Det är mycket som är "före och efter" och olika för varje individ, men "före och efter pandemin", nu syftande på Covid-19, är gemensamt för väldigt många världen över. För väldigt många blev det aldrig något "efter" då de avlded i sjukdomen. För efterlevande nära och kära blev det väldigt mycket "efter".
För väldigt många som fick stämpeln i pannan 70+ blev det väldigt mycket "före och efter pandemin". Från att ha upplevt sig själva som pigga och krya för sin ålder med planerade semesterresor och annat blev de plötsligt betraktade som "gamla och sköra" och skulle hålla sig inomhus. Vilket en bekant upplystes om av ett par tonårskillar, som i början av pandemin ifrågasatte att hon befann sig utomhus!? Hon var ute på en promenad i centrum och mer eller mindre skickades hem av killarna med orden: "Du är gammal och får inte vara utomhus!" Som om hon var den stora smittrisken.
För den som är yngre kanske det inte spelade så stor roll om en viss resa sköts upp något år. För den som har färre år framför sig och som kallats "gammal och skör" kollektivt och särbehandlats på olika sätt, som att vara portförbjuden i många butiker, är förutsättningarna inte desamma nu när man kan röra sig fritt; inkluderande att resa utomlands. Ja, vissa butiker hade lappar på dörrarna där alla 70+ ombads undvika att gå in och fick ett telefonnummer till någon på kommunen att ringa om man behövde något.
Den resa som var planerad och betald, som Matte skulle göra till Wales sommaren 2020 med sina båda söner, blev aldrig av. Den kommer aldrig någonsin att bli av. Den person som Matte skulle besöka avled i somras. Efter att ha klarat sig undan Covid i ett par år och den sjukdomen var inte orsaken till dödsfallet. Det känns tungt och reslusten dog helt allmänt känner Matte, nu när sommaren närmar sig. Utan restriktioner.
Andra relationer pausades, när man på äldre dagar inte kunde ses och inte kunde umgås med vänner så som man varit van. Även om Husse och Matte kunde träffa familjen utomhus så blev umgänget inte detsamma när det under vintern var kallt att sitta ute och fika eller äta en måltid tillsammans. Umgängesvanor bröts för alltid grannar emellan och kompisar emellan. Man fick nya vanor med färre fysiska möten. Livet är väldigt annorlunda nu efter pandemin. Ensammare. För många som bar stämpeln 70+ och ansågs gamla och sköra under tre år. Livet före pandemin var inte som livet är efter pandemin. Sittandet vid datorn med icke fysisk kontakt med människor där ute ökade under pandemin, som smittsäker ersättning för fysiska möten. Husse har ett FB konto och fick en käftsmäll när han ombads "rannsaka sig själv" av en för honom totalt okänd person. Trollen är många där ute tyvärr. Ordet "rannsaka" ändrades sedan till "reflektera".
Husse och Matte har under pandemin blivit bra på att handla på nätet. Endera har varor beställts hem, även mat, eller så har varor beställts för avhämtning utanför butik. Där helt nya försäljningsvanor gradvis etablerades med avhämtningsplatser utanför butikerna. På fredagen for Husse och Matte till Täby Centrum för första gången på tre år! Efter det att Matte gått en rask långpromenad med hundarna. Täby Centrum är gigantiskt och beläget i en grannkommun och hit har Husse och Matte åkt lite då och då tidigare. Orsaken till besöket var att Husse skulle på ögonkontroll i ett av kontorshusen i detta centrum och Matte måste vara chaufför. En dryg timme skulle Matte strosa runt bland butikerna i väntan på Husse. Matte kände inte igen sig. Vare sig omgivningen där butiker hunnit byta plats eller sig själv så som blivande tvärtrött på alltihop väldigt snabbt. Vilket surr.... fredagsrusch och alla var stressade. Matte hittade djuraffären och där kände sig Matte hemma. Med hem följde en bra bitleksak som sades hålla för Dimas stora tuggbehov.
Husse blev klar och innan hemfärd åts en fantastisk lunch på det lilla stället med Norrlandsanknytning. Tunnbrödspizza med älgkött och lingonsirap samt västerbottenost föll Husse väl i smaken! Mattes Caesarsallad på varmrökt lax och västerbottenchips var delikat.
Det under lång tid isolerade gamla sköra paret stapplade sig sedan hem med möda och måste vila middag några timmar. Övermätta av alla intryck..... Eller snarare: Matte körde hem med Husse i rusningstrafiken norrut. Hem till skogen och hundarna som sköter sig exemplariskt när de lämnas ensamma några timmar ibland. Nu släpptes de ut på tomten och Matte hittar alltid något att göra där. Husse bar in några kassar med kluven ved. Den redan kraftiga vinden ökade i styrka och snö började falla. Flocken drog sig in i stugan för fika och Dima fick sin tuggpresent och Aili en ätbar tuggpinne.
Tiden går, åren går, pandemin är över men en del saker får aldrig en andra chans. Som resan till Wales. En sorg. Förhoppningsvis får Husse och Matte ingen ny stämpel med 75+ i sommar och kan träffa folk igen. Men man har blivit lite ovan kände Matte, där i det stora centrumet.