Tisdag.
Den här hunddagboken/bloggen ansvarar både Matte och Husse för. Det är alltid Matte som skriver, men texten godkänns alltid av Husse innan den läggs ut. Vilket betyder att Matte läser upp vad hon skriver för Husse, innan den slutliga texten presenteras.
På tisdagmorgonen låg Modji och Aili framför kaminen när Matte läste för Husse om deras ouppfostrade och helt oacceptabla uppträdande, vid ett möte längs vägen med en hund på måndagen. Månne lyssnade de och betänkte alternativet? De har även hört Husse och Matte beklaga de Lapska som tvingats byta hem som unga, då deras energinivåer överstigit sina första ägares önskemål, vid val av ras. Nya hem med mycket tid och möjlighet att ge hundarna en stimulerande vardag har önskats, enligt annonser på Blocket och annorstädes. Månne Modji och Aili såg sig själva hänga löst med sina åldrande ägare/förare? Hade de två Lapskdamerna straffat ut sig nu.... För mycket energi för sina ägare?
Husse åkte till Friskis och Svettis och Matte tog med hundarna till golfbanan i närheten. Någon powerwalk var inte planerad, men gå behövde Matte och springa lösa behövde hundarna, efter helgdagar utan motion. Annan än vänstervarvandet i ett ridhus. Ingen mer bil än Mattes stod vid klubbhuset, varför Matte och de Lapska nog skulle vara tämligen ensamma på gräsytorna. Matte greppade stavarna och hundarna släpptes lösa. Efter att de hade nosat igenom de närmaste buskarna och trädstammarna noga, för information om tidigare fyrbenta besökare, satte de av framöver. Att Aili hade extremt mycket spring i benen var uppenbart! Hon tog sikte på skogskanten och bara sprang. Upptäckte att hon var ensam på den turen och bromsade upp. Varvid hon upptäckte att mamma Modji gjorde som de båda brukar, vanan trogen. Käkade harpluttar intill varenda avståndsmarkeringsskylt på drivingrangen. Att dra iväg ensam var ju inte så kul och Matte hade inte lagt sig i Ailis yviga springande, då hon litade på att kunna få stopp på henne innan skogen tog vid. Med visselpipa och skinkpastej i fickan.
Aili anslöt till den lilla flocken på två och höll sig där en stund, men steglängden ökade vartefter och Ailis travsteg platsade till slut på Solvalla! Snyggt påskjut och effektivt driv i steget alltså. Ett steg som aldrig kan visas i en liten utställningsring med en gammal tant springande bredvid. Tyvärr. Men det finns där! Aili övergick i flytande galopp i långa vägvinnande steg och hon höll nu riktningen rakt fram. Lite väl mycket rakt fram och långt bort tyckte Matte och bytte oväntat riktning. Tänkande att Aili inte skulle ha så förutfattade meningar kring Mattes tänkta riktning. Man kan väl välja nya vägar lite oväntat! För att fånga en flyktig hunds uppmärksamhet. Jodå, Modji såg. Begrundade och gjorde ett val. Hon följde Matte, tittade långt efter Aili och skickade någon form av signal till dottern. Som körde sitt eget race bland tallsly och förna på en egen utflykt intill gräsytan.
Aili blev varse att resten av hennes flock med ens var på väg "åt helt fel håll" och blev stående med giraffhals i det höga gräset. Matte valde att traska på med Modji i en hittills aldrig vald riktning och Aili var klok nog att sätta fart och ansluta till sina flockmedlemmar. Matte styrde med kroppsspråk. Stannade inte upp, ropade inte, visslade inte. Ignorerade helt enkelt Aili, som Matte helt kallt räknade med skulle vilja vara med sin flock i slutändan. Matte fick rätt och fortsättningsvis höll Aili bättre koll på vart flocken var på väg. Hon valde att hålla det avstånd hon brukar hålla och hade bättre koll på sina flockmedlemmar. Mycket springande blev det ändå när Aili och Modji stannade upp för sorkjakt lite här och där och Matte inte stod kvar och väntade, utan fortsatte. Intervallträning för hundarna, inte för Matte. Som vandringsgick taktfast med sina stavar, för smörjande av lite julstela leder och kondition.
Komna längst bort på golfbanan, i kanten av naturreservatet, var det uppenbart att de båda Lapska hade något intressant i vind från skogen. Nosarna gick upp, öronen åkte bak och till slut reste sig Modji på bakbenen där hon stod intill Matte och Aili. Matte stirrade envist i vindriktningen. Väntade sig i princip vad som helst i form av något av skogens djur. Men plötsligt dök en ensam svart lurvig hund av Lapskstorlek upp på krönet av en utslagsplats. Ingen människa syntes till. De två Lapska var lika förvånade som Matte och blev stående. Matte valde att vända om och hade inga som helst problem med att få med sig sina nu mycket följsamma hundar. Följsam var även den lurviga och tydligt vänligt sinnade hunden. Den hängde gärna på! Först då syntes den mörkklädda ägaren komma fram ur skogen. Hunden fortsatte efter Matte och de Lapska och ägaren till den lurviga blev stående utan att kalla på sin hund? Matte ropade över axeln och bad den passiva att kalla in sin hund. Som på fem meters avstånd följde efter Matte, Modji och Aili. Två Lapsktanter som totalt bytt skepnad jämfört med hur de uppträtt vid ett hundmöte dagen innan. De stannade upp, tittade sig också över axeln och ignorerade TOTALT efterföljaren. Som nu blev stående och inväntade sin ägare. Som långsamt börjat röra sig mot hunden. Matte vandrade vidare med sina båda hundar utan att ha behövt säga mer än "framåt" vid detta lugna och säkra hundmöte. Hundarna visste var de hade varandra helt klart. Tre lösa hundar utan kommandon från människor löste situationen mycket säkert och i samspråk med varandra. Inte ett skall kom från de två Lapska.
Matte var kompenserad mer än väl av detta hundmöte, dagen efter ett skamfyllt möte mellan tre kopplade hundar, som stötte ihop oväntat på en smal väg efter en kurva och inte bara Modji och Aili hade åsikter då. Matte hörde både hund och förare bakom ryggen, när de passerade tätt intill på den smala vägbanan.
Vilet inte betyder att Matte förordar lösa hundar på trafikerade vägar för vänligare och säkrare, mer naturliga hundmöten. Men skillnad blir det.
Vandringen på mjukt gräs pågick i en dryg timme och Matte njööööt! Älskade sina hundar och var mycket stolt över hur snyggt de hanterat stunden på golfbanan. Både vad gäller Ailis flyktighet med stort springbehov, Modjis sätt att ha koll på både sin förare och sin dotter och det oväntade mötet med den okända hunden. Två dagar, två hundpromenader, samma hundar men så fruktansvärt olika från dag till dag. Beroende på omständigheterna. Den som hade följt med Matte och de Lapska på måndagen hade fått en mycket negativ bild av rasen. Den som följt med på tisdagen hade fått en mycket positiv bild av rasen. Båda lika rätt. Eller fel. Det räcker inte att se en hund vid ett enda tillfälle och sedan tro att man vet hur en ras är. Ännu mindre om man kommer hem och klappar hundar i viloläge i bostaden.
Är man intresserad av en arbetande hundras måste man se den i arbete för att rätt lära känna rasens kapacitet. Tycker både Husse och Matte. Skall man däremot välja en sällskapshundras kanske det räcker att se den i viloläge inomhus. En Lapsk Vallhund kan vara så väldigt mycket i en och samma individ.
Klicka för större bilder.
