Det har gått i ett denna vecka. På måndagen kom städtjejerna för månadens besök och då är inte flocken välkommen hemma. Matte hade även en besiktningstid för sin bil, varför flocken for hemifrån på förmiddagen och kom inte hem förrän på sena eftermiddagen. Dagens måltid var äten och bilen var godkänd på besiktningen och Matte hann ta en promenad med hundarna innan det blev för mörkt.
Tisdag - torsdag revs det gamla staketet mot vägen och ett nytt byggdes upp.
Detta innebar att hundarna inte kunde få vara ute lösa. Det gamla staketet var byggt lite originellt av den tidigare ägaren, med grova stockar som låg på marken och i dessa var staketstolpar fästa. Då stockarna i marken nu ruttnade, efter väldigt många år, höll hela staketet på att rasa. Matte har funderat på en lösning rätt länge och nu var det dags. Då ritningen till det nya staketet fanns i Mattes skalle, krävdes hennes närvaro när jobbet skulle sättas igång. Två killar från Ukraina skulle göra jobbet och engelska funkade för en. Någorlunda. Med hjälp av en blyerstpenna löste sig allt till slut. Man kan rita som man tänker på en trästolpe. Det enda ord på ukrainska som Matte kan är "posmischka" - vilket framkallade leenden! Det betyder just det, leende! Varför Matte kan just detta ord på ukrainska beror på en fantastisk tjej som var den enda som visade stark och tydllig empati på veterinärmottagningen, när Ailis mamma Modji skulle lämna sin flock. Matte berättade att Modji betyder just "leende" på samiska och fick då ett ukrainskt ord tillbaka. "Posmischka" funkade som positiv förstärkare i samarbetet med dessa killar.
Då Matte visste hur staketet skulle se ut, ingen annan, ville hon vara i närheten för att kunna övervaka och se till att det såg ut i verkligeheten så som i Mattes skalle. Ett stadigt träsaket högt nog för att hålla hundarna inne och rådjuren ute. Det gamla staketet var förhöjt med nät, men nu skulle det bli trä hela vägen. Inget plank men bredare brädor och mindre mellanrum längst ner och ökande mellanrum och smalare brädor högre upp, för luftighet. Matte hade gjort en ritning, men då marken inte var helt plan måste man anpassa och tänka om och tänka nytt flera gånger. Hundarna måste kunna se ut, men inga nosar skulle kunna stoppas ut och framför allt inte in genom staketet. Det är förvånansvärt många förbipasserande hundägare som låter hundar hoppa över diket för att sticka in skallen och hälsa på framför allt Dima. Nu kommer det inte gå att göra det längre. Förhoppningsvis blir det nu lättare att få Dima att inte skälla vid staketet när inga främmande hundar kan inkräkta på hans och Ailis revir genom staketet. Matte vill inte heller att helt okända hundar har noskontakt med vare sig Aili eller Dima.
På tidiga eftermiddagen skruvades den sista brädan i staketet fast! Därefter ägnade Matte en stund åt en stabil och snygg förening mellan nätet över det gamla staketet, som är kvar längs tomtens sidor där marken inte är lika blöt och det nya höga staketet. Matte tillverkade även en snygg skylthållare för nummerskylt och namnskylt på staketet. Därefter fick hundarna en promenad och sedan fick de njuta av att få vara lösa på tomten igen! Vädret var fint och de fick varsitt märgben för att fira sitt nya staket!
Vårkänsla och Matte gladdes åt att snön nästan försvunnit! Hundarna sökte upp det lilla som fanns kvar!
Veckans träning på onsdagkvällen blev ett efterlängtat tillfälle för båda hundarna, att få springa lösa och söka efter människor i full fart i fordonshallen!
Klicka för större bild.
