Det är farligt att ha knytt på övertid! Nu är killarna i en ålder då man kan börja ha kul med dem på ett annat sätt! Matte går koppelpromenad bort till Myrans hus med knytten, en och en, varje dag. De börjar förstå hur man uppför sig i koppel och att Matte kan ryta till när man hugger henne. De söker kontakt och de är riktiga knähundar vid nattningen, när Matte sitter på köksgolvet och varvar ner knytten från den vilda leken. De kastar sig inte över alla tre matskålarna längre! Alla tre vet att var och en får sin matskål och de uppträder vuxet och belevat och väntar på sin skål. Härliga små buspojkar som snart är härifrån. Att valparna inte flyttar just när de är åtta veckor, innebär att Matte som uppfödare får enagera sig i individerna mer och trappa upp social och miljöträningen. Präglingsperioden sträcker sig till och med 12 veckors ålder och möjligen till viss del fram till och med 16 veckors ålder. Att som uppfödare ha valpar kvar efter åtta veckors ålder, innebär att man måste ta till vara denna för valpens framtid så oerhört viktiga tid. Den kommer inte tillbaka.
Alltså åkte Husse och Matte med alla hundarna till Hakungekrossen igen, på onsdagkvällen. Nu tog Matte det djärva steget att först släppa loss alla de tre knytten mitt på den jättestora planen längst in i bergtäkten. Alla på en gång utan vuxna hundar. Husse fick skrämselhicka. Med viss rätt..... Men dessförinnan hade Matte visat knytten burken med skramlande torra valpkulor, för att kunna locka dem med.
Först spred sig tre knytt åt tre håll. Så tog Adja sikte på den lodräta bergväggen drygt 100 meter bort från bilen. Han drog! Bröderna följde med i god fart. Matte skramlade och lockade. Knytten ökade farten! Násti släpptes ut för att få knytten att vända. Icke då. Husse rusade efter knytten. Násti efter Husse och Matte tog kort. Knytten kutade på. Kommen till bergväggen, kanten av all öppen yta, satte sig Adja att bajsa..... Som knytten gör hemma. Alltid längs staketet. I valphagen eller på tomten eller längs väggen i matrummet. Nu råkade kanten vara 100 meter bort och då sprang Adja och hans bröder 100 meter bort. Där var en ny värld värd att upptäcka och knytten vek av längs bergväggen. Men när Husse skulle bära tillbaka motsträviga knytt, kunde han endast bära två av de självständiga killarna. Den tredje beräknades följa med resten av familjen tillbaka. Icke då! Han stack åt motsatt håll! Som sagt - Lapsk Vallhund är en självständig ras. Matte fick greppa nummer tre och nu kändes hulganer som en mer relevant benämning än knytt.
I bilen väntade den långa flagglina som Modji hade som koppel/långlina vid samma ålder. Frihet men inte okontrollerad. En bra medelväg för nyfikna och självständiga knytt. Nu fick huliganerna, en och en, vara ute och klättra i en grushög med sin mamma och storasyster. Det uppskattade småpojkarna! De som inte fick vara ute, stod i bilen och förde oväsen i väntan på sin tur.
På torsdagen sov huliganerna väldigt mycket i skuggan i sin valphage. En koppelpromenad fick de mitt på dagen och mot kvällningen var det vilda lekar igen. Det lakan som Matte hängt över nätet för skugga, visade sig vara ypperligt att hänga i! Alla valpköpare varnas härmed och och man bör fästa upp långa gardiner. Annars är de snart inte så långa längre. Härliga kamptrasor! Husse och Matte fick tårtförsett besök och tårtan fick nog bara hälften av uppmärksamheten. Tårtätarna väntade med spänning på att huliganerna skulle riva hela staketet till valphagen. Många foton togs på de klättrande och fullständigt sjövilda små hundarna. Just små hundarna! Inte så mycket knytt direkt.