På fredagen kom väderomslaget. Snö. Vilket Matte visste skulle komma och därför hade passat på innan och traskat runt med syskonskaran en och en i Vallentuna Centrum.
Efter hundfrukosten och en slät kopp te på stående fot till Matte, begav sig flocken ut i blötsnö och blåst på tomten. Nollgradigt och slaskigt. Vilket inte bekom tre vilda valpar på något sätt. Täckhåren som börjat komma visade sig vara effektiva. Manni har som två romber över ryggen nu. Med mörkare brun färg, glänsande och mycket dekorativt. Adji glänser mer i djupsvart och Aili är mer och mer en Minimodji. Ännu ser alla svansar raka och fina ut. Där skiljer sig Aili från mor sin.
Modji ramlade i bäcken som mycket liten. Klev av oförstånd från is till vatten. Hon älskar att bada och tillbringade sin första sommar med att bada mycket. Både i bäcken och med att simma med Matte. Hennes barn har alla druttat ner i bäcken och är fortsatt mycket nyfikna på vattnet. Både där och i diket utanför tomten. De ser att de vuxna hundarna går till bäcken för att dricka och försöker göra detsamma. Men har lite svårt att nå ner till ytan, utan att riskera att falla framlänges. De försöker! Det är det viktigaste.
Under dagen fick busfröna varva uteviselse med innevistelse i brasvärmen. Efter måltiderna tas de ut och även när de sovit. De lekte på tomten och de fick en koppelpromenad bortåt vägen. Om snön tyckte de mycket och roade sig på allehanda sätt med varandra och sin mor och mormor. Matte gjorde i ordning åt småfåglarna som behöver extra fet mat när kylan kommer. De fåglar som sjöng vårlikt under torsdagen hade nu tystnat.
Med tilltagande längd når fröna allt längre utanför gallret i köksöppningen. En smäll hördes och ner for den stora koskälla som Matte en gång hemfört från Österrike, för inkallande av lekande barn på tomten. Vem som åstadkom detta vet inte Matte, men Aili försökte nå koskällan på utsidan. Modjis faiblesse för att tugga på metall förefaller ha gått i arv. Matte tänkte att detta kunde bli en bra ljudträningsleksak åt valpskaran.
Det blev det faktiskt. Aili tog tag i lädersnodden som var fäst i koskällan. Drog till och åstadkom ett oväntat och kraftigt skrammel. Hon överrraskade sina två syskon som just nosade på det nya föremålet. Varför de hoppade undan och Manni skällde ut koskällan rejält. Aili verkade vara på ett retsamt humör och lyckades, förmodligen inte så väldigt avsiktligt, få till ett oväntat oväsen så snart något syskon visade intresse för hennes nya leksak. Aili gillade att ligga och gnaga på både lädersnodden och kläppen.
Så kom Manni på att han kunde ta tag i lädersnodden och norpa koskällan från lite distans! Smart tänkt. Men med oväntade konsekvenser...... Manni slet åt sig snodden och rusade iväg. Med koskällan vilt slängande bakom sig. Förande ett förfärligt oväsen, både i sig själv och genom att smälla mot klinkergolvet. Den är dryga decimetern hög och nästan lika bred. Släppa kunde han inte till en början, då snodden hakat fast bakom hörntänderna. Manni kände sig jagad av koskällan som anföll Adji på vägen. Adji in under en stol och Manni efter och där tystnade koskällan. Kvar ute på golvet. Aili stod häpen kvar där hon blev bestulen på sin nya leksak. Vad hände? Det tog slut lika fort som det började.
Hon fick sedan ha den leksaken för sig själv och fick skeptiska blickar från sina syskon varje gång den skramlade till. Men Manni var ändå mycket nyfiken. Adji somnade. När mat serverades placerade matte koskällan mitt på golvet och naturligtvis blev den omkullsprungen med visst oväsen som följd och sedan var den totalt avdramatiserad. Därefter var den inte ens en rolig leksak för Aili. Kanske var den bara rolig så länge hon kunde påverka sina syskon med den? Mormor hennes är en riktig retsticka! Liksom Nástis syster Rassi.
Att en hund, oavsett ålder, ibland skräms av något, är inget konstigt eller något att bry sig så mycket om. Så länge den avreagerar snabbt. Lägger det obehagliga som inträffade bakom sig. Men har de en kvarstående rädsla är det naturligtvis inte bra. Finns rädslan kvar under lång tid eller mer eller mindre för alltid, är det inte ett bra tecken och man bör vara observant på hundens mentala status i övrigt. Inte minst avseende avel.
De vuxna hundarna fick kvällspromenera med Husse. Matte fokuserar på småttingarna. All deras vakna tid är viktig att ta vara på. Matte vill både ge dem meningsfull vakentid och studera dem. På måndag återvänder Adji till sin familj efter julferierna. Mannis avresa närmar sig.