I skallen är man precis som när man var ung - eller i alla fall som för tjugo år sedan. Den man varit under sitt vuxna liv är man även som pensionär. I skallen. I stort sett. Att kroppen förändras sker så långsamt så det är det lätt att förtränga! Då menar Matte mer rent konkret och praktiskt - inte utseendemässigt.
Det kom snö för en tid sedan. Mängder med snö! En halvmeter tung och blöt snö totalt. Den dolde det mesta på tomten och både Husse och Matte skottade. Träd föll över kablar och vägar och kors och tvärs. Husse och Matte skottade. Skottade fram smala gångar frå stuga till grind, från stuga till lillstuga som är förråd. Framför bilarna. Snöhögarna växte och växte och växte sig jättehöga. Snöhögarna måsta flyttas med hjälp av skottkärran. Så töade det. Snön sjönk ihop men försvann bara lite, innan det frös på nytt och blöt snö blev som betong. Sedan föll nysnö över alltihop. En decimeter och Husse och Matte skottade mera. Det gick förvånansvärt bra och kropparna höll och Matte var ute och gick mycket med hundarna och körde in Dima med hjälp av Aili framför sparken.
Mattes axlar har artros som de flesta andra leder i Mattes kropp och gradvis blev det tydligt att Matte lyft för mycket och för tungt för länge, då en arm inte gick att lyfta och det blev svårt att klä på sig. Att skriva på tangentbordet gjorde ont. Matte valde bort skrivandet men fortsatte att lägga ut bilder med bara lite text på Instagram. Vänsterarmen har fått vila så mycket som möjligt. Matte körde på med skottandet och lyfte skyffeln full med blöt snö igen och igen dagar i sträck. Det gick utmärkt då när det beövdes, men nätterna blev allt mer smärfyllda. Matte körde på med tungt arbete så som hon är van. I skallen är hon ju tjugo år yngre.... Men lever man med utbredd artros, vilket Matte gjort i drygt trettio år, mår kroppen bra av att användas. Leder behöver smörjas dagligen och muskler hållas starka för att avlasta leder och att vara hundägare har hållit Matte igång! Liksom hästen tidigare i Mattes liv hölll Matte i trim. Ett liv som även fått Matte att inte väga för mycket för ledernas skull. Ett stort tack till hundarna i Mattes liv!
Inkörningen av Dima har gått bra med Ailis hjälp, men ett litet missförstånd råkade hamna på film. Dima såg den sista biten hem som ett upplopp när han närmade sig. Han satte full fart som på en slädhundstävling.... Matte fick fram ett förskräckt "nej", vilket Aili uppfattade och såg till att få stopp på Dima! Hon prejade upp honom i plogvallen och lyckades hoppa undan innan sparken körde på henne. Allt gick bra och vid nystarten hemåt de sista meterna skötte sig Dima exemplariskt tillsammans med Aili! Även det syns på film på Instagram.
Mängderna med blöt snö har nu frusit samman, när det varit -15° många nätter. Matte tog med hundarna till golfbanan i går och hade gärna tagit en skidtur - men fegade ur med två höftproteser och stor fallrisk. Det blev en timslång promenad med lösa hundar, i den decimeterdjupa snön ovanpå det tjocka frusna snölagret. En promenad till hälften i motlut och Matte fick ett bra motionspass. Aili och Dima skötte sig jättefint och var lyhörda och följsamma trots mängderna med spår från rådjur, harar och andra hundar. Dima fick bära en klövjeväska lätt lastad, för både träning inför att bära Mattes kaffetermos och macka och för att känna att han är satt i arbete när han får gå lös. Vid fyra års ålder har mognat mycket och skötte sig ansvarsfullt. Film på Instagram.
Nu hoppas Matte att resterande snö som faller den här vintern blir kall och lätt och inte mer än en högst en decimeter åt gången. En halvmeter blöt snö på drygt ett dygn var för mycket.