Livet blir inte alltid som man planerat och förväntat. Ibland blir det inget liv alls. I går, måndag, väntade hela familjen på en skara pigga knytt. Det blev inga knytt i huset. Ytterligare åtta hus blev utan knytt i familjen om två månader. Nu var det inte en kull på nio knytt vad som väntades, även om totalt nio hem väntade på en egen Modji-Kirousvalp. Men att behöva göra så många människor besvikna känns överjävligt.
Vad hände?
Modji fick svaga värkar i omgångar och så gick vattnet. Inget mer hände. Samtal till Albano Djursjukhus efter 1½ timme. De gav rådet att komma in om inget hänt den närmaste halvtimmen. Då föddes en jättefin liten kille!
Men han var mycket svag och navelsträngen var avsliten. Han gnuggades och nöps och slungades och kom sig. Modji blev lite stressad, men detta var nödvändigt. Modji fick också slicka honom mycket. Sköterskan ringde upp och frågade om läget. Gav rådet om värmefilt. Lillkillen stoppades in i en sådan och värmdes upp och masserades samtidigt. Piggnade till. Fick mellan varven försöka dia, men hade inga sugreflexer. I två timmar gjordes ihärdiga försök att få killen i så bra skick att han kunde komma till veterinär och bli uppvätskad, samtidigt som Modji kollades. Inga nya värkar. Just som läget verkade stabilt och en varmattenflaska gjorts i ordning för transporten, Modji slickade honom och han pep till, så dog han. I händerna på Matte med Modjis tunnga över kroppen.
För säkerhets skull och för Modjis skull, togs lillkillen med till Albano. Liggande mot Mattes kropp med en varmvattenflaska som täcke. Ett svagt hopp fanns nog ändå. Men nej.
Modji röntgades. Tomt. Det var totalt TOMT PÅ KNYTT !
Detta besked kom fullständigt chockartat. Men med så mycket plats hade grabben vridit och vänt på sig och kickat lite här och där. Med bara ett knytt i magen blev värkarbetet svagt. Fler foster kan ha funnits, men tillbakabildats. Två fosterblåsor syntes tydligt intill varandra på ultraljudet. Lillkillen var välskapt och normalstor, men tunn. Vätskebrist?
Vad gick snett? Vad kunde ha gjorts annorlunda? Inget enligt veterinären.
Men skuldkänslorna är tunga. Naturligtvis kunde något ha gjorts annorlunda. Men hur får man i en nyfödd valp vätska när den inte har sugreflexer? Vätska i lungorna är farligt. Alltid detta: skulden.
Modji sörjer. Hon har ett nytt gällt diskantskall som hon mellan varven ropar på sin son med. Ett fruktansvärt sorgligt och ljudligt letande. Allt som luktade fostervatten och valp är tvättat, men hon söker låtsasvalpar också. Allt göms undan. Hon letar vidare. Hon får Galastop för att få bort mjölken.
Livet går vidare. Men det blev så väldigt tomt. Tomt efter något som ännu inte anlänt, mer än knappt. Tomt i hela kroppen. Inte bara på Modji.
Lillkillen i mina händer. Den svartglänsande valpen med tydliga drag från sin far. Den lilla valpen som blev torr och varm och började förflytta sig lite försiktigt. Lillkillen som inte orkade äta. Som jag inte förmådde föda och stärka. Som dog. Så tomt. Så förfärligt tomt. Tårar.