Tisdag.
Matte tycker att hon slarvat med lite av varje under året som gått med en utbytt höft och en valpkull, vilket var planerat. Men en sjuk Aili var sannerligen inte något som Matte räknat med. Även om man alltid får räkna med att saker kan gå snett så snart man parat en tik. Matte har varit splittrad och i ärlighetens namn ganska trött. Med åren tar allt man gör längre tid och man blir tröttare. Det är ofrånkomligt. Medan allt detta hände skulle hundarnas klor klippas och tänder skötas och en hel del annat och just det där med tänderna har Matte desvärre flyttat allt längre ner på prioriteringslistan. Ja, hundarna har en egen eltandborste för barn. Nej, Matte har inte använt den så frekven som hon borde. Dock har hon varit noga med att skrapa tandsten. Nu tyckte Matte att Modji borde se betydligt bättre ut i munnen än vad hon gjorde och hade beställt en veterinärtid för kontroll.
Modji kontrollvägdes. Hon vägde två hekto för lite tyckte Matte. Modjis munhåla kollades och veterinären tyckte att Matte absolut oroat sig i onödan. Pyttelite tandsten på ett ställe hade Matte missat och i övrigt var Modji mycket fin i munnen tyckte veterinären. Inte bara för attt vara elva år gammal. Matte tyckte att tandköttet var inflammerat och Matte visste inte vad hon pratade om uppenbarligen. Tandköttet var lite lättblödande på ett ställe. Något annat upptäckte inte veterinären. Som sett många hundkäftar med och utan tänder. Matte har bara sett de egna hundarnas och Modjis mor och mormor hade båda alla tänder i behåll och var fina i munnarna hela livet. De blev drygt fjorton år och nästan femton. Veterinären kände sig överflödig och kollade Modjis hjärta när hon ändå stod där på undersökningsbordet. Jättefint blev bedömningen. I stället för att åtgärda Modji som inte behövde åtgärdas tog sig veterinären tid att ta reda på mer om rasen, då en släkting sökte ny hund som hjälp med fåren. "Fina tänder" skrev veterinären i Modjis journal. Matte köpte en tub bakteriedödande gel för att smörja in Modjis tandkött.
Efter veterinärbesöket tog Matte med sig båda sina hundar på en långpromenad i utkanten av Täby Kyrkby. För nästan femtio år sedan hade Matte sin häst uppstallad i Prästgårdsstallet och nu tog Matte med hundarna för att återse omgivningarna. Det var sig ganska likt då området skyddats. Blomsterängen som Matte travat över ridande barbacka kring Midsommar, var nu förvandlad till hästhagar. Men inte till villatomter glädjande nog! Den gamla festplatsen med dansbana var förvandlad till en stor och mycket fin hundrastgård, i en skogsbacke inte långt från stallet och nära stationen. Barnen i de två intilliggande skolorna hade här underbara möjligheter för lek i naturen och det utnyttjades! En lång lunchrast användes uppenbarligen för byggande av kojor och klättrande i träd och på stenar utanför skolgården. Härligt såg det ut!
Modji och Aili fick besöka hästarna och Modji var mer intresserad av skiten än skitarna och Aili brydde sig inte om någondera. Hennes blick var längre bort och barnens lek och stoj gjorde henne mer nyfiken. När Modji vill hälsa på några av hästarna, nos mot nos, satte sig Aili helt sonika bredvid. Med ryggen vänd mot hästen. Som valpar har de båda tränats på att umgås med hästar vid närliggande hästgårdar, då ryttare sommartid dyker upp utanför Lapskflockens revir och på dem är det absolut förbjudet att skälla. Varför Aili har valt att helt ignorera dem. När Matte ville fota en häst med ett speciellt utseende klev Modji fram och satte sig framför hästen. Hon ville vara med på bilden. Hon kanske insåg att det fanns en viss likhet och Matte uppskattar att Modji bjöd på en rätt kul bild!
Klicka för större bilder.
Bilen var parkerad i centrum och de två tillåtna timmarna var snart gångna. En och en halv timme fick ändå Modji och Aili vara ute och gå i nya omgivningar med Matte. De fick vistas lösa ensamma i rastgården och undersöka mängden av dofter. En rastgård som klokt nog var uppdelad i en större och en mindre avdelning.
Blåsig hade dagen varit och genomblåst var Matte, som kunde konstatera att promenaden tydligen varit energigivande. Husse var borta på egna äventyr och Matte tog tag i lite av varje som behövde åtgärdas hemma. Som att byta lampa under fläkten. En så urbota idiotisk konstruktion kunde Matte inte begripa hur någon tänkt ut. Med pannlampa, stjärnmejsel och en närmast akrobatisk kroppsställning lyckades Matte mot förmodan få både loss och tillbaka den minimala lilla skruven, som även skulle säkras med en mutter! På INSIDAN! Stela artrosfingrar underlättade inte. Viss smidighet i övriga kroppen var ett måste. Är det inte meningen att man skall kunna byta lampa över spisen över huvud taget?