Onsdag.
Ännu är det sommarvärme på dagarna, så Matte och hundarna tog en långpromenad på morgonen. Förbi den unga Schäfertiken gick promenaden och hennes husse har tydligen fått problem med sin tonåring. Som vaktar sitt revir intensivt, så snart någon närmar sig. Ett plank har fått förstärka nätet ut mot vägen och en diskussion ägde rum i grindhålet, grinden var öppen och just som Lapskflocken passerade fick Schäfertiken luft! Hon stod säkert förankrad mellan hussens ben, men kastade sig framåt och skällde mot de tre Lapska och Matte. Mitt emellan stod en inte alltför glad person. Modji och Násti brydde sig inte, men Aili kunde inte låta bli att ge svar på tal, men nöjde sig med ett enda skall.
När samtliga tre Lapska i flocken varit i den åldern har de betett sig likadant dessvärre. Men när en Lapsk Vallhund beter sig illa får det inte samma effekt på omgivningen som när en Schäfer gör det. Men i sak är det lika illa. Matte har jobbat på problemet genom att använda sig av skvallerträning på många olika sätt. Vilket varit tidsödande med en flock på tre, men ändå en bra lösning på problemet.
På kvällen tränade tre fjärdedelar av Lag Gátchis inför lagtävlingen den 21-22 oktober i trakterna av Bålsta. Information har nu kommit om förläggning och nödvändig utrustning. Tävlingen börjar redan på fredagkvällen med flera uppgifter och en bra pannlampa och varselkläder för både folk och fä kommer att behövas. På lördagen kommer några strandväskor att vara bra att ha!? Spännande! Lagtävlingen för räddningshundar arrangeras varje höst sedan lång tid tillbaka av SRhF-Svenska Räddningshundförarföreningen. Fjolårets segrare arrangerar nästkommande års tävling och förra året i Lidköping vann ett lag från Stockholmstrakten. Varför Lag Gátchis detta år slipper en lång resväg på fredagen.
På kvällens träning kunde Matte få två figuranter och valde att placera dem mycket nära varandra men osynligt för hunden. En var gömd mellan diverse skyltar och däck i marknivå och en var gömd rakt ovanför på en mycket hög stapel av stora däck. Hundar kan separera olika människors vittringar ganska lätt, men det gäller att hunden inte skallmarkerar två funna figuranter nära varandra som en enda figurant. Lite svårt blir det när vittringarna slår i varandra och blandas. Hunden måste kunna förmedla till föraren att det rör sig om två olika människor på aningen olika ställen. Vid ett ras kan de ha befunnit sig tillsammans, men separerats av något föremål. Befinna sig nära varandra men osynliga för varandra.
Aili fick börja och Matte valde att styra henne så att hon sökte av området ända längst ut i kanterna. Vilket innebar att Aili fick aningar av båda vittringarna, men styrdes bort av Matte som ville få ut Aili åt sidan i början av sökområdet. Trots att Aili sökte mot vinden och hade vittring släppte hon inte fokus när hon dirigerades om av Matte. Viktigt! Hade Matte inte vetat var figuranterna var gömda så var det den taktiken som varit nödvändig för att få hela området noga avsökt. Men nu hade Matte facit och visste att Aili styrdes ut ur vittringsfältet. Vilket inte blev något problem för Aili. Figurantintresset är stort nog för att hon skall behålla fokus på uppgiften att hitta försvunna människor.
Hon hittade båda samtidigt och valde att markera en tydligt med skall och efter belöning skallmarkerades även den andre figuranten. Aili hoppade upp och klättrade på intilliggande föremål för att komma så högt som möjligt. Mycket snyggt jobbat.
Modji fick samma upplägg och nu valde Matte att inte styra ut Modji åt kanterna, då Modji inte behöver den träningen på samma sätt som Aili. Att Modji behåller fokus oavsett, vet Matte redan. Modji skickades ut på frisök på samma plats som där Aili fick starta och mycket snabbt fick Modji vittring och drog iväg rakt mot figuranterna. Vittringen från den höga figgen slog ner vid några intillstående betongsuggor och Modji hoppade upp och sprang över de toppiga suggorna medan hon sökte vittringskällan. Rätt som det var studsade Modji lätt som en plätt ända upp till figgen uppe på däcktraven! Ner var inte heller några problem och där fyndade hon den andra figgen.
Så var det Nástis tur och hon fick ett frisök med två figuranter på marknivå, för att inte frestas att klättra. Vilket även hon älskar! Men hon saknar insikt om att kroppen inte hänger med som förr. Násti fyndade Matte inklämd i mitten av en en mängd intill varndra stående contairar. Rena labyrinten! Sedan trasslade Násti sig emellan diverse järnbalkar och betongklumpar och fyndade nästa figge inne i ett cementrör. Hon jobbade mycket säkert och rutinerat och med god fart! Hon har inte en aning om att hon är 13½ år som tur är. Sorgligt många brukshundar är tagna ur arbete sedan länge vid den åldern och ersatta av nya påläggskalvar. Trots att de mycket väl hade kunnat jobba vidare, men mer anpassat, i många år till. Varpå tankarna går till alla avelstikar som placeras om på äldre dagar, för att ge plats åt nya unga tikar, när de fött de kullar de förväntats producera....
En mycket lycklig Násti ville absolut jobba vidare och söka efter måååånga fler människor! Hon måste kopplas för att inte dra iväg ut i området på fortsatt arbete på eget initiativ. En ledsen Násti måste sluta jobba efter bara två funna figgar och inte ville hon gå tillbaka till bilen om hon fått välja själv. Men skymningen föll och trots allt hade hon fått jobba precis lika mycket som de övriga tre Lapska denna kväll. Hennes son Epic fick roa sig med tomsök och lite skogssök. Så Násti var inte på något sätt orättvist behandlad till följd av hög ålder. Vilket hon tyvärr inte förstod. Men med en godisbit som tröst så hoppade hon in i bilen.
Klockan åtta var det redan mörkt nog för att omöjliggöra ytterligare träning, men alla de fyra Lapska hade gjort bra ifrån sig. Kvällen avslutades med middag på det ännu öppna matstället i Brottby, där man stänger nio, men har för vana att få gästerna som vill äta på plats efter åtta att känna sig som störande moment.... Hämtmat föredras helt klart.
Tack för bra uppladdning inför lagtävlingen!