Fredag.
I sovrummet var det fjorton och en halv plusgrad när Matte vaknade och utomhus var det fjorton minusgrader. Husse och de båda Lapskdamerna steg upp lite senare och då var det "bara" tolv minusgrader. I vardagsrummet hade Matte hunnit elda en stund och där var det varmt och skönt! Hela sjutton grader! Vilket den som bor annorlunda kanske kan tycka är en mycket låg inomhustemperatur. Allt är relativt något annat, vad man jämför med och vad man är van vid. När Husse och hundarna kom tillbaka från morgonpromenaden gick både Modji och Aili raka vägen fram till braskaminen och satte sig sida vid sida och tittade in i elden. För att strax lägga sig och blotta magarna för den värme som spreds från lågorna bakom glasluckan. För Ailis kullbror Runne i Nordligaste Norge är väl fjorton minusgrader inte mycket att orda om, när temperaturen ofta ligger kring trettio minusgrader.
Så småningom gick Husse ut för att skrapa undan lite nyfallen snö och frågade Modji och Aili om de ville hänga med ut. Det ville de inte. Uterummet dög gott för dem! Där hålls temperaturen aningen högre än utomhus och en välbäddad pilkorg och täckförsedd rottingfåtölj lockade mer än den kvardröjande kylan utomhus. Kloka hundar. Inget isolerande snötäcke fanns ute och att sitta stilla på den kalla trappen är en dum idé. Urinvägsinfektion är inget man skall dra på sig och äldre damer är utsatta och bör inte bli kalla om stjärten. Vare sig de har två eller fyra ben. Modjis mor Násti och mormor Gázzi drabbades en gång var i hög ålder och det var en plågsam erfarenhet för dem. Fler än en till åren kommen åldring har felbedömts som förvirrad och begynnande dement eller drabbad av stroke, när diagnosen har varit svår urinvägsinfektion. Kvinnor såväl som män.
Så småningom valde Modji att komma in till Matte och Husse i stugan, när Husse fixat färdigt ute i kylan. Aili väljer ofta att ligga i uterummet, även när Matte kan tycka att det är lite väl kallt. Det tycker uppenbarligen inte Aili. Som tagit över väktarjobbet från mor sin för några år sedan. Det är alltid den äldsta hunden som ansett sig vara vakthunden nummer ett. Någon måste ju larma om det sker något i reviret eller i den närmaste omgivningen. Någon gång när den äldsta hunden blivit 11-12 år gammal har dottern tagit över det jobbet. Násti tog över jobbet från mamma Gázzi, Modji tog över från Násti och nu har Aili tagit över vaktjobbet från sin mamma Modji. Därmed har den till åren komna hunden kunnat gå in när det känts för kallt eller helt allmänt kunnat slappna av och lämna över bevakningen till nästa generation.
Lite sol kunde avnjutas även denna dag och mitt på dagen tog Matte en hundpromenad i området. Ett område där många bor utan att nödvändigtvis vilja ha så mycket med sina grannar att göra. Det finns fler orsaker än att det för hundägare är en bra plats på bo, som gör att man väljder ett fritidshusområde som permanent adress. Stugor i skogen tilltalar människor av olika orsaker. Därför kunde en hundägare ligga död i sin stuga, tillsammans med sin hund i några dagar, innan situationen uppmärksammandes efter helgerna. Hälften av stugorna står tomma så här års. Det är sorgligt när det händer och det är skönt att hunden blev omhändertagen till slut. Det som för den ene ter sig som ett ensligt liv är för den andre ett liv i ensamhet men inte ensligt. Att leva eller vara ensam är inte detsamma som att känna sig ensam. Allt är som sagt relativt. Några trivs bra i sitt eget sällskap - andra inte.