oerhört vacker utsikt över Mälaren från balkongen förvandlades till något helt annat. Matte är oändligt tacksam för att inga kulor träffade balkong eller lägenhet och inte heller den de var avsedda för tydligen. Med ens kom alla dessa skjutningar oerhört nära inpå. Bokstavligt talat. Alldeles för många oskyldiga träffas och dör. Den här gången gick det bra. Alla verkar vilja flytta bort från stan denna sommar. Priserna på hus inom pendlingsavstånd har stigit helt galet och på visningarna är det väldigt mycket folk. För den som haft en jobbig arbetsvecka blev nog inte natten särskilt lugn. Det är inte så konstigt att folk lämnar storstäderna. Skälen därtill är flera. Trängsel, smittspridning och skottlossning.
Fredag.
Matte körde vidare med försvårade kongletaruppdrag åt Modji och Aili. När Husse tog med dem på en skogspromenad passade Matte på att lägga ut de två minsta kongbitarna på en dryg centimeter och den lite större på två centimeter, spritt på husets framsida/gräsmattan. En liten bit uppe på några brädor på lekstugans veranda vid ena kortändan, en liten bit uppe vid pumpens sockel på en cementring vid den andra kortsidan och mitt emellan placerades den lite större biten i den stora runda rabatten mitt på gräsmattan. Området vallades av mycket noga! Ända ut i kanterna och systematiskt och i täta slag.
När hundarna återvände efter en dryg halvtimme fick de leta kong, en i taget. En hund fick vänta inne. Båda gjorde nästan identiska uppletanden. De sattes i arbete från en annan plats än där Matte gått in i och ut ur området. Där fick de sitta och vittra in området innan de fick börja jobba. Båda sökte vittring i vinden och sökte motvind vid sökområdets norra kortsida. Båda fyndade den lilla biten gömd uppe på lekstugeverandan först, därefter plockade de raskt biten i rabatten mitt på och sist den vid pumpen längst i söder. Snygga och effektiva uppletanden/kongsök med hjälp av vinden av dem båda och fina frysmarkeringar. Uppletanden över en yta på 16 x30 meter efter tre mycket små föremål avklarades på två minuter. Samma för dem båda.
Nästa övning blev annorlunda. Hundarna väntade i huset utan möjlighet att kunna se ut. Matte tog en av de minsta bitarna med tången och kastade den ut i gräset, där den inte syntes annat än om man stod mycket nära. I övrigt var inga fler kongbitar utlagda.
Aili fick börja och hon satte iväg i hög fart mot den norra kortsidan för att ta vinden. Halvvägs tvärvände hon i luften och fyndade den lilla biten i gräset och markerade. Klart på några få sekunder. Denna lilla gummibit, rendiskad och förvarad i karantän måtte stinka gummi?! Efter fynd fick Aili fortsätta jobba som vore fler små gummibitar gömda i området. Den fyndade biten låg kvar och hon återvände inte. Hon fick ett tomsök efter att ha fyndat helt enkelt. Mycket nyttigt! Aili jobbade sig noga och systematiskt igenom området och rapporterade till Matte att inga fler fynd fanns att göra. Snyggt jobbat! Inga blindmarkeringar.
Modjis uppletande efter samma lilla bit blev intressant! Hon fick se det lilla nyss nerfallna paradisäpplet och sprang dit! Hon har ätit upp de tidigare nerfallna miniäpplena men var inte alls intresserad av att äta denna lilla klarröda kula i gräset. Hon var på väg att frysmarkera men kom på att det var fel och lämnade den! Så kom inte och säg att hundar inte ser rött! Modji gick inte på doft utan på syn, när hon stack till det lilla äpplet i tydlig sidvind!
Nåväl hon insåg snabbt sitt misstag, gjorde som sin dotter och sökte vind och fyndade snabbt minibiten nersjunken i gräset. Även Modji fick tomsöka igenom området och även Modji avrapporterade att inga fler fynd fanns att göra. Färdig.
Nu börjar det likna något. Hundarna får en större yta och större utmaningar på sina kongletarjobb. Detta gillar de mycket! För en Lapsk får det inte bli för enkelt. De vill ha mental stimulans och utmaningar. Inte samma uppgifter om och om igen. Vilket framgår fint i artikeln om Lapsk Vallhund i det senaste numret av Härliga Hund. En arbetande hundras vill och behöver få jobba även med skallen! För att må bra och vara lycklig och harmonisk. Får de inget jobb så skaffar de sig gärna ett. Valla renar och jaga rådjur är i pricip samma sak.
Vad som däremot känns fel i artikeln är att i faktarutan anges rasens mankhöjd till 46 - 51 cm och vikten till 15 - 25 kilo.
Övervikt är ett allt större problem hos hundar generellt och de Lapska är lättfödda. En hund som som högst skall vara 51 cm enligt faktauppgifter här kan väga upp till 25 kilo! Inte bra. Redan en liten övervikt är skadlig för en hund och de Lapska skall absolut inte vara stora och tunga hundar. Inte heller små och tunga hundar. 25 kilo känns helt galet i en faktaruta.
Att det står så här, se nedan, när man googlar Lapsk Vallhund ger helt fel signaler om normalvikt på en Lapsk Vallhund. Alldeles för många Lapska och andra hundar väger för mycket och det skadar en arbetande hund. Förkortar individens liv.
Skärmdump:
Beskrivning
Lapsk vallhund är en hundras från Finland. Den är en av tre raser av lapphund, en vallande spets. Den är samernas korthåriga renvallare och blev en egen officiell ras i Finland 1966. Den är en travare och har mer långsträckt kropp än finsk lapphund och svensk lapphund.
Wikipedia
Massa: 25 – 32 kg (Vuxen)
Färger: Svart, Dark Brown, Dark Grey
Höjd: Hona: 43–49 cm, Hane: 48–54 cm
Temperament: Foglig, Energisk, Vänlig, Skallbenägen, Lugn
Hur ändrar man detta? Det riskerar att förstöra mycket för många hundar och för rasen på sikt om man lutar sig mot dessa uppgifter och låter de Lapska Vallhundarna få vara överviktiga!
Familjens egna Lapska tikar har varit 46-47 cm och har vägt 14-15 kg. Man har med lätthet kunna känna revbenen, de har levt friska och aktiva hela sina liv och de två äldsta tränade räddningssök fram till slutet vid 14 år och 9 månader, respektive 14 år och 3 månader. De har vägts regelbundet och fodergivorna har anpassats till aktiviteterna och mängden belöningsgodis för dagen. Modji fyller snart tolv, är pigg och smidig med god kondition och söktränar i "miljö" även på hög höjd varje vecka. Hon väger 14,5 kg och revbenen känns tydligt.