Vem ropar han på?

När vi var nyinflyttade våren 2004, var Násti 1 år. Husse stod på trappen och försökte få in henne för att göra kväll. Gázzi hade gått in för en bra stund sedan. Husse ropade och ropade. Násti satt kvar nere på gräsmattan och tittade uppmärksamt på honom. Husse var ännu inte riktigt van vid hur Lapska Vallhundar kan vara. Hans lilla söta hund gjorde inte en enda ansats för att lätta från underlaget och komma in!  

Till slut skärpte han tonen till den lilla söta hundens stora förvåning. Då vände hon sig sakta om. Först åt höger och sedan åt vänster. Hon tittade noga bakom sig och sedan uppmärksamt på den alltmer frustrerade Husse. Men hon satt kvar!

Det fanns ju ingen bakom henne så vem ropade han på egentligen?

Gázzi skulle dra pulka.

Gázzi var spänd framför en träpulka med skackel och Matte hade bestämt sig för att Gázzi skulle få jobba lite.

Nu var det bara så att orsaken till att Gázzi hamnat hos Matte var, att Gázzi inte gillade att någon ställde krav på henne. Gázzi gillade absolut inte heller att någon höll fast henne!

Nu satt hon fast och det rejält! Hon försökte springa ifrån eländet vilken nästan fungerade! D.v.s. att hon sprang ifrån Matteeländet, men pulkaeländet hängde kvar. Inte blev det bättre när hon kom ut från gården och upp på den välplogade grusvägen. Då började pulkaeländet föra ett jädrans oväsen och trögt gick det. För att i ett sista tappert försök komma därifrån, for hon av vägen i en 90-graders sväng till vänster. Det kanske kunde ha funkat om det inte var så att vägen kantades av en gammal allé och en bastant stenmur! Där tog pulkaturen  slut. Mycket radikalt och plötsligt.

Gázzi lyckades få tvärstopp på pulkan i plogvallen och mellan träden. Pulkan välte. Skackeln vred sig och bildade en konstig åtta. Hunden vreds runt och hamnade som i ett skruvstäd. Där låg den självständiga och tjurskalliga Lapska Vallhunden och kom ingenstans. Då hann Matte ikapp och skrattade rått! Gázzi blängde.

Matte hjälpte ekipaget på rätt köl och tog tag i den tappade akterlinan. Därefter bar det iväg på en halvtimmes tur i djup snö ut över åkrarna. Så fort pulkan fastnade var det samarbete som gällde för att komma vidare och hem. Väl hemma selades Gázzi av och sedan blev det en timmes ridtur i djup snö med kopplad hund.

Sedan den dagen, när Gázzi var två år, har hon valt att samarbeta med sin Matte på ett helt annat sätt än tidigare. Det är sällan man upplever så tydliga vändpunkter!

Násti och den farliga papperskassen.

Detta hände när Násti var runt 2 år.

Husse och Násti spelade fotboll. Så kom Husse på att han skulle testa Nástis problemlösningsförmåga. Han stoppade ner fotbollen i en papperskasse, modell större. Násti trodde inte sina ögon! Den försvann! Hon gick fram och konstaterade snabbt att hon inte nådde ner utan att kanten vek sig och  prasslade väldigt mycket. Hon befann sig då i en spökperiod. Násti backade undan och satte sig att fundera ut en strategi. När Násti funderar ser man hur kugghjulen snurrar i skallen på henne! Hon är en tänkande individ.

Efter en stund gick hon fram till papperskassen och sträckte ner höger framben! Samtidigt vände hon bort ansiktet och blundade! Så slog hon med tassen för att få ut bollen. Det såg ut som om hon var rädd för att bli anfallen och måste skydda ögonen!

Gázzi i smugglargången, Stora Vika.

Ett av våra träningsområden är den nedlagda cementfabriken i Stora Vika, nära Nynäshamn.Där var vi på läger sommaren 2007 och fick möjlighet att testa den långa smugglargången som går från fabriken ner till hamnen. Den börjar med en brant trapp som leder ner i totalt mörker. Nedanför trappen samlas vatten och därför ligger ett antal lastpallar och brädor där som man kan kliva på. In till höger är det ett rum som också ligger i totalt mörker. Gången sträcker sig plant frammåt mot en 90-graders böj till vänster. Där är det torrt eftersom gången sluttar ner mot en öppning som täcks av en gallergrind. Därifrån ser man dagsljus som inte räcker för att lysa upp gången. Totalt är gången ca 100 meter lång från början av trappen.

Husse, som fungerade som figurant, placerade sig allra längst nere vid hamnen innanför gallergrinden.

Matte skickade Gázzi på sök utifrån, nerför trappen. Gázzi sprang snällt rakt ner i mörkret och det började plaska och låta av tippande lastpallar. Efter en stund kom hon upp igen och förmedlade att Matte nog var knäpp. Det kanske hon var, men skickade ner sin lilla hund igen för att hitta Husse. Gázzi suckade och rasslade ner en andra gång i mörker och vatten. Det plaskade ännu mer och det hördes att hon tog sig igenom. Först då smög Matte efter för att höra vad som hände i gången. Efter en stund hördes ett märkligt ljud innifrån mörkret. Ljudet rörde sig bortåt. "mmm, ooooo, iiiiii,mutter, mutter, ooiiiooo, OJ, oj, oj! OJ, oj, oj!" I tydligt stigande och fallande skala. Ljudet pågick konstant, utan uppehåll.

Husse som hörde ljudet närma sig hade fullt sjå att hålla sig för skratt! Till slut nådde Gázzi sin figurant och gjorde en snygg skallmarkering så att Matte kunde komma efter i mörkret och belöna sin kvittrande hund! Båda var vi överens om att Gázzis kvittrande under passagen genom den långa mörka smugglargången betydde:

 "Det är inte farligt! Det är inte farligt! Det är absolut inte farligt!" Enligt uppfattningen att "om jag låter är jag inte ensam!" Det fungerade i varje fall!

Hon fullföljde uppgiften trots att hon upplevde ett visst obehag! Hon är en kanonhund! Med ett stort mod och en mycket stor arbetsvilja! Som en renvallare måste vara! 

Gázzi är en mentalt mycket bra Lapsk Vallhund!  Måtte rasen få många som hon framöver!  Arvet efter pappa Jarron - renvallare.

Tillbaka