Onsdag.
Dagen började med en titt på termometern som visade fjorton minusgrader ute och femton plusgrader inne. Den förflöt stilla med vardagsbestyr. Matte sparade sin gåträning till kvällens hundträning. Det blir ju en hel del gående i stugan om man räknar ihop det. Till sin stora glädje ser Matte att det opererade benet går att lyfta högre dag för dag, men benet har varit snedbelastat länge och genererat smärta uppifrån och ner hela vägen. Knä och fotled har hamnat snett och musklerna anpassar sig. En kedjereaktion. De svarar nu och protesterar milt mot att "vridas" i rätt läge igen. Benet är blålila uppifrån och ner och svullet och även det känns så klart. Blod som fyller vävnader skall långsamt resorberas. Knävecket är lite stumt. Men att något känns är inte detsamma som att det gör ont. Sköterskan som ringde för uppföljning från kliniken var nöjd med sakernas tillstånd och påminde om att boka tid hos sjukgymnast.
Mitt på eftermiddagen började det snöa helt lätt enligt vad som förutspåtts. Inget oväder och inget anmärkningsvärt. Klockan halv fem for Lapskflocken söderöver för att träna bekvämt inomhus under kvällen. Drygt halvvägs stod det klart att det väder som rådde uppe i skogen i Lapskreviret INTE var samma väder som rådde ett kort stycke söderöver på E18! På radio rapporterades det om blixthalka, svartis och bara en bana öppen på Arlanda. Usel sikt och mängder med snö. Minusgrader i skogen var här nollgradigt. Snön var blöt och den vräkte ner. Det blev bara värre och värre, moddigare och moddigare. Kalla vägbanor och blöt snö funkar inte bra ihop. Rusningstrafik är en tredje komponent som förvärrade trafiksituationen i och kring Stockholm.
Husse kunde köra bilen ända fram till ytterdörren till den tvåvåningsbyggnad där träningsgruppen skulle träna. Matte kunde ta sig in utan problem. Hundarna bands upp i ett kök på bottenvåningen. Tränade denna kväll gjorde två Lapska tikar och två Lapska hanar. Det enda mutter som kunde uppfattas var när Aili ville ha hela Husses jacka att ligga på för egen del. Modji tar aldrig strid och åsikter kan man ju få ha. Men Ailis åsikter brydde sig ingen värst mycket om, vilket hon vet och när Matte väl fått av sig sin jacka hade även Modji en tjock och bekväm jacka att vila på. Man skall inte göra en grej av lite meningsutbyten.
Sedan gruppen tränade här sist har huset byggts om för ändrad funktion och nu var det åter utrymt efter asylboendetiden. Två trapphus och totalt tre våningsplan. Men från några stora rum var det nu ändrat till många små rum. Mattes plan sprack alltså med en gång. Det skulle inte fungera att stå i hallen och skicka Aili ensam på sök upp i huset, för att låta funna figgar ta med Aili ned. Matte fick tänka om. Modji fick sin reservhusse som hon är van att jobba med. Anhörig till ett av ekipagen. Aili fick träna med Husse denna kväll. Nyttigt för alla inblandade att skifta hundar och förare. Matte valde att helt avstå från att bestiga de svängda trapporna. Men sökträning kräver figuranter, så Matte fick sitta på en toalett i entrén i en dryg timme. Dörren var tillskjuten men inte stängd. Alldeles vid sökområdets början. Det visade sig vara den mest svårfunna figgen denna kväll, då den lilla vittring som eventuellt sipprade ut försvann rakt upp i trapphuset intill, i det mycket välventilerade gamla huset. Så vad hundarna gjorde i övrigt denna kväll på de övre planen är höljt i dunkel för Matte. Som i alla fall kan berätta att Nástisonen Lime var den ende som fyndade Matte som första figurant. De övriga tre sprang förbi i starten utan att få mer än en uns av vittring och de drog direkt uppför trappen. Ingen av hundarna reagerade över huvud taget på att Matte satt där med två kryckor som skydd för det opererade benet, vänt mot dörren. De släpptes in efter markering och skinkpastejen smakade fint! Ett bra träningsområde och en bra träningskväll och att figga är en del av träningen. Nej, det var ingen handikapptoa, så Matte satt på den kilformade kudde hon använder på bilsätet.
Vädret hade nu svängt ytterligare och regnet öste ner på Lidingös kalla vägar. Det var några plusgrader nu. Matte gick med Icebugs, kryckor med ispiggar och stöttades av två hundförare på vägen till bilen. Vägen hem blev tämligen dramatisk. Regnet öste ner, vägarna blev allt moddigare ju längre norrut det bar på E18. Det frasade runt hjulen och det slirade. Olyckor överallt. Köer. Alla körde långsamt och flertalet höll bra avstånd. Man hann inte med att rapportera allt som hände i trafiken. Flyget hade problem. Temperaturen sjönk vartefter. Regnet övergick i blötsnö. Det blev bara värre och värre. På Gamla Norrtäljevägen var det isgata. Vid golfklubben var det tjockt med snö och två hjulspår mitt i vägen som ledde in i skogen. Hemma dignade granarna av tung snö och det var snökortsvackert men oplogat och hopplöst väglag.
Hem kom flocken till slut helskinnad. Mycket tacksam däröver. Från fjorton minusgrader på morgonen till nollgradigt på kvällen. Från snö till regn till snö. Under natten blev det sedan fyra minusgrader....
Onsdagsväder? Det började förra vintern då dåligt/riskabelt väglag gång efter gång inträffade just på onsdagar! Halka, busväder och varning för att ge sig ut - en onsdag. Igen och igen och det gick visst troll i det. Flera träningstillfällen ställdes in då det inte var vettigt att ge sig ut i trafieken för hundträning i rådande väglag.
Tack alla för bra träning och nästa gång kanske Matte kan sitta på en av alla de andra toaletterna i bottenplanet, för lite omväxling! Svårt för hundarna lär det säkert bli ändå med god ventilation.
Höftoperationen hamnade väldigt "rätt" en torsdag! Matte missade inte en enda träningskväll! Tränade kvällen före operationen och så nu en vecka senare.