Husse och Matte må vara till åren komna vid det här laget, men de har inte slutat vara nyfikna för det! Varför det var en självklarhet att ta chansen att få genomföra ett BPH med familjen yngsta hund. Naturligtvis skulle Aili göra ett MH som sina släktingar för jämföresemöjligheter, men det ena utesluter inte det andra!
Husse och Matte tränar sina hundar med nyfikenhet och vågar testa uppkomna idéer för att se om det var en bra eller en dålig idé. Man måste våga testa och blev det bra så är det ju kul! Blev det inte bra - ja då vet man det och då får man väl göra om och göra rätt! Risken för att förstöra för framtiden är ju inte så stor om man är kreativ och vågar prova ytterligare nya sätt att få till det. Eller så ringer man uppfödaren för träningstips! Den enda möjligheten som inte Husse och Matte har. Attans!
Nyfikenheten var stor när Matte startade med Aili på något för dem båda helt nytt! Att detta test var väsentligt mycket mer uppstrukturerat med noga markerade avstånd och stopp och vändpunkter än ett MH var per omgående en mycket positiv upplevelse! En virrig och lomhörd gammal tant visste vart hon skulle ta vägen! Här var det inga diffusa punkter i form av grenar eller märken på marken och inget behov av intakt hörsel på alla öron! På det MH som Aili gjorde var Matte förkyld med täppt näsa och täppta öron och till slut skrek hela publiken "STANNNNNA!" när Matte och Aili skulle tackla spökena..... Pinsamt och jobbigt. Samma sak när skrammelkättingen skulle passeras. Var fasen var det man skulle vända och gå tillbaka....
På det BPH som Matte gjorde med Aili tog testledaren en handfast armkrok med varje förare, inte bara med PRO-sektionen och ledde varje förare exakt rätt vid varje moment! Tryggt och lugnt och omöjligt att missuppfatta! Sedan ställde hon ifrån sig förarna och startade sitt tidtagarur för exakt utförda moment. Hundarna vande sig snabbt vid pipen från uret. På momentet "Närmande person" kopplades hundarna i ett långt och mjukt band och fördes av testledaren! Med hundföraren passiv i stadig armkrok. Vid en förutbestämd tidpunkt lade testledaren ner denna långa "säkerhetslina" på marken och gav hundarna fritt fram att själva agera genom att ge dem en möjlighet att springa bort till den närmande personen på eget initiativ, utan inblandning från någon människa. INGEN STÖRNING från någon testledare och publik stående bakom ekipaget!!! Publiken och bedömaren stod samlade ett gott stycke vid sidan av! Detta var sååå mycket bättre upplagt än situationen kring momentet "spöken"!
Skrammeltrumman som ett tombolahjul innehållande en kätting väckte däremot en del frågor! Ett stort och mörkt hål (för "service" av innehållet?) visades slumpartat mot hunden, när den stannade och för Ailis del innebar det att hålet stirrade rakt emot henne och där inne fanns ju något osynligt som helt oväntat gett ett ljud ifrån sig! Både Husse och Matte läste Aili som att hon spänt väntade sig att något farligt lika plötsligt skulle komma ut ur hålet! Vilket gav en dubbel "skrämseleffekt" för de hundar för vilka detta hål kom att visas! Så vad testade man egentligen där? Inte bara hur stark reaktion hunden hade på själva ljudet i varje fall. De hundar som har lite fria fantasier kunde mycket väl ta längre tid på sig att avreagera, då de även väntade sig att något skulle dyka upp ut ur hålet. Därmed fungerar detta moment inte optimalt då det inte blir lika förutsättningar för allla hundar, beroende av om trumman stannar i ett läge där hålet syns eller är täckt. Funderar Husse och Matte. Vänder man trumman så hålet kommer att visas bakåt, blir det inte samma skrämseleffekt för hunden. Vad är tanken med att detta decimeterstora svarta hål skall visas slumpartat mot hunden, som ytterligare skrämsel för hunden? Det kanske finns en tanke osynlig för Husse och Matte. Eller är vissa raser mer benägna än andra att se en farlighet i ett svart hål, ur vilket det nyss låtit konstigt helt plötsligt?
Hur som haver så är ett BPH framarbetat för att passa ett större urval av hundar som förekommer i samhället. MH är inte fel på något vis! Men är utarbetat främst för brukshundraserna. Genom att erbjuda en variant av mentaltest av hundar som inte specifikt är anpassat för bruksraserna förväntas fler göra mentaltest på sina hundar, vilket förhoppningsvis gynnar utvecklingen inom aveln på de flesta raser. Så även Lapsk Vallhund och även Finsk och Svensk Lapphund. Sedan är det ju inget som hindrar att man gör både MH och BPH med sin hund, bara för att det så roligt att göra roliga saker med sin hund! Alla tänker ju inte avel för egen del, men nog vore det bra om fler tänker mentalitet helt allmänt och därför kan tänka sig att ta reda på vad de har i snöret. Det är ju inte bara ett enstaka avelsdjurs mentalitet som är intressant. Hela kullars mentalitet är viktig information, när man väljer ut en i kullen att avla vidare på. Även när det gäller mor och farföräldrar. Med BPH kanske det är lättare att inspirera fler att mentaltesta sina hundar.
Hur man sedan tolkar ett protokoll från ett mentaltest hänger, som Kurt Blixt så noga påpekade, på vad man gör mes sin hund. Vilka egenskaper som är viktiga. Vad rasen är avlad för att göra! Att både Aili och syrran Saivi utmärkte sig genom att ha ett stort matintresse och genom att vara ljudliga ser Husse och Matte som egenskaper man kan förvänta sig hos en ras som skall kunna få tag i mat själva om de kommer vilse på fjället och måste jaga lämmel, samt för en ras som skall fösa renar medelst ett bra skall. Samt vakta med skall!
Tyvärr verkar det där med att rasen kan förväntas vara lättskallad inte ha nått ut till alla köpare av Lapsk Vallhund. Inte heller att de kan ha starka vaktinstinkter och därmed använder skallet. Vilket både Aili och Saivi visade när de skällde ut både vippgubben och den främmande personen. Aili använder sin förmåga att lätt komma till skall när hon markerar funna personer. Liksom familjens övrig Lapska Vallhundar, inklusive urmodern Gázzi. Men det finns alltid undantag och det finns Lapska som knappast aldrig skäller. Hur de klarar att fösa renar har Matte ingen aning om. Kanske plockar de då fram dolda talanger? Men vid avel förefaller det ju lite chansartat att avla på ovanligt tysta individer, om rasen bör ha ett bra skall för att kunna valla renar. Då får man inte avla bort detta skall som måste vara styrbart! Tyst på kommando alltså! Samt vallning och jakt enligt order! Inte på egna initiativ. En Lapsk Vallhund passar långtifrån alla. Ställer man frågan "men hur skall jag kunna hindra hunden från att jaga när jag släpper den lös?" Som en retorisk fråga och bara uppgivet konstaterar faktum och inte ber om råd, har man kanske inte förstått vad man köpt för ras. När konsekvenserna för hunden kan bli att den hamnar i vägen för en bil, ett tåg eller en varg. När svaret "lydnadsträning" bemöts med ett leeende och en axelryckning.